Niklas Strömstedt - fortfarande i kärlekens tjänst
KONSERT
Scalateatern, Karlstad
Publik: Cirka 350
Betyg: 4
När artister ska summera en karriär kan det ibland bli lite krystat. Särskilt när det handlar om svenska artister som sjunger på svenska. Varför vet jag inte. Kanske för att många av de svenska artister vi förknippar med tidigt 90-tal gjorde sig bäst där och då. För att det 15 år senare fortfarande låter som ett soundtrack till en Måns Herngren-film. Det blir inget nytt och fräscht, bara en nostalgitripp tillbaka till en svunnen tid.
Tur då att Niklas Strömstedt gör annorlunda. Visst, vi bjuds på gammal skåpmat nästan uteslutande. Fågeln som blev påkörd och begravd finns med, ”Om” likaså samt ”Oslagbara” och ”Flickor talar om kärleken”. Banala texter om hav, änglar och, framför allt, kärlek gör hela Strömstedts repertoar (något han erkänner till själv).
Men som han gör dem. 2009 är verkligen inte 1994, och det bevisar Niklas genom att rannsaka sig själv och sitt material, skala bort det onödiga och – bjuda på sig själv.
Musikaliskt är den drygt två timmar långa konserten en dröm. Det känns som att sitta med riktigt bra hörlurar på sig, sådana lurar som låter alla instrument komma riktigt, riktigt nära och vibrera in i huvudet i perfekt symbios. Marika Willstedt, multimusikalisk och med en förtrollande sångröst, och Mats Persson, en multitalang även han, är riktiga kap och gör halva konserten. Niklas har en skön humor och visar ogenerat diabilder från svår rockkille-perioden via Ulf Lundell-musiker-tiden fram till fotbolls-VM 1994. De tillhörande anekdoterna visar på en självdistans fler artister borde ta efter.
Niklas förklarar ”30 år i kärlekens tjänst” med att många kommit fram till honom genom åren och berättat att de fått ligga mycket till hans låtar. För mig står titeln, efter torsdagskvällens konsert, för det Niklas lyckas leverera från Scalateaterns scen. Nämligen glädje, värme och passion – även kallat kärlek. Att han fått ställa in på flera värmländska orter är synd. Ni missar något.
!Marika Willstedt framför allt. Och Mats Persson. Vilka resurser.
? Vart passar bättre att sjunga Byns enda blondin än i Värmland?
