Coens låter brutaliteten härska
FILM
No country for old men
Regi: Bröderna Coen
Filmstaden, Karlstad
Regi: Bröderna Coen
Filmstaden, Karlstad
Publicerad: 2008-03-01 12:12 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:20
;)
Josh Brolin har en av huvudrollerna i No country for old men.
Foto: Miramax [Förstora]
Foto: Miramax [Förstora]
Bröderna Coen gör sällan film som lämnar tittaren oberörd, oavsett om det gäller bagateller som The Ladykillers och The man who wasn't there eller moderna klassiker som Fargo eller O brother, where art thou? Förväntningarna inför No country for old men har på förhand trissats upp rejält och det kan vara smått besvärligt att se något så upphaussat med hyfsat ofärgade linser. Man blir ofta besviken.
Men redan efter inledningsscenerna i den här filmen glömmer jag bort alla Oscarsnomineringar och regipriser filmen belönats med. Filmen får ett eget liv och berättelsen som i sakta mak vackert broderas ut på duken tar all koncentration i anspråk.
Handlingen utspelar sig 1980 i ett ödsligt, ogästvänligt landskap i trakterna där USA gränsar till Mexico. När, var och hur är egentligen oväsentligt – här finns ingen direkt början, inget slutgiltigt slut, utan bara en serie händelser som kameran följer.
Det hörs inga skimrande stråkar som ramar i de vackra landskapen eller stressande transienter som vill öka spänningen. Det blir spännande nog utan musikens hjälp. Kontrasten mellan total tystnad och plötsliga decibelklättringar används på ett nästan brutalt sätt. Brutala är också flera av karaktärerna. No country for old men visar upp en värld befriad från all form av medmänsklighet som lämnar de godhjärtade handfallna och kraftlösa. Det här är en modern skjutjärns-skröna utan självklar hjälte och kyssar under eftertexterna.
Huvudkaraktärerna Josh Brolin, Tommy Lee Jones och Javier Bardem gör alla starka insatser i en film som är konsekvent in i minsta detalj. Berättelsen får ta den tid den tar. Karaktärerna är i de flesta fall måttligt pratglada vilket ger desto mer vikt åt det som faktiskt blir uttalat.
Fast den stora behållningen av den här filmen ligger inte i skildring av det som sägs utan i det som döljer sig i den mänskliga naturen. Det man helst bara blundar inför.
Men redan efter inledningsscenerna i den här filmen glömmer jag bort alla Oscarsnomineringar och regipriser filmen belönats med. Filmen får ett eget liv och berättelsen som i sakta mak vackert broderas ut på duken tar all koncentration i anspråk.
Handlingen utspelar sig 1980 i ett ödsligt, ogästvänligt landskap i trakterna där USA gränsar till Mexico. När, var och hur är egentligen oväsentligt – här finns ingen direkt början, inget slutgiltigt slut, utan bara en serie händelser som kameran följer.
Det hörs inga skimrande stråkar som ramar i de vackra landskapen eller stressande transienter som vill öka spänningen. Det blir spännande nog utan musikens hjälp. Kontrasten mellan total tystnad och plötsliga decibelklättringar används på ett nästan brutalt sätt. Brutala är också flera av karaktärerna. No country for old men visar upp en värld befriad från all form av medmänsklighet som lämnar de godhjärtade handfallna och kraftlösa. Det här är en modern skjutjärns-skröna utan självklar hjälte och kyssar under eftertexterna.
Huvudkaraktärerna Josh Brolin, Tommy Lee Jones och Javier Bardem gör alla starka insatser i en film som är konsekvent in i minsta detalj. Berättelsen får ta den tid den tar. Karaktärerna är i de flesta fall måttligt pratglada vilket ger desto mer vikt åt det som faktiskt blir uttalat.
Fast den stora behållningen av den här filmen ligger inte i skildring av det som sägs utan i det som döljer sig i den mänskliga naturen. Det man helst bara blundar inför.
Nöjen & evenemang
