Bluesgung med Winter
KONSERT
Nöjesfabriken
Närmast fullsatt
;)
Foto: Magnus Bergström [Förstora]
Han närmar sig 70 med stormsteg, bluesrocklegenden Johnny Winter. Han var en av dem som faktiskt var på Woodstock, till och med uppe på scenen där han spelade sig till ett litet genombrott. Karriären har gått lite upp och ner under de 45 år som gått, men Johnny Winter är en överlevare och han har ständigt kommit tillbaka.
Denna murriga höstkväll i Karlstad inleder han ännu en världsturné, med en någorlunda färsk skiva i bagaget. Som typiskt är för bluesartister är han så gott som blind numera och efter ett instrumentalt jam av det tighta tremannabandet leds han in till stolen, där han sitter kvar nästan hela konserten, och leder snabbt över dem i en tung version av Johnny B Goode. Resten av setlistan är en blandning av egna låtar och bluesklassiker som Got my mojo working, Black Jack och It´s all over now. Man kan ju undra om inte dessa låtar är fullkomligt sönderspelade vid det här laget? Jo, definitivt, men det är Extranumren Dust my broom odet som är en av hemligheten med blueslåtar - varje kväll restaureras de och fylls med liv och färska ingredienser. Denna kväll märks det extra tydligt på Goodbye little schoolgirl och avslutningen där han såväl rest sig upp som imponerar med sitt karaktäristiska och världsberömda slidespel.
Extranumren Dust my broom och Highway 61 Revisited gungar magnifikt men det finns också ett block mitt i konserten där det grötar ihop sig lite för mycket med en-dag-på-jobbet-blues. Det blir aldrig riktigt dåligt men det lilla extra som behövs för att bluesen ska lyfta saknas och Winter har givetvis inte riktigt samma bett i rösten som i sin glans dagar. Men han driver ändå igång publiken bra och så här på ålderns höst börjar han få den aura av levande blueslegend som han jobbat hårt för. Jag gissar att Johnny Winter dessutom kommer att överleva sig själv och dyka upp i lärljungarnas sånger, precis som det anstår en blueslegend. Efter sista låten tackar man snabbt för sig och slinker ut för vidare färd på bluesresan; närmast stundar Vara, Karlskrona och New York.
! Det kommer att bli än mer motbjudande att höra lökiga versioner av Johnny B Goode efter att ha hört Johnny Winters.
? Vad är det som gör att så många bluesartister förlorar synen? Ingår det i kontraktet med djävulen eller?
