Vid himlens utkant – Snillrikt och tänkvärt
FILM
Vid himlens utkant
Arenan, Karlstad
Regi: Fatih Akin
Arenan, Karlstad
Regi: Fatih Akin
Publicerad: 2008-02-26 10:29 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:19
En film som elegant och relativt obehindrat sammantvinnar en handfull människoöden, men som också kräver uppmärksamhet. Inte minst eftersom huvudkaraktärerna till viss del agerar ovetande
om varandras förehavanden och spelplatsen skiftar mellan Tyskland och Turkiet. Slumpens roll i
sammanhanget är en annan viktig faktor, vilket också påverkar hela den dramaturgiska
konstruktionen som känns fräscht annorlunda. Oförutsägbarheten genomsyrar såväl människornas liv som hela filmen.
Turkiska Yeter (Nursel Köse) är prostituerad i Tyskland, där hon får ett erbjudande från pensionären Ali (Tuncel Kurtiz) att för samma ”lön” bo tillsammans med och endast älska med honom. Sagt och gjort, men så dör Yeter (detta är i filmens början så jag avslöjar inte för mycket…), varvid Alis son Nejat (Baki Davrak) reser till Istanbul för att leta rätt på Yeters vuxna dotter Ayten (Nurgül Yesilçay). Som i sin tur tvingats fly till Tyskland efter politiska aktiviteter som gjort att turkiska säkerhetspolisen är efter henne…
Visst låter det rörigt, men låt det inte avskräcka utan ge den här filmen den chans som den så väl förtjänar. De inbördes relationerna klarnar snart, inte minst eftersom det finns lika mycket av vikt som jag inte berättat… Inte helt överraskande vilar den här berättelsen på ett starkt, för att inte säga snudd på genialt manus. Som är snillrikt, innehållsrikt och tänkvärt, med
exakt lagom mängd information utpytsad vid rätta tillfällen. Manusförfattare och regissör är Fatih
Akin som hittills gjort tre långfilmer. Rotlöshet och det ständiga sökandet efter kärlek och bekräftelse är huvudteman i Akins filmer, men han behandlar också allmängiltiga frågor kring ansvar, ställningstagande och sorg. Att klassa honom som ”invandrarregissör”, eftersom han så ofta behandlar flykting- och invandrarproblematik tycker jag dock är att reducera hans uppenbara
talang och begåvning. Och vem som egentligen lever ”i himlens utkant” eller enligt
originaltiteln ”på den andra sidan” är ju egentligen en fråga om definition, beroende på en
mängd olika faktorer som vi inte alltid kan råda över.
En välbekant skådespelare som medverkar i filmen är tyska Hanna Schygulla, mer eller mindre synonym med tysk 70-talsfilm och som det nu är väldigt trevligt att återse i en riktigt bra och välskriven roll.
Anders Pettersson
om varandras förehavanden och spelplatsen skiftar mellan Tyskland och Turkiet. Slumpens roll i
sammanhanget är en annan viktig faktor, vilket också påverkar hela den dramaturgiska
konstruktionen som känns fräscht annorlunda. Oförutsägbarheten genomsyrar såväl människornas liv som hela filmen.
Turkiska Yeter (Nursel Köse) är prostituerad i Tyskland, där hon får ett erbjudande från pensionären Ali (Tuncel Kurtiz) att för samma ”lön” bo tillsammans med och endast älska med honom. Sagt och gjort, men så dör Yeter (detta är i filmens början så jag avslöjar inte för mycket…), varvid Alis son Nejat (Baki Davrak) reser till Istanbul för att leta rätt på Yeters vuxna dotter Ayten (Nurgül Yesilçay). Som i sin tur tvingats fly till Tyskland efter politiska aktiviteter som gjort att turkiska säkerhetspolisen är efter henne…
Visst låter det rörigt, men låt det inte avskräcka utan ge den här filmen den chans som den så väl förtjänar. De inbördes relationerna klarnar snart, inte minst eftersom det finns lika mycket av vikt som jag inte berättat… Inte helt överraskande vilar den här berättelsen på ett starkt, för att inte säga snudd på genialt manus. Som är snillrikt, innehållsrikt och tänkvärt, med
exakt lagom mängd information utpytsad vid rätta tillfällen. Manusförfattare och regissör är Fatih
Akin som hittills gjort tre långfilmer. Rotlöshet och det ständiga sökandet efter kärlek och bekräftelse är huvudteman i Akins filmer, men han behandlar också allmängiltiga frågor kring ansvar, ställningstagande och sorg. Att klassa honom som ”invandrarregissör”, eftersom han så ofta behandlar flykting- och invandrarproblematik tycker jag dock är att reducera hans uppenbara
talang och begåvning. Och vem som egentligen lever ”i himlens utkant” eller enligt
originaltiteln ”på den andra sidan” är ju egentligen en fråga om definition, beroende på en
mängd olika faktorer som vi inte alltid kan råda över.
En välbekant skådespelare som medverkar i filmen är tyska Hanna Schygulla, mer eller mindre synonym med tysk 70-talsfilm och som det nu är väldigt trevligt att återse i en riktigt bra och välskriven roll.
Anders Pettersson
Nöjen & evenemang
