Hoffstens välsignelse och förbannelse
MUSIK
Nu prioriterar hon livet och karriären annorlunda och vill istället ägna mer tid åt familjen.
– Det finns ingen perfekt framtid – för tiden är här och nu, säger Louise Hoffsten.
;)
Foto: Emma Mattsson [Förstora]
;)
Foto: Emma Mattsson [Förstora]
Låtskrivare, textförfattare och producent men det är framför allt under titeln sångerska som Louise Hoffsten är mest välkänd. Arbetsrollerna har varierat men alla har de tangerat varandra med en gemensam nämnare – musiken. För det är på scen, när hon får sjunga som hon trivs allra bäst. Men efter att ha bildat familj har hennes prioriteringar ändrats en aning, numer är turnéerna både kortare och färre.
– Jag skulle kunna turnera mycket mer om jag hade velat. Men för mig är det viktigare att vara hemma, förklarar hon.
Till hösten kommer hon att kunna jobba mer från hemmaplan i samband med att hon medverkar i Maximteaterns uppsättning 27 Club, där även Markus Fagervall och Jonas Inde medverkar.
Och med en uppsättning på temat rock där handlingen kretsar kring den
mytomspunna klubben 27 Club är det inte svårt att förstå att Louise trivs
som fisken i vattnet.
– Det känns jätteskönt att kunna jobba mer på hemmaplan, här i Stockholm.
Men hur började det hela egentligen?
Jo, 1993 small det till. Louise Hoffsten släppte sitt album Rhythm & Blonde. Och med låtar som Let the best man win, Hit me with your lovething och New Religion blev det ett album som kom att placera sig på andra plats på den svenska albumlistan och som sålde uppåt 200 000 i upplaga. Men trots det väljer hon orden välsignelse och förbannelse när hon beskriver skivan. Hon är trött på att sjunga de hits hon gjorde för 17 år sedan. Och även om publiken allt som oftast ber henne om just de låtarna så är det ett blankt nej som gäller från hennes sida.
– Det är svårt att göra något nytt efter en sådan skiva. Publiken vill höra alla hitsen. Och de vill att man ska vara som när man var 25 år – det är jobbigt. Men vad ska man göra, man måste gå vidare. Sorry, så är det bara.
I slutet av 90-talet besökte hon ett nunnekloster i Israel.
– Jag åkte dit för att hälsa på en kompis. Det var ju egentligen inte jätteseriöst.
Men ändå kom hon då att fundera på om nunnelivet skulle kunna vara något för henne.
– Jag tänkte ”kan det här vara en livsstil för mig?”. Men kom sen på att det inte var mitt kall – för musiken är mitt kall.
Och tur var väl det. För att hon kom på andra tankar har lett till att
hon nu har en son på sju år. Och gång på gång understryker hon hur lycklig
och tacksam hon är över sin familj. För det är något som inte alltid varit
självklart för hennes del.
I 30 års åldern fick hon diagnosen MS (multipel skleros). En sjukdom som gör att hon insjuknar i skov – perioder. Sjukdomen skapar inflammationer och ärr på nervtrådarna vilket gör att impulser inte kommer fram som de ska.
Men Louise vill absolut inte tala om sin sjukdom.
– Jag har talat om den så jag får käkkramp. Jag vill tala om positiva saker om nuet och om framtiden.
Hon menar att det finns så mycket positivt i livet och att det istället bör stå i fokus.
Och det är precis så hon kan uppfattas – som ett riktigt energiknippe som verkligen ser livet från den ljusa sidan.
Förra året släpptes senaste skivan På andra sidan Vättern. På den har hon fått stöd i sitt skrivande från vännen och artisten Peter LeMarc.
– Den är tänkt som en fortsättning på skivan - så speciell, förklarar hon.
Louise menar att hon på skivan har konverterat från det engelska språket till det svenska.
– Det är så mycket lättare att gömma sig bakom det engelska språket. Och jag längtade verkligen efter det svenska språket och dess närhet och intimitet. I engelskan är det lättare att ha attityd men svenskan blir mer naken.
Men med skivsläpp ingår också turnerande. Och det är något hon
ändrat sin syn på, för att ha familj har påverkat hur hon vill leva sitt
liv.
– Själva livet fortsätter ju men det som är värst nu, det är att vara borta hemifrån.
Förut kände hon hela tiden suget av att åka runt på turné och uppträda – att få stå på scen. Men nu känner hon det inte längre. Nu vill hon först och främst ägna sin tid åt familjen.
Sedan första skivan Genom eld och vatten, har det tillkommit en hel hoper till samlingen och sammanlagt har hon nu släppt 16 album. Hon har kommit att bli en folkkär artist och därmed även en aktiv stipendiemottagerska.
Tidigare i veckan tilldelades hon Taube-stipendiet. Ett stipendium som även getts till artister så som Cornelis Vreeswijk, Mikael Wiehe och Benny Andersson med flera.
– Jag är mäkta stolt över det. Det är en mängd stora skalder som tilldelats det tidigare så jag känner mig så stolt över att få tillhöra den skaran.
Och för några år sedan tilldelades hon titeln Hedersdoktor
vid Linköpings Universitet.
– Och jag har ju ingen universitetsexamen utan det här är för min livsgärning och det gör mig jätteglad.
I går uppträdde hon under Frödingfestivalen i Alster. För tillsammans med skådespelaren och maken Dan Bratt delar hon intresset för poesi. Det är något som ligger dem båda varmt om hjärtat.
– Åh, jag och min man har suttit och förkovrat oss i Fröding. Och det är ju helt fantastiska texter.
Så det kanske blir någon skiva där du tolkar Frödings dikter i framtiden?
– Det vet man aldrig, kanske det.
För hon har alltid gillat Cornelis Vreeswijks tolkning av Bergatrollet.
– Den är helt fantastisk. Fröding är så spännande att jag bara vill läsa och lära mig mer om honom. Fröding kittlar.
Och planerna på att inta USA och till och med Amerika har hon nu
lagt på hyllan.
Men hon beskriver samtidigt sin tacksamhet över sitt förlag som hjälpt henne släppa From Linköping To Memphis. En bluesplatta som släpptes i det amerikanska skivbolaget Memphis international.
Och för den nyfikne kan det nämnas att flera av hennes tidigare låtar spelades i både tv-serier och filmer. Bland annat är det Louise som gjort introt till den populära tv-serien Melrose Place.
– Jag orkar inte resa så långt bort längre. Nu har jag gett upp mina drömmar om USA. Samtidigt är jag tacksam över den tid jag fick där. Men nu vill jag vara med min familj och har förstått att gräset inte alltid är grönare på andra sidan.
Och i den perfekta framtiden?
– Det finns ingen perfekt framtid – för tiden är här och nu.
Namn: Anna Viktoria Louise Hoffsten
Född: 1965 (45 år)
Familj: Gift med skådespelaren Dan Bratt och tillsammans har de sonen Adrian som är sju år.
Har tilldelats: En grammis, Rockbjörnen för bästa kvinnliga artist 1993, Karamelodiktstipendiet, Mozart priset, Cornelis Vreeswijk-stipendiet, titeln Hedersdoktor vid Linköpings Universitet samt Taube-stipendiet.
Har släppt: 16 skivor
Kuriosa: Fanns på ett frimärke med temat Rock 54-04, när rockmusiken fyllde 50 år i Sverige.
Vill lära sig: Att dansa polka och mer om Fröding.
