Legendarerna spred kärlek
Beach Boys
Mariebergsskogen, Karlstad
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Beach Boys älskar bra surfvågor och snabba bilar.
Medan solen sökte sig bakom Mariebergskogen på fredagskvällen delade veteranerna Mike Love och Bruce Johnston och övriga i gruppen av sig av kärleken. Konsertpubliken – hälften hade nog kommit för Sven-Ingvars – fick först ett rejält knippe surfinglåtar: Surfer Girl, Surfin’ Safari och Surf City. Sedan kom alla de övriga hitsen från 60- och 70-talet. Darling, God only knows och Good vibrations. Ofta framförda med en tät, mycket tät, flerstämmig sång och ett instrumentkomp som påminner oerhört mycket om gamla Beach Boys.
Ja, de lät som gamla Beach Boys, naturligtvis för att två av dem är just det. Men också för att övriga fyra i bandet är specialtrimmade att låta som det lät när Mike Love och Bruce Johnston jobbade med brödratrion Wilson och slogs med Beatles på världens hitlistor.
Det var längesen. Men inte så längesen att publiken i Karlstad har glömt. I Mariebergsskogen var minnet så gott hos några tusen att de sjöng med i de gamla hitsen, viftade med armarna och gungade med i Good vibrations och Sloop John B.
Men publiken stod knäpptyst och stilla när gitarristen och sångaren Scott Totten ledde gruppen in i den underbara balladen In my room. Konserten bjöd på en del tungfotade låtar som nog kunde ha strukits från programmet. Ibland blev det aningens segt. Särskilt när ganska lätta och galopperande låtar tyngdes av tungt trum- och baskomp. Men så fort tempot sjönk vaknade den karismatiske Mike Love till och tog snabbt över ledningen igen. Och han och de övriga fem bjöd generöst på kända låtar. Inte bara låtar av Beach Boys utan också en sådan klassiker som The Mamas and the Papas California dreamin’.
Några timmar tidigare inledde de värmländska rockrävarna Sven-Ingvars sommarkonserten. Deras hitlista överträffar det mesta i Musiksverige. Så imponerande är den att alla hits inte hinns med på 90 minuter. Men i går kväll gjorde Sven-Ingvars och Sven-Erik Magnusson vad de kunde.
Svetten dröp av sångaren inför några tusen personer i Mariebergskogen. Sven-Erik Magnusson förbrukade många vita handdukar under konserten. Och kastade ut dem likt Elvis Presley till publiken.
Vilka souvenirer att ta med hem från starten på Sven-Ingvars turné med Beach Boys!
Låtarna har vi hört förr. Men nu med ett mycket tyngre rockkomp än tidigare. Mycket är det tack vare gitarristen Staffan Ernestam, som verkar ha ersatt Ingvar Karlsson för gott.
Många saknar Invgar på scenen. Hans gitarrsound är en viktig del av Sven-Ingvars musik. Men åren går och grabbar blir lite äldre och vill lägga av. Så vem kan klandra honom?
Sven-Erik Magnusson fortsätter dock. Han är still going strongare än på mycket, mycket länge. Faktiskt verkar han ha fått en rejäl nytändning efter vårens omskrivna hälsotrassel. Han rockar på hårdare än på Hultsfredsspelningen 1991. Visst blir han både trött och andfådd, men efter ett trettio tal låtar i snabb takt förstår man honom. Det var hög fart till och med på Fröken Fräken – en av alla 60-tals hits som Sven-Erik, Tommy Gustafsson, Oskar Magnusson och de andra i bandet rev av i ett tempo som nog även gjorde publiken andfådd. Och lycklig!
För det är något egendomligt unikt med Sven-Ingvars. De har en svårkopierad egen stil, har haft bra låtmaterial sedan slutet på 50-talet och en förmåga att förnya låtar som man inte trodde gick att förnya.
Till exempel Te’ dans mä Karlstatösera som i går kväll lät nästan dagsfärsk.
Sven-Ingvars del av sommarkonserten innehöll som sagt alla de stora hitsen från Te’ dans till rockklassikern Kyss mig stilla. Publiken jublade, sjöng med i allsången, klappade takt och trivdes – och sa antagligen varken nej eller kanske, kanske efter kvällen.
