Heidi är bäst i Europa
NÖJE
Vägen till att bli en av landets - och Europas - bästa tatuerare började i Norge och landade i Göteborg via Kristinehamn.
;)
;)
;)
Heidi Hay medverkar just nu i tv-serien Ink master Sverige där tatuerare ställs inför uppgifter som Heidi Hay är med och bedömer. Hon är välkänd bland landets tatuerare och driver sin egen tatueringsstudio i Göteborg sedan många år.
Men de första yrkesstegen tog hon under uppväxten i Kristinehamn. Att hon skulle viga livet åt något konstnärligt förstod hon tidigt. Väldigt tidigt.
– Jag bestämde mig redan i fyraårsåldern, berättar Heidi Hay.
Hon minns det väldigt starkt, trots sin ringa ålder.
– Jag och min syster var helt galna i pappersdockor som vi klippte ut ur tidningar och satte kläder på. Vi tjatade alltid på mamma att hon skulle köpa nya, till slut blev hon sur och ritade snabbt själv en docka. Det blev en uppenbarelse för mig. Det gick att göra själv! Sedan dess svarade jag alltid ”konstnär” när någon frågade mig vad jag skulle bli. Det har aldrig funnits något annat.
Förkovrat sitt bildsinne
Genom åren har hon på egen hand förkovrat sitt bildsinne. Hon arbetade som illustratör och grafiker på ett bokförlag i Norge en tid och har också jobbat som bildlärare i Kristinehamn. Att hon började intressera sig för tatueringskonsten beror på en serie tillfälligheter.
– Det var en snubbe som sa ”Du borde ju faan gadda, ju” efter att ha sett mina teckningar. Jag började kolla upp vad tatuering var för något, gick till biblioteket – det här var innan internet! – och hittade en bok som turligt nog handlade om kulturhistorien bakom tatuering. Då fick jag klart för mig att det inte bara var något sjömän sysslat med. Upptäckten att det fanns en så lång, så global, historia kring det fick mig att bli intresserad på allvar.
Av en annan tillfällighet arrangerades samma sommar Skandinaviens första tatueringsmässa. Det var i Köpenhamn i början av 90-talet och Heidi åkte ner med några kompisar.
– Där träffade jag en tatuerare från Österrike. Han gjorde redan då vad folk gör i dag – jobbade tredimensionellt och hade till och med exempel på fyrfärgsporträtt. När jag såg vad han kunde göra bestämde jag mig för att satsa.
Lärlingsplats
Heidi Hay hörde sig för bland tatuerare, både i Värmland och i Stockholm, om det gick att få en lärlingsplats. Hon ville lära sig mer, lära sig hantverket. Svaret var nej, överallt. Då reste hon ut i Europa.
– Jag sökte upp tatuerare runt om och bytte till mig information. Mot att jag gjorde skisser åt kunder, ritade de motiv de ville ha, så fick jag lära mig grunderna i tatuering.
När hon återvände hem spetsade hon in sig på att få öva på sina närmaste. Till hennes stora förvåning var de mer än villiga att ställa upp.
– Ja, det var nästan slagsmål om vem som skulle bli först! skrattar Heidi Hay.
– De var så himla säkra på att jag skulle fixa det. De visste att jag kunde teckna, men de visste inte att det är något helt annat att tatuera... Det tog många år att konvertera mina kunskaper inom teckning till tatuering.
Tuff tillvaro
Hon beskriver en stundtals väldigt tuff tillvaro som aspirerande tatuerare. Hon mötte en oerhört mansdominerad värld där hon verkligen fick kämpa för att ta sin plats.
– Det krävs mycket skinn på näsan för att bevisa att man hör hemma i den här branschen. Jag är autodidakt och har aldrig fått något serverat på silverfat. Det har nog hjälpt mig att klara mig i det här yrket.
Sedan hon startade sin första tatueringssalong i Kristinehamn 1993 har hon haft en kö av människor som velat bli gaddade av just henne. Hur många som blivit tatuerade av Heidi Hay genom åren har hon ingen uppfattning om. Men det handlar om tusentals.
