Tre generationer möts i kollektivt skapande

KULTUR

Värmlandsteatern firar just nu sitt jubileum av 25 års proffsig amatörteater. NWT träffar tre eldsjälar som får representera Värmlandsteaterns spridning över generationsgränserna i åldrarna 20, 40 och 60. På Tempelriddaren i Karlstad för David Runqvist, Jenny Lakmaker och Anders Hedin ett samtal om teaterföreningens verksamhet och betydelse.
Publicerad: 2012-10-14 13:30
Tre generationer skådespelare på Värmlandsteatern.
Foto: Mikael Lindblom
 [Förstora] 
David Runqvist, 19: Är tack vare sin far och farfar uppvuxen på teatern. Har testat det mesta inom teaterproduktion. Aktuell som regissör av föreställningen Sova räv.
Foto: Mikael Lindblom
 [Förstora] 
Jenny Lakmaker, 36: Frilansande kulturarbetare och pedagog. Teaterskolan, som håller kurser för ungdomar, ligger henne varmt om hjärtat.
Foto: Mikael Lindblom
 [Förstora] 
Anders Hedin, 69: Pensionär som njuter av sena mornar och att stå på standby för passning av barnbarn. Har sysslat med teater som skådespelare i 50 år.
Foto: Mikael Lindblom
 [Förstora] 

– Det är lätt att välja Värmlandsteatern, säger Anders Hedin och får medhåll från sina yngre kollegor. Det är en sådan professionell organisation som omger amatörerna på scen, i form av välskött produktion och regi. Värmlandsteatern gör skäl för sin slogan då de konstnärliga posterna sköts av kompetenta personer.

Jenny Lakmaker och David Runqvist stämmer in.

– Man möter så mycket olika människor här. Det finns en bred bas och alla kan sitt jobb eller lär sig snabbt något nytt, säger de.

En amatör är en människa som älskar det hon gör. Varför älskar ni teatern?

DR: – För att man skapar något tillsammans. Det sker på samma villkor och det finns en eufori som bildas i det kollektiva skapandet. Det finns en kraft när alla sluter upp, som kulminerar i en explosion på premiärdagen.

JL: – Visionen kring produktionen är viktig. Jag har aldrig känt mig så full i jävlar anamma som när vi satte upp Jesus Christ Superstar. Jag älskar teatern när det finns något man verkligen vill berätta.

AH: – Stundtals frågar man sig själv varför man utsätter sig för denna enorma press. Men glädjen i det hela började tidigt, att få vara med och skapa och tycka att det är så kul!

Alla tre håller med om att teatern äter mycket av ens fritid. Inför premiärer blir det långa dagar, stor arbetsbelastning och stunder av frustration.

JL: – Men man ställer alltid upp för varandra. Det kollektiva är själva drivkraften. På den här teatern kan man växa som människa.

AH: – Tidigare i mitt liv handlade det antagligen mycket om att bli bekräftad. Men med åren har det tonats ner. Ungdomar idag vill visa upp sig och gärna synas på TV. På Värmlandsteatern är allas jobb lika mycket värt. Det finns ingen gräddfil, och det gör teatern unik.

De tre teaterrävarna berättar att ensemblen och medlemmarna i föreningen stödjer och ser varandra. Det sociala livet runtomkring och jämställdheten som råder dem emellan är en viktig anledning till att teatern har överlevt så länge.

JL: – Vi ägnar oss åt medlemsvård. Vi ser till att ta hand om varandra och försäkra oss om att ingen glöms bort.

Hur har kulturklimatet i Värmland förändrats under de senaste 25 åren?

JL: – Intresset och utövandet av kulturell verksamhet har ökat samtidigt som intagandet har minskat. Utbudet är till viss del mättat då stora arenor som LLA och CCC har dykt upp genom åren.

DR: – Konkurrensen har ökat. Publiken väljer gärna det säkra före det osäkra. Stora affischnamn och shower lockar mer än små pjäser ingen hört talas om tidigare. Det blir en svår balansgång att hitta en repertoar som drar publik och som samtidigt känns ny och spännande.

Är det viktigt att bli älskad av publiken? Krävs det striptease som i Allt eller inget för att gå hem?

DR: – Alla gillar olika. Vi försöker känna in publikens smak efter säsong med lite mys på hösten och mer spex på våren. Men det finns inte så stor efterfrågan på tung och politisk teater i Karlstad, i den utsträckning jag skulle ha önskat.

Var ser ni Värmlandsteatern i framtiden?

DR: – Här. Att vi är här och att vi har en ekonomisk trygghet och stabilitet. Det är synd att vi annars ska känna oss nertyngda av oro för finansieringen av verksamheten.

AH: – Jag tror att teatern kommer att fortsätta vara aktiv och viril även framöver, tack vare den goda kvaliteten den håller.

JL: – Vi existerar inte bara för vår egen skull. Värmlandsteatern fyller en viktig funktion i samhället. Att barn och ungdomar får varierade kulturupplevelser är viktigt. Att det inte bara handlar om lättillgänglig underhållning utan att det också finns ett budskap att föra en reflektion ikring. Vi vill fortsätta att nå ut.

Lovisa E Lagneryd
Skriv ut!  Skriv ut!  |  Tipsa en vän!  Tipsa!  |  Rätta fel i artikeln!  Rätta!
Fakta
10 000 besökare årligen

Värmlandsteatern: Grundades 1987 av Bo Runqvist, Karl Runqvist och Ricky Andreis. Föreningen har idag 300 ideella medlemmar och når 10 000 teaterbesökare varje år. Föreningen genomför flera uppsättningar om året och arrangerar kurser i skådespeleri, smink, scenteknik, kostym, ljudteknik och produktion.

Just nu på ettan

Senaste nytt
I dagens NWT
I dagens NWT
Fredag och lön för väldigt många. I papperstidningen får du tips om vad du kan göra för pengarna.

Fynda på stan eller kanske gå och se Olle Ljungström i Mariebergsskogen i morgon?

Fler evenemangstips och butikserbjudanden i pappersupplagan. Missa inte det!

Webbfrågan
Skulle du vilja lära dig mandarin, världens största språk?

Parkväxande blomma.
FLER

Har du en egen nyhet?

Vill du dela med dig av något som äger rum där du bor, eller en fin bild? Mejla in detta till oss! så kan det hamna under Läsarnas här på nwt.se. Läs mer om hur du bidrar till Läsarnas här.

Nöjen & evenemang  
Karlstad: Kanothuset Kanikenäset
Arvika: Set Sail IF Sotar Blixt-leden i Arvika

Värmlandsfyndet
Dagens ros/firarhörnan
Sök recept
Till hittarecept.se