Det går att lyckas även i bondeland
KRÖNIKA
Publicerad: 2008-02-22 06:00 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:19
Det händer mycket i Värmland. Runt om i vårt lilla landskap trängs demobanden i källarutrymmen och fritidsgårdar, de slår sina ackord över nötta strängar och drömmer om det stora breaket. I skogarna och torgen springer människor runt med kameror och spelar in sina kortfilmer. Människor skriver och målar i var och varannan stuga medan ideellt arbetande krafter ser till att unga band får tillfälle att sprida sina egenkomponerade verk på minifestivaler, som dyker upp likt kortlivade svampar i den värmländska myllan. Det är en kamp för att finnas till som musiker och artist i Värmland, det är långa bilturer och otaliga tågresor runtom i Sverige för att nå sin publik.
Som ung kulturutövare bosatt i Värmland är det lätt att tro att allt skulle bli enklare om man bodde i en storstad, att publiken automatiskt skulle komma för att man bor på större ort. Visst är det lätt att längta bort till en plats där möjligheterna ter sig så mycket mer lyckosamma än där man just nu befinner sig, men är det egentligen så enkelt? Dregen från rockbandet Backyard Babies sa en gång i en intervju att om man kommer från en småstad och bara ser skog vart man än tittar så måste man skapa det man vill se och höra på egen hand, att man i en storstad lätt förpassas till att bli en åskådare i mängden. Det är så lätt att som vacker svala flyga till storstaden och kvittra i mängden där ingen som behöver det mest kan höra. Det är så lätt att ge upp sin hembyggd för drömmer om bättre framgång i den stora stadens tillsynes överflödiga krubba av möjligheter. Gräset behöver händelsevis inte vara grönare på andra sidan men visst, känns det i hjärtat att man vill flytta för att en storstadsatmosfär skulle främja skaparglädjen så kanske man bör sticka men om man trivs med att bo på landsbygden så tror jag att stanna kvar inte behöver innebära något form av död för musiken eller konsten.
Det går att göra sin grej även om man bor i Hagfors, Deje eller Grums. Vi behöver inte flytta för att lyckas, allt som behövs är tro, arbete och en gnutta påhittighet. Det går att nå ut och hitta sin publik även om vi råkar bo i bondeland. Värmland behöver alla sina nydanade rockband, poeter och filmare. Alla behövs som ankare för de stora känslor som annars skulle gå förlorade. Vi har varje möjlighet att utföra stordåd på hemmaplan. Det finns ingen skillnad mellan storstad och lansbyggd, då gränserna egentligen sitter i våra huvuden. Allt vi behöver göra är att fortsätta att fortsätta.
Ismael Ataria är poet, författare och artist. Skriver just nu krönikor inte bara för NWT utan också för P1 och P4. Han arbetar även på en gemensam turné med några andra värmländska akter under samlingsnamnet Värmland ÄR världen.
ISMAEL ATARIA
Som ung kulturutövare bosatt i Värmland är det lätt att tro att allt skulle bli enklare om man bodde i en storstad, att publiken automatiskt skulle komma för att man bor på större ort. Visst är det lätt att längta bort till en plats där möjligheterna ter sig så mycket mer lyckosamma än där man just nu befinner sig, men är det egentligen så enkelt? Dregen från rockbandet Backyard Babies sa en gång i en intervju att om man kommer från en småstad och bara ser skog vart man än tittar så måste man skapa det man vill se och höra på egen hand, att man i en storstad lätt förpassas till att bli en åskådare i mängden. Det är så lätt att som vacker svala flyga till storstaden och kvittra i mängden där ingen som behöver det mest kan höra. Det är så lätt att ge upp sin hembyggd för drömmer om bättre framgång i den stora stadens tillsynes överflödiga krubba av möjligheter. Gräset behöver händelsevis inte vara grönare på andra sidan men visst, känns det i hjärtat att man vill flytta för att en storstadsatmosfär skulle främja skaparglädjen så kanske man bör sticka men om man trivs med att bo på landsbygden så tror jag att stanna kvar inte behöver innebära något form av död för musiken eller konsten.
Det går att göra sin grej även om man bor i Hagfors, Deje eller Grums. Vi behöver inte flytta för att lyckas, allt som behövs är tro, arbete och en gnutta påhittighet. Det går att nå ut och hitta sin publik även om vi råkar bo i bondeland. Värmland behöver alla sina nydanade rockband, poeter och filmare. Alla behövs som ankare för de stora känslor som annars skulle gå förlorade. Vi har varje möjlighet att utföra stordåd på hemmaplan. Det finns ingen skillnad mellan storstad och lansbyggd, då gränserna egentligen sitter i våra huvuden. Allt vi behöver göra är att fortsätta att fortsätta.
Ismael Ataria är poet, författare och artist. Skriver just nu krönikor inte bara för NWT utan också för P1 och P4. Han arbetar även på en gemensam turné med några andra värmländska akter under samlingsnamnet Värmland ÄR världen.
ISMAEL ATARIA
Nöjen & evenemang
