I en helt egen klass
MUSIK
Scalateatern, Karlstad
Publik: Fullsatt
The Real Group har på nåt sätt alltid funnits där. På varje terminsavslutning i skolan sjöngs något av deras arrangemang. Min mellanstadielärare var ett stort fan och spelade dem ofta i klassrummet. Jag har sett dem tidigare då de medverkat på andra konserter och liveprogram i tv. Jag har hört dem ofta förr. Jag vet hur bra de är. Ändå blev jag lite tagen på sängen över att kvällens konsert var fullt så... ja, fantastisk.
Inför ett fullknökat Scala gav den 28-åriga (!) vokalgruppen, i kväll förstärkt av Filipstadsdottern Kerstin Ryhed Lundin, sin publik exakt vad den ville ha: en sprudlande blandning utöver det vanliga. Deras best of the best. En klassisk publikfavorit som Den makalösa manicken. Ett glädjespridande arrangemang av Sanne Salomonsens Den jeg elsker. Konditori Förgätmigej, en rörande hyllning till samarbetspartnern Povel Ramel. Ett, för en sen åttiotalist som jag, nostalgiskt medley av Cheiron-hits. Världens mest använda basgång. Den mycket vackra balladen Friendship med tillhörande havsbrus och vind. Birger Sjöberg mötte Michael Jackson och en svängig countrydänga om en knöl till krogchef. Och väldigt mycket mer. Ingen utfyllnad, inga sega partier, inte ens något lite otajtare nummer. Nästan så perfekt framfört att det skulle kunna bli tråkigt, om det inte vore för den underbara variationen och en stor portion charm. Publiken jublar, stampar och vill aldrig att det ska ta slut.
Konserten når ändå, som sig bör, sitt klimax i slutet. Storslagna folkmusiknumret Göta, döpt efter den mytiska byn på Färöarna som inspirerat musiken. Jag kan inte minnas när jag senast fick sådan ståpäls av ett à capella-framträdande. Eller kanske livemusik över huvud taget. I kombination med träningsvärk i mungiporna efter över två timmars konstant leende och känsla av ljus trots 18 minus beckmörker när man går hem, vet man att det är en femma.
! Publiken måste också få en eloge för otroligt engagemang!
? Finns det verkligen kanelbullar i Nashville?
