Lick it up, eller hur man slickar i sig det mesta av allt
;)
Först den 1 juni på den nya nationalarenan Friends Arena i Solna och sedan som huvudakt på Sweden Rock festival den 6 juni. Två datum som redan prickats in i rockkalendern 2013. Men inte nog med det. På skivdiskarna ligger purfärska albumet Monster och fräser. Det var faktiskt länge sedan jag gick igång på ett Kiss-album. Visst, Sonic Boom visade ett band som faktiskt var på väg framåt trots några krampaktiga försök till att finna sig tillrätta på topplistor. Monster saknar all ängslighet och ryter till på ett sådant där bekymmerfritt sätt som är enormt befriande.
Med turné och album startar naturligtvis en oändlig mängd pengatransaktioner i alla mekanismer kring ett rockband. När Kiss befinner sig i samma läge så kan man lugnt räkna med att antalet transaktioner kan välta vilken västerländskt stadsbudget som helst. Kiss är en pengamaskin utan dess like och där det finns en dollar att tjäna finns Gene Simmons med sin tunga. Lapandes i sig minsta smula av avkastning.
Allt går att köpa. Inget är heligt. Många tycker att det är märkligt att ett band så fullständigt kan sälja sin själ för att kunna simma ryggsim i sitt bankvalv. Jag bryr mig inte. Om Kiss kan pressa ur sig ett album som Monster när de passerat sextioårsstrecket får de göra precis vad de vill.
Men det är naturligtvis inte rock'n'roll att rea ut sin själ på det sättet. Det finns inte en gnutta stolthet i att samarbeta med det brutalt varumärkestyngda leksaksfenomenet Hello Kitty och göra toalettpapper tillsammans. Men om det är det som krävs för att Paul Stanley och Gene Simmons ska vara lyckliga och därför kunna kränga ur sig en kåtlåt som Take me down below så må det vara hänt. Det är ju trots allt helt frivilligt att köpa skiten.
Så med all ekonomi i ryggen så kan man ju tycka att Kiss kunde bjuda till ordentligt och stuva om i låtlistan. Våga byta ut några klassiker, sträcka ut spelningarna med en trettio minuter och verkligen rada upp sina styrkor. För nog kan det vara så att det Monster är det sista album som Kiss mäktar med. En turné till kanske hinns med innan pension, men jag är ytterst tveksam till att en lika stabil studiosväng kan bli aktuell igen.
Så Monster kan mycket väl vara bandets svanesång. Inga problem, säger jag. Det finns de band som har gjort betydligt sämre ifrån sig på äldre dagar.
