Kärleksfullt, Depeche!
ARVIKAFESTIVALEN
Vintergatan, fredag
Med tanke på vad som hände världens kändaste man för en och en halv vecka sedan, var det ju en smula oroande med rapporterna om Dave Gahans cancerbehandling. Skulle han komma till Arvika i form? Jodå.
Inte bara Dave, utan även hans bandkollegor Martin Gore och Andy Fletcher, ser fräscha ut. De låter bra och bakgrundsprojektionerna fångar publikens uppmärksamhet direkt.
En kompis berättade nyligen om hur hon varit på bröllop och att
brudparet stegade in i kyrkan till tonerna av Depeche Modes I just can't get
enough. Och den där påtagliga, kärleksfulla stämningen som förhoppningsvis
ligger tjock i luften vid ett bröllop, känns som en våt filt över
Vintergatan då Depeche Mode står däruppe.
Det är sällan man ser ett så välförtjänt älskat band som Depeche Mode. De har en avundsvärd backkatalog att hämta material från, och det är ett klokt val av bandet att genomföra en festivalspelning där tyngden ligger på superhitsen snarare än låtar från den färska skivan.
Dave Gahan och Martin Gore är därtill ett bra radarpar. Trots att de
börjar bli till åren, för sig båda två med självklar värdighet. Till
skillnad från de flesta andra medelålders män (tänk Bono) klär Dave bra i
kajal. Silvermannen Gore kommer undan med att bära helglansig kostym från
topp till tå.
Depeche Mode år 2009 är en turnémaskin som inte lämnar mycket att önska. Storbildsskärmarna och hitsen är kärnan. Där finns det ändå kanske tjugo-trettio band i världen som kan ge depecherna en match.
Men är man en del av konserten framför Vintergatan på fredagkvällen, kan man omöjligt fatta att det finns band och tillhörande publik som hyser större känslor för varandra än Depeche Mode och vi.
!
Bakgrundsprojektionerna i all ära, men de spöade inte Fever Rays ljusshow senare på kvällen.
?
Okej att det är svårt att hitta en soptunna i tätt packad festivalpublik, men måste man bara släppa ölflaskan där man står? Gör ni så hemma också, smutsmonster?
