Påkostad apokalyps
KATASTROFFILM
Regi: Roland Emmerich
Filmstaden Karlstad
Apokalyps deluxe. Katastroffilm med extra allt. Går det att få med plusmeny?
Jodå, när Roland Emmerich kommer med en ny film så är det bara att räkna med storslagna effekter och stora gester. Tidigare har han regisserat filmer som 10.000 B.C., The day after tomorrow och Independence day.
Grundförutsättningen i 2012 är det magiska datumet den 21
december 2012, den sista dagen i mayaindianernas kalender. Ingen vet riktigt
vad det betyder att kalendern slutar på just det datumet. Svaret är så
klart, i en Emmerich-film, att jorden ska gå under. Det är jordbävningar och
översvämningar. Här sparas det inte på krutet, allt elände på en gång;
städer som faller samman med skyskrapor och allt, tsunamis, flyktingströmmar
och massprotester. Och mitt i allt detta finns filmens två hjältar, en
forskare och en författare.
Forskaren spelas av Chiwetel Ejiofor, som vi tidigare sett i bland
annat American Gangster och Amistad, och författaren spelas av John Cusack.
Forskaren är inblandad i den räddningsplan som världssamfundet satt ihop för
att rädda vad som räddas kan av livet här på jorden och författaren får av
en slump reda på vad det är som komma skall och gör därför allt han kan för
att rädda sin familj. Runt dessa två kretsar handlingen. Utöver de två
huvudpersonerna bör jag nämna Woody Harrelsons minnesvärda biroll som en mer
eller mindre galen konspirationsteoretiker.
Som vanligt när det handlar om en storfilm från Hollywood täcker 2012 in det mesta, från storpolitik till kärnfamiljskramande relationsdrama. Allt får plats. Ibland kan jag tycka att det blir lite väl smetigt och kladdigt med den hollywoodskt klyschiga känslosoppan, men på något sätt får man ändå svälja det för att kunna njuta av katastroffilmens essens: katastrofen.
Och man kan inte klaga på storslagenheten eller maffigheten i
effekterna. Det här är vad man brukar kalla en biofilm, den typen av filmer
som får bioindustrin att skratta hela vägen till banken. Jag tvivlar på att
filmen gör sig lika bra hemma på min lilla tv som den gör sig på den stora
duken, jag tvivlar på att jag skulle dras med och le lika nöjt åt de stora
effektfulla scenerna. Jag tvivlar på att jag faktiskt skulle tycka att det
var en bra film om jag såg den på tv. Men när jag nu sitter i biofåtöljen
kan jag inte låta bli att dras med och riktigt njuta av Hollywood när det är
som mest Hollywood. 2012 fyller sin funktion.
