Till en början var det mest hårdrock med band som Deep Purple och Led Zeppelin som intresserade. Men när en kompis presenterade skivor med tidiga inspelningar med Muddy Waters bytte Robert Lighthouse musikalisk riktning. I tidiga tonår försökte han spela efter bluesmästarnas skivor och det är en tradition han i stor utsträckning verkar i ännu idag.
– När jag hörde musiken så insåg jag att det var bluesmusiker jag vill bli, säger Robert Lighthouse eftertänksamt. Han är inte direkt typen som skryter med sin musikaliska gärning utan verkar snarare lite besvärad över uppmärksamheten.
Redan tidigt lockades han till USA och när han som 18-åring först mötte
det förlovade landet fick han mersmak. I dag pendlar han mellan Karlstad och
Bethesda, Maryland. Han har bott i USA i drygt 22 år och började som
gatumusikant i Washington för att sedan etablera sig och skaffa ett eget
band och ge ut skivor. Den senaste – Democracy Boulevard – kom förra året.
– När jag började med musiken professionellt märkte jag att det var egna låtar som var grejen. Från början så var jag inte så inne på textförfattande men lyssnade mycket på Bob Dylan och Woody Guthrie för inspiration.
Robert Lighthouses musik har mycket gemensamt med deltablusen som växte
fram runt Mississippi. Han har spelat I New Orleans och rest längs klassiska
Highway 61 mot Memphis och stannat till vid huset där Muddy Waters föddes
och besökt platsen där blueslegendaren Robert Johnson enligt legenden sålde
sin själ till djävulen.
– Men det är viktigt för mig att det jag sjunger om handlar om här och nu. Jag jobbar inte på nått bomullsfält, säger Robert Lighthouse.
– Anledningen till att jag gillar deltabluesen är att den inte är så polerad utan känns väldigt rå. Dessutom är det en blues där de afrikanska rötterna hörs tydligt.
Flera av hans låtar är politiskt laddade. Under presidentvalet förra året spelade han i Washington och det går att lyssna till hans kommentarer i låten Election year 2008 på hans hemsida.
– Det kändes på sin plats att göra något. Det låg en förhoppning om förändring i luften.
Ett annat presidentval som påverkat Robert Lighthouse var det då
Clinton valdes. I hans kampanj användes Fleetwood Macs låt Don't stop och
bandets trummis, Mick Fleetwood, flyttade till Washington i samma veva och
öppnade en klubb. Där spelade Lighthouse vid flera tillfällen och öppnade
för storheter som David Lindley. Där fick han också chansen att jamma med
flera av Muddy Waters gamla musiker.
”Tekniskt sett” är han född i Småland men han flyttade som ettåring till Göteborg och bodde där fram till flytten till USA. Han är döpt Palinic i efternamn, hans far är från forna Jugoslavien, och han har tagit namnet Lighthouse för att det i det närmaste är en engelsk översättning på sitt dopnamn, ”han som tänder på hus”.
Bluesintressset i Sverige beskriver han som bra.
– Bluesen är universell. Det är något visst med känslan i musiken, den går fram utan att man nödvändigtvis behöver lyssna så mycket på texten. Jag skriver också musik som inte är traditionell blues men oavsett vad jag gör så ligger bluesen alltid där i grunden.
– 
