Lust caution – läcker filmanrättning
NÖJE
Lust, Caution
Arenan, Karlstad
Regi: Ang Lee
Arenan, Karlstad
Regi: Ang Lee
Publicerad: 2008-04-26 10:23 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:31
;)
Tony Leung Chiu Wai och Tag Wei gör huvudrollerna i Ang Lees omtalade Lust, caution.
Foto: Sandrew Metronome [Förstora]
Foto: Sandrew Metronome [Förstora]
Taiwanesiske regissören Ang Lee arbetar obekymrat inom vitt skilda genrer; från spektakulär och välkoreograferad Hong Kong-action (Crouching Tiger, Hidden Dragon), amerikansk serietidningsfluff (Hulk), engelsk kostymfilm och
klassikerfilmatisering (Förnuft och känsla), starkt drama (The Ice Storm, Brokeback Mountain) till westernfilm (Ride With the Devil)!
Han har även gjort några små personliga, roliga och njutbara tidiga komedier, så det till synes annorlunda valet av miljö, tidsskildring och ämne i hans tionde film kommer knappast som en överraskning.
Lust, Caution är en tät, atmosfärrik och ”läcker” filmanrättning, främst visuellt precis som i Lees andra filmer. Handlingen utspelas i det av japanerna ockuperade Shanghai mellan 1938-1942, fast inte nödvändigtvis i rak tidsföljd.
I centrum står en ung kvinna (filmdebutanten Tang Wei), som blir inblandad i en mordkomplott mot en politisk motståndare genom att först förföra honom, vilket senare leder till känslomässiga komplikationer…
Handlingen, byggd på en roman av kinesiska exilförfattarinnan Eileen Chang och omvandlad till filmmanus av Lees ständige medarbetare James Schamus, är ingalunda styrkan med Lees film. Som förvisso är välberättad, men ibland blir det lite för rörigt för att den skall fungera som en tillfredsställande spionthriller, vilket ändå är precis vad den ser ut som.
Den utmärkt fångade tidsmiljön förstärker känslan av filmthriller à la 40-tal och mer än en gång kommer jag att tänka på Hitchcock (det finns flera andra filmreferenser; Lee kan sin filmhistoria).
Ang Lee har gjort fler filmer med västerländskt anslag (dramaturgi, musik, dialog etc) än asiatiskt, vilket märks tydligt även i denna film, som är något så udda som en samproduktion mellan Kina, Taiwan och USA Allt ser magnifikt
ut; bildkomposition, kamerarörelser, vinklar och scenografi. Men det blir en övervikt åt det estetiskt melodramatiska (till och med regnet är koreograferat) där ytan dominerar över innehållet.
Filmens omtalade sexscener är raffinerade och vågade ur ett asiatiskt perspektiv, men även här lyser konstruktionen igenom all ångande, filmisk lusta och det blir mer av kamerateknisk övning än något som engagerar. Ett omdöme som för mig sammanfattar hela filmen.
Lust, Caution är vansinnigt snygg och tekniskt beundransvärd, men berör mig ändå minst av Lees filmer, givetvis med undantag av ”Hulk” som väl ändå måste betecknas som ett olycksfall i arbetet.
klassikerfilmatisering (Förnuft och känsla), starkt drama (The Ice Storm, Brokeback Mountain) till westernfilm (Ride With the Devil)!
Han har även gjort några små personliga, roliga och njutbara tidiga komedier, så det till synes annorlunda valet av miljö, tidsskildring och ämne i hans tionde film kommer knappast som en överraskning.
Lust, Caution är en tät, atmosfärrik och ”läcker” filmanrättning, främst visuellt precis som i Lees andra filmer. Handlingen utspelas i det av japanerna ockuperade Shanghai mellan 1938-1942, fast inte nödvändigtvis i rak tidsföljd.
I centrum står en ung kvinna (filmdebutanten Tang Wei), som blir inblandad i en mordkomplott mot en politisk motståndare genom att först förföra honom, vilket senare leder till känslomässiga komplikationer…
Handlingen, byggd på en roman av kinesiska exilförfattarinnan Eileen Chang och omvandlad till filmmanus av Lees ständige medarbetare James Schamus, är ingalunda styrkan med Lees film. Som förvisso är välberättad, men ibland blir det lite för rörigt för att den skall fungera som en tillfredsställande spionthriller, vilket ändå är precis vad den ser ut som.
Den utmärkt fångade tidsmiljön förstärker känslan av filmthriller à la 40-tal och mer än en gång kommer jag att tänka på Hitchcock (det finns flera andra filmreferenser; Lee kan sin filmhistoria).
Ang Lee har gjort fler filmer med västerländskt anslag (dramaturgi, musik, dialog etc) än asiatiskt, vilket märks tydligt även i denna film, som är något så udda som en samproduktion mellan Kina, Taiwan och USA Allt ser magnifikt
ut; bildkomposition, kamerarörelser, vinklar och scenografi. Men det blir en övervikt åt det estetiskt melodramatiska (till och med regnet är koreograferat) där ytan dominerar över innehållet.
Filmens omtalade sexscener är raffinerade och vågade ur ett asiatiskt perspektiv, men även här lyser konstruktionen igenom all ångande, filmisk lusta och det blir mer av kamerateknisk övning än något som engagerar. Ett omdöme som för mig sammanfattar hela filmen.
Lust, Caution är vansinnigt snygg och tekniskt beundransvärd, men berör mig ändå minst av Lees filmer, givetvis med undantag av ”Hulk” som väl ändå måste betecknas som ett olycksfall i arbetet.
Anders Pettersson
Nöjen & evenemang
