Konserterna vi minns från 00-talet
MUSIK
;)
Foto: NWT Arkiv [Förstora]
;)
Foto: Anders Hansson [Förstora]
Jag kan bara utgå från mig själv när jag nu gör ett försök att summera några av de minnen som har präglat mitt konsert-Värmland de senaste tio åren.
1. Jag måste börja med Arvikafestivalens riktiga storheter. Björk,
Kraftwerk och Depeche Mode. Det var drömbokningar som har satt festivalen på
kartan men också varit nära att bli deras ekonomiska fall.
2. Sedan har vi Löfbergs lila arenas storbokningar som börjar med Bob
Dylan, går vidare med Elton John, Dolly Parton och John Fogerty som drog
fullt hus.
3. Den mest spektakulära indierock-bokningen stod ändå Nöjesfabriken
för som lyckades ordna två klubbspelningar med Morrissey. Två konserter det
fortfarande pratas om.
4. Nöjesfabriken har också lyckats med att fylla huset till Motörhead,
The Cardigans och Bo Kaspers Orkester och att få ihop knappt tjugo personer
till en intim spelning med Olle Ljungström. The Hellacopters har också
avslutat sin karriär där. Allt mycket minnesvärt.
5. På Blue moon bar har The Soundtrack of our lives gjort två
oförglömliga konserter, en av dem med positivt överraskande Johnossi som
förband.
6. Arena har satsat mer på tyngd och gung. Både Danko Jones, Looptroop,
Timbuktu och Damn! har satt sina spår på det dansgolvet.
7. På Glada ankan har det satsats på den intima känslan. Ingen som var
på den första spelningen med Moneybrother lär glömma alla hopträngda musiker
på scenen. Energin och svetten som droppade från taket. Inte heller den udda
deltabluesrockaren Bob log III lämnade någon oberörd.
8. På Café August har blues, visa och americana fått leva ett eget liv.
Mest minnesvärd och flera gånger återkommande är Rachel van Zanten som
värmer med egensinnig rock och humor.
9. Att se Lars Winnerbäck i Ransäter var för många den bästa
konsertupplevelsen med honom i Värmland, trots många besök. Liksom Kents
tältturné som landade på I2-området. Håkan Hellström på Arvikafestivalen och
Putte i Parken i Karlskoga är sommarminnen som dröjer sig kvar.
10. Till sist minns jag med glädje alla värmländska band som stått på
scenerna under åren, ingen nämnd, ingen glömd. Hoppas att de kommande tio
åren ska innehålla lika många.
