Låg humor på begravning
Trångt i kistan
Trångt i kistan
Filmstaden, Karlstad
Regi: Frank Oz
Filmstaden, Karlstad
Regi: Frank Oz
Publicerad: 2007-09-24 08:48 | Uppdaterad: 2008-08-29 16:51
Det kan egentligen inte slå fel. Har man en tillknäppt advokattyp (härligt gestaltad av Alan Tudyk) som tar ett hopkok av LSD, meskalin och ketamin – i tron att det är Valium – och sedan släpper honom lös på en begravning… ja, då blir det ofrånkomligen roligt!
Dean Craig godkänt, men inte mycket mer. När vi skrattat färdigt åt filmens bärande skämt, som är just förväxlingen av tabletterna, så återstår inte särskilt mycket. Ett bitvis färgstarkt birollsgalleri, visst, men det är uppenbart att
idéerna börjat ta slut när man hemfaller åt både lyteskomik (äldre, handikappade, homosexuella och till och med dvärgar står i skottgluggen) samt avföringshumor på dagisnivå.
Det som väger upp bristerna är flera av skådespelarna, väl valda för sina respektive karaktärer, samt en farskarusell som snurrar på i bra tempo i en film som klockar in på 90 minuter, vilket definitivt räcker.
Gott om möjligheter till skratt således, såvida man inte nyligen varit på, eller står i färd med att närvara vid en begravning. Då gör man kanske klokt i att undvika en film som hela tiden kretsar kring just detta tema. Och varvid jag har en känsla av att skratten lätt fastnar i halsen…
Engelsmännnen brukar
ha en förmåga att hantera den här, för många kanske bisarra och smaklösa kopplingen av någonting så sorgligt som en begravning, med elegans och stil. Jag tänker på filmer som ”Man bara dör…” eller varför inte ”Fyra bröllop och en begravning”. Och det fanns en härlig dos av svart humor i ett flertal klassiska så kallade Ealingkomedier från 50-talet, ”Ladykillers” för att bara nämna ett exempel.Frank Oz,
som regisserat filmen, är visserligen engelsman men uppvuxen och verksam i USA. Han har bland annat gjort ”Little Shop of Horrors” och ”Rivierans guldgossar”, men är väl mest känd som rösten bakom dockfigurer som Fozzie Bear (i Mupparna) och Yoda (i Star Wars). Den här sortens komedi hanterar han och manusförfattarenDean Craig godkänt, men inte mycket mer. När vi skrattat färdigt åt filmens bärande skämt, som är just förväxlingen av tabletterna, så återstår inte särskilt mycket. Ett bitvis färgstarkt birollsgalleri, visst, men det är uppenbart att
idéerna börjat ta slut när man hemfaller åt både lyteskomik (äldre, handikappade, homosexuella och till och med dvärgar står i skottgluggen) samt avföringshumor på dagisnivå.
Det som väger upp bristerna är flera av skådespelarna, väl valda för sina respektive karaktärer, samt en farskarusell som snurrar på i bra tempo i en film som klockar in på 90 minuter, vilket definitivt räcker.
Gott om möjligheter till skratt således, såvida man inte nyligen varit på, eller står i färd med att närvara vid en begravning. Då gör man kanske klokt i att undvika en film som hela tiden kretsar kring just detta tema. Och varvid jag har en känsla av att skratten lätt fastnar i halsen…
Anders Pettersson
Nöjen & evenemang
Arvika: Såguddens Friluftsmuseum
Karlstad: Kulturkoftorna och Värmlands Museum
Sunne: Kolsnäs
Torsby: Graneviks Folketspark
Karlstad: Best Western Hotel Gustaf Fröding
Karlstad: Karlstads Brukshundklubb
Långserud: Esters Café
Sunne: Västanå Teater
Karlstad: Cs Event
Karlstad: Löfbergs Lila Arena
