Tynäs – seglarparadiset som klipporna tog över
Nu och då
Nu... stillsam ligger fjärden. Inte en segelbåt så långt ögat når. Kala klippor, där fordon fanns bryggor och byggnader.
Sommardagar syns solbadande familjer breda ut badlakan på de välslipade klipporna. Grillångorna kommer från medhavda engångsgrillar. Någon modig badar.
Sommardagar syns solbadande familjer breda ut badlakan på de välslipade klipporna. Grillångorna kommer från medhavda engångsgrillar. Någon modig badar.
Publicerad: 2007-10-02 11:42 | Uppdaterad: 2008-08-29 16:53
;)
Så här ser det ut i dag. Inte en båt så långt ögat når, där restaurangen fanns växer höga träd. Men badklipporna finns kvar!
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Så här såg det ut en sommardag i början av 1960-talet. Seglarvännen, Bengt Hornevall diktade då om Tynäs, seglarparadiset:
För fulla segel i förlig bris
Vi styr till Tynäs seglarparadis.
Ej finnes en kust, en finnes en strand,
Som binder oss med så s [Förstora]
;)
Tynäs är fortfarande ett populärt utflyktsmål, men nu är det cykel som gäller. Resterna av bryggan duger numera enbart som rastplats.
Foto: Staffan Ander [Förstora]
Foto: Staffan Ander [Förstora]
;)
Entrén till restaurangen, som många minns den. Alla, åtminstone nästan, släpptes in. [Förstora]
;)
Ett skepp kommer lastat. Tynäs var en hållplats, turen gick sedan till Tye brygga och Lövnäs. Kortet är från 1910- 1920-talet. [Förstora]
;)
Så här vill många äldre minnas Tynäs. Restaurangen har hunnit få sitt torn och huset en uteveranda. Populärast var restaurangen åren mellan 1940 och 1960. [Förstora]
;)
Sjuttiofem öre kostade en enkeltur. [Förstora]
Av den gamla restaurangen syns ingenting. Den som vill kan se resterna av en bowlingbana. Bryggan, där Tynäsbåten lade till, har kvar lite betongrester. Men det är allt. De ungdomar som gör udden till en utflyktsmål vet ingenting om det skärgårdsliv, det restaurangliv, som här rådde för några tiotal år sedan.
Fråga far, fråga mor och farmor, de vet att berätta.
Då gick det varje torsdag bussar med danslystna damer och herrar från Karlstad med destination Tynäs. Hur Tynäsbåten lade till med likaså glada herrar och damer. Tynäs, med dans, god mat och, måhända, lite drickbart var målet.
Restaurangen har anor ända från 1880-talet. Ägaren och källarmästaren hette Nylén och så fram till 1988.
Sedan följde:
1888–1905: Betty Melander
1905–1946: Linea Lindberg
1045–1947: Wivi och Togo Lindberg
1947–1955: Paul Ellwe
1955–1968: Anna och Gösta Johansson
1968–1970: Lasse Karlsson
1970–1973: Anna Johansson.
Därefter dansade några nöjeslystna herrar från Stockholm på Tynäs. De bjud in kända artister, men dragkraften hade något minskat. Möjligen bidrog konkurrensen från nya Sandgrundsrestaurangen till detta. HSB tog över lokalen som stod tom och öde fram till den 18 juli 1979 då byggnaden brann ned.
HSB har till och från haft planer på att återuppbygga restaurangen, men inget har hänt ännu. Oss gamla nostalgiker till sorg. Men att det har hänt mycket, att många kärleksfulla band har knutits, längt ut på Tynäs udde, det vet vi alla, något lite äldre medborgare.
Men allt var inte solsken och stiltje ute vid skärgårdsrestaurangen, det framgår av tidiga skrifter.
Ur ”Orkan”, IOGT:s ungdomstidskrift från 1906 stod att läsa följande förfärande:
– Till Tynäs bör endast starka individer resa som åskådare. Ty det stället är det värsta av alla, dit far den ena skeppslasten efter den andra av stackars avsigkomna existenser, utan undantag andligen och ofta nog även kroppsligen fördärvade stackars strupdykare. Stanken av de giftiga vätskorna och av tobaksröken är så vämjelig, och samtalen som föres mellan vätskekonsumenterna så äckligt intetsägande, att den som inte är tränad i allsköns strapatser står inte ut med att åse skådespelet i mer än ett par minuter...