– Just nu har jag fyra års kö. Jag har slutat låta folk skriva upp sig på väntelistor, säger hon stolt med en suck av utmattning.
När jag ber henne förklara vad det är som gjort henne så omtyckt lyfter hon fram sitt intresse för tatueringskulturen.
– Det handlar om ett sätt att tänka. Hur man ser på både objektet - människan - och motivet. Jag har kunskap som gör att jag kan råda om både symboler, bildspråk och placering. Jag kan stilspråket både inom den vanliga konsten och tatueringsvärlden. Min kunskap ger en trygghet tror jag.
Svenskar är bland de mest tatuerade i världen men att intresset skulle ha blommat just nu håller hon inte med om.
– Jag har nog fått frågan ”Varför är det så poppis med tatueringar just nu” varje år sedan 1992. Intresset har ökat konstant i 20 år.
Varför tror du?
– Det är ett bra sätt att utmärka sig på. Vår värld krymper, vi blir allt mer globala och i takt med det är det allt viktigare att göra intryck. Vem är du? Vad står du för? En tatuering kan säga så mycket.
Det finns en mängd olika stilar inom tatuering, var känner du dig mest hemma?
– Jag är mest känd för den realistiska stilen. Det finns inte så många som är bra på det. Men jag gör gärna japanska och tecknade motiv också.
Du har en väldigt speciell tatuering på din haka, berätta om den.
– Det är en väldigt lång historia. Har vi hela dan på oss? (skratt). När jag kom till Göteborg och skulle etablera mig blev jag hårt utmanad av tatueraren som var herre på täppan här. Lite klappad på huvudet typ ”lilla flickan som vill leka affär”. Jag bestämde mig för att leta upp tatuering som bara var för kvinnor och hittade den här som heter Kalvai, en tatuering som härstammar från Nya Zeelands urinvånare, maorierna. Det tog lång tid att få den gjord för jag ville ha den gjord på traditionellt sätt med handverktyg.
– Maorierna hade förlorat kunskapen när de blev koloniserade av vita, att tatuera blev då förlagt med dödsstraff. Tatueringen var en så stark rang- och statussymbol och för att kuva folket införde man förbudet. För maorierna var det så att om du inte var tatuerad var du jämställd med en hund. Detta var på mitten av 1800-talet. Men det fanns ett folkslag i Polynesien som kom undan de vita och behöll sitt hantverkskunnande och har gjort så än idag. En bördig från det folket har återinfört kunskapen hos maorierna och han har gjort tatueringen på mig. Anledningen till att den är just på hakan har att göra med maoriernas uppfattning om att munnen är en förlängning av livskanalen, alltså vaginan. Man skapar genom att prata, på samma sätt som livet kommer ur vaginan.
Så tatuering för dig verkar handla mycket om att bevara traditioner?
– Absolut. Det är synd bara att det i dag är väldigt många som tatuerar bara för att det är rock'n'roll. De skiter fullständigt i rötterna och visar inte någon respekt för sitt yrke.
Heidi Hay, 47, föddes i Norge, flyttade till Kristinehamn som ettåring. Flyttade till Göteborg när hon var 21 efter en kort sejour i Oslo.
Driver Heidi Hay tattoo i centrala Göteborg. Ink master Sverige sänds onsdagar i Kanal 6. Hon utsågs 2011 till Europas bästa kvinnliga tatuerare och är vice ordförande i SRT (Sveriges registrerade tatuerare).
Om vänskapen med Mia Skäringer:
– Vi blev kompisar redan när Mia var 12. Jag hade henne som elev när jag var teckningslärare i Kristinehamn. Sedan brukade hon vara barnvakt åt min son och med tiden blev vi väldigt goda vänner. Vi flyttade ner till Göteborg tillsammans, delade lägenhet tills hon började på ZTV och flyttade till Stockholm.
Heidi Hay tipsar om litteratur kring tatueringar:
Dansk Tatovering av Jon Nordström, Nordisk Tatovering och The Tattoo History (sourceBook) av Steve Gilbert.
