Att rama in musiken
MUSIKFILM: "Man ska känna sig oduschad när man sett den"
Karlstadaktuella The Haunted har gjort en egen dokumentär. NWT ringde upp gitarristen Anders Björler för att diskutera glamour och myter kring musiken.
Foto: Olle Carlsson [Förstora]
Det tog ett par kraschade hårddiskar och sönderslagna tangentbord innan Road Kill stod klar. Anders Björler, gitarrist i The Haunted, berättar om arbetet med att dokumentera sitt band.
– Det var ingen som beställde en dokumentär om The Haunted, säger Anders Björler. Jag tog tag i hela projektet och färdigställde Road Kill som bygger på material från så långt tillbaka som 2005. Man kan tycka att det är aningen daterat, men en turné 2010 skiljer sig inte speciellt mycket från en 2005.
– Jag ser mig själv som en berättare och intervjuare snarare än regissör, fortsätter han.
– Det viktigaste med dokumentärer är att en historia berättas och
att den håller sig intressant hela tiden. Det kan vara svårt. Med Road Kill
vill jag visa upp det allt annat än glamourösa livet på vägarna. Många tror
att det är sex, drugs & rock 'n roll när man lirar i ett rockband,
men så är det naturligtvis inte.
– Dokumentärformatet ger en inblick i andras liv, hur man har det på sitt jobb. Säger man att man jobbar på lager får man en direkt bild av hur det ser ut på den arbetsplatsen. Om jag berättar att jag spelar i The Haunted för någon så kommer personen att tro att det är ett lyxliv. Med Road Kill slås alla myter om livet som hårdrocksmusiker på turné sönder och samman, berättar Anders Björler.
– Man ska känna sig oduschad när man sett den och det tycker jag att man gör.
Hur mycket material hade du att gå igenom?
– Filmen är sextiofem minuter lång och är klippt ur cirka etthundra timmar filmat material. Det är mycket som lämnats orört på grund av dålig bildkvalité och liknande brister. Jag gör allt med relativt enkel utrustning som jag kan sköta själv. Jag har en Canon HDV-kamera, en dator med all mjukvara som jag behöver och en enkel ljusutrustning. Behöver jag göra en intervju ska jag kunna dra iväg själv direkt och göra det.
Behöver du ha en personlig relation till det du gör film om?
– Nej, absolut inte. Det är dokumentärformatet som är intressant. Jag skulle gärna göra fler dokumentärer. Gärna om sociala och existentiella frågor. Religion och utsatthet är sådant som intresserar mig mycket. Min stora bromskloss är att tiden inte räcker till. The Haunted tar mycket av min vardag, så enkelt är det.
Du måste ju ha hundratals historier från livet på turné. Hur sållar du i allt material?
– Om man utgår från det man har inspelat så gäller det att blanda bilder, videor och intervjuer på ett bra sätt så att det passar bra ihop med berättelsen. Det är kvalitén på klippen som avgör vad som kommer med.
Blir det bättre resultat med en stor budget?
– Inte nödvändigtvis. Ska man skildra något mörkt, smutsigt och slitigt så blir det inte bättre om man har en stor budget. Snarare tvärtom. Däremot kan det vara skönt att ha mer pengar att tillgå när jag gör musikvideor.
Hur ser de närmaste planerna ut för The Haunted?
– Vi har börjat skicka låtidéer till varandra och kommer att spela in i oktober i Danmark. En ny skiva kommer troligtvis i februari 2011.
Spelningen i Karlstad då, vad kan fansen se fram emot?
– Det blir ingen show alls. Vi är punkiga på det sättet. Ingen konfetti eller några stroboskopljus. Vi gör bara musik. Jävligt tight sådan.
Vad? The Haunted, förband är Karlstadbandet Damien.
När? I kväll, fredag
Var? Nöjesfabriken
Källa:


















































































