En perfekt kombination ger högsta betyg
KONSERT
Sångföreningen Manhem med Helen Sjöholm, Martin Östergren och Jojje Wadenius
Sundstaaulan, Karlstad
Publik: 1500
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Jubileum, jubileum! Tenorer och basar i långa rader. Femtiofyra manliga körsångare har äntrat scenen för att fira sitt 120-årsjubileum. Vad kan bättre inleda denna jubileumskonsert än Abrahamsens Jubileumskantat, den åt kören namngivande Hymn till Fäderneslandet och Bellmans Gubben är gammal? För som Helen Sjöholm säger är det någonting speciellt med manskör. Det är sensuellt. Vackert. Fascinerande. Men för fyra år sedan bestod Sångföreningen Manhem endast utav 16 tappra sångare. I dag är de 61 stycken, under ledning av Erik Rynefors. Och fastän att det stundtals också låter mer som gubbkör än manskör, har Manhem återigen bevisat att de 120 år efter grundandet fortfarande lever och frodas. Eller mer än så egentligen, sångarna i Manhem sjunger och frodas. Att de tycker om att sjunga starkt bevisar de också under kvällens gång. I Dagen är nära sjunger manskören sig rakt in hjärtat på oss och där stannar de resten av kvällen.
Om inledningen är träffande så är även valet av gäster helt rätt.
För att hjälpa till med firandet har Helen Sjöholm, Martin Östergren och
Jojje Wadenius bjudits in på scenen. Kombinationen är perfekt. Helen
Sjöholms sprudlande scenpersonlighet ger liv åt konserten. Martin Östergren
på piano och Jojje Wadenius på gitarrer och bas ökar den musikaliska
behållningen. Jojje Wadenius briljerar i alla sina solon, lite extra i den
egenkomponerade Kärleksmorgon. Martin Östergren spexar till det i En sång
som handlar om sig själv.
Trion Sjöholm, Östergren och Wadenius bjuder alltså på humor,
inlevelse, musikalisk poesi och svensktoppshits. Helen Sjöholm bjuder på sig
själv med spontanitet och kraftfull stämma. Tillsammans med kören skapar hon
kvällens höjdpunkter i Gärdestads Come Give Me Love, kvällens hit Vår sista
dans och pampiga Duvemåla hage där Erik Rynefors plockar upp fiolen. Det
hörs snyftningar runtom i salongen när Helen Sjöholm framför Gabriellas sång
ackompanjerad av manskören. Vackrare och mer innerligt än så kan det inte
bli.
När kören under kvällen så har framfört tonsatta
Frödingdikter och klassiska folkvisor för att sedan avsluta med Glad såsom
fågeln, kan man inte känna annat än att våren har tjuvstartat på riktigt.
? Varför finns den inga genvägar till det perfekta ljudet?
! Helen Sjöholms spontana scenpersonlighet och träffande mellansnack sätter förutom de orangea slipsarna nödvändig färg på tillställningen.
