Kent – riktigt bra show för en bredare publik

NÖJE

KENT
Löfbergs Lila Arena, Karlstad
Publik: ca 4 000

FAKTA

Låtlista

Vy från ett luftslott
Max 500
Socker
Revolt III
Palace & Main
Kungen är död
Columbus
LSD, någon?
Romeo återvänder ensam
Generation Ex
Den döda vinkeln
Musik non stop
Kärleken väntar
Ingenting
Om du var här
Dom andra

Extra:
Kevlarsjäl
Berlin
747
Mannen i den vita hatten

2008 är sjunde gången Kent spelar i Karlstad; först ut var 1995 med Lollipop-turnén i Mariebergsskogen, 1996, 1997, 1998 på Jäger, 2002 i Löfbergs Lila Arena, tältturnén på Norra Fältet 2005 och i lördags i Löfbergs Lila Arena. De smälte inte isen som förra gången men bjöd på en riktigt bra show för en bredare publik. Det är det enda rätta i deras läge.
Foto: Martin Götenstedt [Förstora]

Kent – riktigt bra show för en bredare publik

Foto: Martin Götenstedt [Förstora]

Foto: martin Götenstedt [Förstora]

Det ryktades tidigt att hans majestät konungen fanns i publiken i LLA i lördags. Eller åtminstone prinsen. Det vet vi inte säkert men Kents förband Familjen tog det säkra före det osäkra och meddelade att ikväll skulle alla få se Sveriges två finaste band på scenen som kungliga hovleverantörer.
Familjen är Johan T Karlsson och live har han med sig Andreas Tilliander. Johan säger själv att han är indie/techno/blues och influeras av Stone Roses, Depeche Mode och Kraftwerk. Men det han levererar är dansanta popbeats på skånska med texter om vilda ungdomsnätter. Han hinner med fem låtar, nya Homeros låt och Huvudet i sanden, Det lilla livet, Kom säger dom och Det snurrar i min skalle från debutalbumet. Han hinner med eko och sladdslängar och kommer att göra succé på Arvikafestivalen dit både han och Kent är bokade i sommar.
Förra gången Kent spelade i LLA skrek sig nästan 6 000 personer igenom konserten. Det var fullsatt och hände efter albumet Vapen & Ammunition.

Sedan dess har Kent vilat upp sig (eller slitit sitt hår), lekt med döden, tappat gitarristen Harri Mänty och äntligen hittat en ny syntig riktning med sjunde albumet Tillbaka till samtiden som kom i höstas.
När solen åter går upp över Kent i LLA finns knappt 4 000 i publiken och de tar det ganska lugnt. Kent, som tidigare kunde dra fullt hus på klubbarna som ett svenskt indiepopsvar på The Smiths och Depeche Mode, blev stora och folkkära och visste inte vart de skulle ta vägen. Till slut hittade de den mörka, kalla, elektroniska vägen och på den här turnén försöker jämkas vägskälen samman.

De äldre låtarna tonas både ner till vidoes av delfiner i slow motion och hottas upp med pigga gitarrslingor och syntpålägg. Det syntiga på skivan låter tyngre och mer gitarrbaserat live och allt kryddas med spektakulära och grafiskt vackra videos (ofta signerade Adam Berg) och laserstrålar som bildar färgglada spindelnät över publiken.
Det konceptet är Kents räddning. För tänker de fortsätta vara stora och folkkära krävs extra insatser vid sidan av några av Sveriges bästa låtar och nya genomtänkta texter och fraseringar av sångaren Jocke Berg.
Låtlistan är lyckad, skönt att slippa Kräm, och visuell show är bättre än fullt ös. Kent inser att de blivit äldre och gör någonting åt det. Vad mer kan man begära?
Men vissa saker blir inte bättre med tiden – jag föredrar att Jocke Berg håller sig till ”Tack som faaan” som mellansnack, allt annat är för mycket.

Anna Sims

UPPD: 2008-08-29 17:21

PUBL: 2008-03-02 09:22