Vampyrer som spelar baseboll
Film
Filmstaden, Karlstad
Regi: Catherine Hardwicke
;)
Foto: Nordisk Film [Förstora]
;)
Foto: Nordisk Film [Förstora]
Mamman skall gifta om sig så 17-åriga Bella (Kristen Stewart) flyttar från
soliga Arizona till ett regnhärjat Washington (staten, inte staden) för att
gå på high school i lilla hålan Forks (3120 inv), där hennes pappa är
polismästare. Här blir Bella intresserad av klasskompisen Edward (Robert
Thomas Pattinson), betraktad som en snygg men rejält underlig kille. Exakt
hur underlig kommer hon snart att upptäcka…
Amerikanska författarinnan Stephenie Meyer har hittills skrivit fyra böcker i
Twilight-sviten, samtliga bästsäljare. Filmen bygger på den första (”Om jag
kunde drömma” på svenska) och om dessa böcker visste jag inte mer än att de
gått hem hos en jättepublik bland tjejer i yngre tonåren världen över. Och
dessutom att vampyrer på något sätt var inblandade…
Eftersom jag är av fel kön och ålder för den huvudsakliga målgruppen hade jag
inga förväntningar; trodde att det handlade om en korsning mellan
80-talsfilmen ”The Lost Boys” och ”Buffy the Vampire Slayer”. Men…
Om böckerna vet jag fortfarande ingenting, men filmen är bra. Riktigt och
oväntat bra!
En oemotståndlig blandning av träffsäker tonårsskildring med en överdos
romantik, åtskilligt med humor och självdistans men också mer av spänning än
skräck. Den tar god tid på sig att bygga upp förutsättningarna, och jag var
länge skeptisk till vart det hela skulle ta vägen. Jag trodde t.ex. att jag
sett det mesta i vampyrväg på film, men en baseballmatch med vampyrer har
jag definitivt aldrig upplevt tidigare…
Och dialogen, inledningsvis ansträngt naiv och skruvad, växer fram som både
rolig och fylld av understatements och antydningar. Men det är ändå
kärlekshistorien mellan Bella och Edward som dominerar klart; en omväxlande
ömsint och skir, men samtidig himlastormande och livsfarlig sådan. Som bara
en romans mellan en vanlig dödlig och en vampyr kan vara…
Regissören Hardwicke visade i debutfilmen ”Tretton” (2003) imponerande
tonsäkerhet i skildringen av unga människor (hon är själv 53) och ”Twilight”
är definitivt mer en skildring av en tonårsflickas turbulenta känsloliv, med
inslag av bristande självsäkerhet, knoppande sexualitet och allmänt
hormonkaos, än någon traditionell vampyrfilm.
Ändå hanterar Hardwicke och manusförfattaren Melissa Rosenberg vampyrmytologin
med självklar respekt och naturlighet, vilket hindrar filmen från att spåra
ut i genreparodi.
Huvudrollsinnehavarna är utmärkta i sina roller; engelsmannen Pattinson kommer
att få många tonårshjärtan att slå lite extra hårt och den numera 18-åriga
Stewarts karriär har jag följt med stort intresse sedan ”Panic Room” för sex
år sedan. Hennes uppgift är den klart svåraste; om vi ska skratta åt
överdrifterna och allt stolligt som händer runt omkring henne eller köpa det
rakt av som om det vore fullständigt självklart. Stewarts allvar och
koncentration gör det lätt att göra det sistnämnda, vilket hela filmen
vinner stort på.