Tänk, så minns jag inte min ungdoms Tynäs, dit jag, som riktigt ung, for med far, mor och farmor på söndagsmiddagar, inte heller tyckte jag det var så hemskt där på senare tid.
Eller är det månne mitt minne som sviker och förskönar?
Lina Lindberg, som hade restaurangen i över 40 år, inköpte 1930 passagerarbåten Hammarö, som döptes om till Tynäs. Den ägs idag av en privatperson i Danmark. Båten gick länge mellan Visingsö och Gränna.
Linea lät därtill bekosta vägen mellan Bärsta och Tynäs, dessförinnan gick vägen över Gråberg.
Visst var det bättre förr, hör jag en och annan seglarfantast tänka och säga. På de många regattornas tid, då det vid bryggorna, fasta som pontonflytande, var ett sjudande båtliv.
Källforskning: Michael Danielson. (Som är tacksam om uppgifter angående tiden före 1905, telefon 054 850218)
Fråga far, fråga mor och farmor, de vet att berätta.
Då gick det varje torsdag bussar med danslystna damer och herrar från Karlstad med destination Tynäs. Hur Tynäsbåten lade till med likaså glada herrar och damer. Tynäs, med dans, god mat och, måhända, lite drickbart var målet.
Restaurangen har anor ända från 1880-talet. Ägaren och källarmästaren hette Nylén och så fram till 1988.
Sedan följde:
1888–1905: Betty Melander
1905–1946: Linea Lindberg
1045–1947: Wivi och Togo Lindberg
1947–1955: Paul Ellwe
1955–1968: Anna och Gösta Johansson
1968–1970: Lasse Karlsson
1970–1973: Anna Johansson.
Därefter dansade några nöjeslystna herrar från Stockholm på Tynäs. De bjud in kända artister, men dragkraften hade något minskat. Möjligen bidrog konkurrensen från nya Sandgrundsrestaurangen till detta. HSB tog över lokalen som stod tom och öde fram till den 18 juli 1979 då byggnaden brann ned.
HSB har till och från haft planer på att återuppbygga restaurangen, men inget har hänt ännu. Oss gamla nostalgiker till sorg. Men att det har hänt mycket, att många kärleksfulla band har knutits, längt ut på Tynäs udde, det vet vi alla, något lite äldre medborgare.
Men allt var inte solsken och stiltje ute vid skärgårdsrestaurangen, det framgår av tidiga skrifter.
Ur ”Orkan”, IOGT:s ungdomstidskrift från 1906 stod att läsa följande förfärande:
– Till Tynäs bör endast starka individer resa som åskådare. Ty det stället är det värsta av alla, dit far den ena skeppslasten efter den andra av stackars avsigkomna existenser, utan undantag andligen och ofta nog även kroppsligen fördärvade stackars strupdykare. Stanken av de giftiga vätskorna och av tobaksröken är så vämjelig, och samtalen som föres mellan vätskekonsumenterna så äckligt intetsägande, att den som inte är tränad i allsköns strapatser står inte ut med att åse skådespelet i mer än ett par minuter...
Tänk, så minns jag inte min ungdoms Tynäs, dit jag, som riktigt ung, for med far, mor och farmor på söndagsmiddagar, inte heller tyckte jag det var så hemskt där på senare tid.
Eller är det månne mitt minne som sviker och förskönar?
Lina Lindberg, som hade restaurangen i över 40 år, inköpte 1930 passagerarbåten Hammarö, som döptes om till Tynäs. Den ägs idag av en privatperson i Danmark. Båten gick länge mellan Visingsö och Gränna.
Linea lät därtill bekosta vägen mellan Bärsta och Tynäs, dessförinnan gick vägen över Gråberg.
Visst var det bättre förr, hör jag en och annan seglarfantast tänka och säga. På de många regattornas tid, då det vid bryggorna, fasta som pontonflytande, var ett sjudande båtliv.
Källforskning: Michael Danielson. (Som är tacksam om uppgifter angående tiden före 1905, telefon 054 850218)
