Filmar åter med Persbrandt
NÖJE
;)
Foto: Carl Edlom [Förstora]
;)
Foto: Carl Edlom [Förstora]
;)
Foto: Carl Edlom [Förstora]
;)
Foto: Carl Edlom [Förstora]
;)
Foto: Carl Edlom [Förstora]
”Var är den där Mikael Persbrandt”, frågar en statist i övre medelåldern. Han har just gått i täten för det första maj-tåg som skanderat genom ett kvarter i centrala Vänersborg. Solen står högt på en molnfri himmel och vore det inte för de gulnande löven längre bort skulle det mycket väl kunna ha varit vår.
”Persbrandt lovade att vi skulle ta en bild tillsammans”, förklarar den vilsne statisten.
Mikael Persbrandt är tillfälligt i sin trailer, ett knappt stenkast bort. Ett tjugotal personer i filmteamet rör sig febrilt mellan kaffetältet och den provisoriskt utlagda rälsen som kameran ska glida fram över. Inspelningsledaren kallar till tagning, statistmassan i tåget placeras på rätt ställe. Persbrandt är åter på plats, regissören Kjell-Åke Andersson ger honom några snabba instruktioner. Efter en kort väntan är det dags.
”Gör klart för tagning!”
Slagord i salvor
Internationalen studsar mellan tegelhusväggarna. Slagord om att krossa imperialismen ljuder i salvor. Alla är klädda i 70-tals kläder, på väggen vid kiosken hänger löpsedlar som berättar att Rod Stewart talar ut inför ett stundande Sverigebesök. På bilden en Rod Stewart i tidtypiskt permanentat hår, (inte allt för lång bort från hans frisyrideal i dag).
”Vi får ta det en gång till, alla tillbaka till sina platser.”
Det är den fjärde inspelningsveckan, de är ungefär halvvägs in i filmandet.
– Vi är väldigt nöjda so far, berättar Kjell-Åke Andersson.
– Vi vaknar glada på morgonen och känner att det vi gör kommer att bli bra.
Bygger på roman
Filmen bygger fritt på Åsa Linderborgs självbiografiska roman Mig äger ingen, en bok som berört en väldigt stor läsekrets och som belönats flera gånger om.
– Det är en fantastisk historia, fortsätter regissören och berättar att han blev väldigt rörd när han läste romanen varpå han frågade Åsa Linderborg om filmrättigheterna.
– Jag var övertygad om de redan var uppköpta men till min förvåning var de inte det. Åsa Linderborg hade sett en av mina tidigare filmer och kände att jag var rätt regissör för hennes bok.
Det var filmen Min store tjocke far med Rolf Lassgård i huvudrollen som Åsa Linderborg fastnat för. Där liksom i Linderborgs historia är en fadersgestalt i centrum. Mig äger ingen handlar om hur Åsa Linderborg växer upp, människorna i hennes närhet och framför allt hennes villkorslösa kärlek till sin allt mer alkoholiserade far. Rollen som pappan spelas av Mikael Persbrandt.
– Jag kan känna igen mig en hel del i karaktären, säger Mikael Persbrandt.
Välgörande
– Det här utspelas under åren då jag går från att vara barn till att bli vuxen. Det är välgörande att få spela roller som ligger i paritet med min egen ålder och var jag befinner mig i livet. Papparoller har jag haft förmånen att få spela flera gånger. Det är utmanande med roller som är komplexa, som ger möjlighet att gestalta en hel människa. Inte bara en schablon. Min egen bakgrund har också mycket gemensamt med min roll i den här filmen. Jag är uppväxt i ett socialdemokratiskt arbetarhem, säger Mikael Persbrandt.
– Jag är också från en arbetarmiljö, uppväxt i ett arbetarhem i Värmland, fortsätter Kjell-Åke Andersson.
– För mig är det här en beskrivning av min ungdom. Med 70-talets demonstrationer och så vidare. Men först och främst är det en historia om en stark relation mellan en far och en dotter. Och framför allt då inte en sjukdomsskildring av alkoholism, säger Kjell-Åke Andersson och lyfter fram den varma och inte minst humoristiska tonen som finns i boken, något han är väldigt mån om att överföra till sin film.
Friheter
Manuset är skrivet att Pia Gradvall och trots att det följer boken nära har filmen tagit en hel del friheter.
– Det finns ingen dialog i boken till exempel, så det har vi skapat, säger Kjell-Åke Andersson.
Filmen kommer att få premiär nästa höst, många är förväntansfulla på resultatet.
– Det är naturligtvis ett stort ansvar att få göra en film av en bok som betytt så mycket för så många. Det var betungande till en början men i dag har jag befriat mig från den tyngden för jag känner att det kommer att bli bra, jag kommer att hitta rätt ton. Vi kände att vi hamnade på rätt spår ganska direkt.
