Wall-E imponerar inte
FILM
Wall-E
Filmstaden, Karlstad
Regi: Andrew Stanton
Filmstaden, Karlstad
Regi: Andrew Stanton
Publicerad: 2008-09-06 10:05 | Uppdaterad: 2008-10-01 13:27
I 700 år har den lilla solcellsdrivna roboten Wall-E (förkortning för Waste Allocation Load Lifter Earth-Class) sysslat med att städa upp på den miljöförstörda planeten Jorden. Han samlar in sopor och bråte, som han sedan pressar till en liten kub, en i taget. Men förutom kackerlackan Hal har Wall-E inte särskilt mycket sällskap; alla människor har flytt för länge sedan och nu har han börjat känna sig väldigt ensam.
Så en dag kommer en annan robot till jorden, för att leta efter något som skulle kunna hjälpa till att rädda mänskligheten. Hennes namn är Eve (vilket står för Extraterrestrial Vegetation Evaluator, fast i den svenska versionen heter hon förstås Eva) och det dröjer inte länge förrän Wall-E håller på att kortsluta av kärlek.
Det är omväxlande sött, tänkvärt och stundtals imponerande fantasifullt. Men också ganska segt ibland och möjligen lite för tillrättalagt. Bakom filmen står framgångsrika bolaget Pixar (nionde långfilmen efter kassasuccéer som Toy Story, Ett småkryps liv, Monsters Inc., Hitta Nemo och Råttatouille), men den är i allt högre utsträckning präglad av att Walt Disney Pictures haft mer än ett finger med i spelet. Som många Disneyfilmer försöker den passa alla på en och samma gång, vilket innebär att det också lätt blir utslätat, uddlöst och supergulligt, men framför allt väldigt utdraget.
Filmens grundidé är lysande och vällovlig, men den hade på sin höjd räckt för en tecknad film runt 15 minuter. Av alla Pixars produktioner är det de kortare filmerna som är de verkliga juvelerna (till exempel förfilmen Presto), men Wall-E klockar in på hiskliga 1 timme och 37 minuter och det är på tok för långt. Den här filmen kräver inte bara tålamod från den yngre publiken, merparten av skämten i filmen kretsar dessutom kring referenser till diverse populärkulturella fenomen; inte minst film (som till exempel Star Wars-filmerna, 2001– ett rymdäventyr, AI, I am Legend och till och med 60-talsmusikalen Hello Dolly!). För att inte tala om den kaskad av produktplacerade företagsnamn och symboler som vi blir översköljda med.
Det bästa med Wall-E är dess ”gulliga” kärlekshistoria, men det här är ändå inte någon traditionell barnfilm utan snarare en film som medvetet valt att klappa medföljande vuxna på axeln och tala till dem i stället. I en film som vill sprida kärlekens budskap och sjunga känslornas lov så kan det faktiskt i slutändan kännas ganska cyniskt och beräknande. Och med tanke på det i dag stora utbudet av animerad film så tycker jag att det går väldigt lätt att stå över Wall-E…
Anders Pettersson
Så en dag kommer en annan robot till jorden, för att leta efter något som skulle kunna hjälpa till att rädda mänskligheten. Hennes namn är Eve (vilket står för Extraterrestrial Vegetation Evaluator, fast i den svenska versionen heter hon förstås Eva) och det dröjer inte länge förrän Wall-E håller på att kortsluta av kärlek.
Det är omväxlande sött, tänkvärt och stundtals imponerande fantasifullt. Men också ganska segt ibland och möjligen lite för tillrättalagt. Bakom filmen står framgångsrika bolaget Pixar (nionde långfilmen efter kassasuccéer som Toy Story, Ett småkryps liv, Monsters Inc., Hitta Nemo och Råttatouille), men den är i allt högre utsträckning präglad av att Walt Disney Pictures haft mer än ett finger med i spelet. Som många Disneyfilmer försöker den passa alla på en och samma gång, vilket innebär att det också lätt blir utslätat, uddlöst och supergulligt, men framför allt väldigt utdraget.
Filmens grundidé är lysande och vällovlig, men den hade på sin höjd räckt för en tecknad film runt 15 minuter. Av alla Pixars produktioner är det de kortare filmerna som är de verkliga juvelerna (till exempel förfilmen Presto), men Wall-E klockar in på hiskliga 1 timme och 37 minuter och det är på tok för långt. Den här filmen kräver inte bara tålamod från den yngre publiken, merparten av skämten i filmen kretsar dessutom kring referenser till diverse populärkulturella fenomen; inte minst film (som till exempel Star Wars-filmerna, 2001– ett rymdäventyr, AI, I am Legend och till och med 60-talsmusikalen Hello Dolly!). För att inte tala om den kaskad av produktplacerade företagsnamn och symboler som vi blir översköljda med.
Det bästa med Wall-E är dess ”gulliga” kärlekshistoria, men det här är ändå inte någon traditionell barnfilm utan snarare en film som medvetet valt att klappa medföljande vuxna på axeln och tala till dem i stället. I en film som vill sprida kärlekens budskap och sjunga känslornas lov så kan det faktiskt i slutändan kännas ganska cyniskt och beräknande. Och med tanke på det i dag stora utbudet av animerad film så tycker jag att det går väldigt lätt att stå över Wall-E…
Anders Pettersson
Nöjen & evenemang
Arvika: Såguddens Friluftsmuseum
Karlstad: Kulturkoftorna och Värmlands Museum
Sunne: Kolsnäs
Torsby: Graneviks Folketspark
Karlstad: Best Western Hotel Gustaf Fröding
Karlstad: Karlstads Brukshundklubb
Långserud: Esters Café
Sunne: Västanå Teater
Karlstad: Cs Event
Karlstad: Löfbergs Lila Arena
