Siesta, sol och vin på härliga Sardinien

Det är ingen slump att den mest odlade blå druvan på ön heter cannonau.

Druvan sägs ha hamnat på ön genom kringresande spanjorer. De ville dock inte bara ge saker till ön. De ville ha också, något de visade med sina kanoner på fartygen. Den spanska druvan garnacha, fick på så vis sin italienska synonym; cannonau.

På den vita sidan, dominerar vermentino. Den enda druvan på ön som har en DOCG-status (se faktaruta). Bäst blir den i regionen Gallura, trakterna kring Olbia, den största staden i norra Sardinien.

Det är här vår resa börjar och slutar.

Ung firma

Vår första anhalt heter Tenuta Olbios, en ung firma som startade så sent som 2006. Vingården styrs och ställs av dynamiska Daniella.

60 000 flaskor produceras varje år, mestadels vermentino såklart.

Daniella förklarar att vermentino trivs så bra här på grund av jordmånen som består av granit.

Alla vinrankor behöver kämpa och slåss för att utveckla koncentration och kraft.

Vermentino tycker extra mycket om att arbeta hårt. Det är då de krispiga mineraltonerna träder fram och den fina citrusfrukten. Vi låter Daniellas första vin Lupus in Fabula virvla runt i glaset.

Doften är elegant och ger ifrån sig essenser av citrus, mandel, peppar och lite sälta. I smaken är allt mer koncentrerat; syra, mineraler och en lång eftersmak.

Vino veritas, sanningen i vinet, heter Daniellas vita vin som lagrats en tid på ekfat. Faten ger vinet både mer tyngd och fyllighet. En krämig stil med drag av nötter och gula stenfrukter träder fram. Ett helt annat vin. Jag föredrar ändå den rena krispiga stilen av vermentino, ett osminkat vin där inget döljs; aromer framhävs istället.

Det är ett vin till skaldjur och fisk. Det tycker Daniella också och vill visa oss en riktig italiensk trattoria inne i Olbia. Stället är enkelt, med ocharmig medelhavsbelysning och plaststolar.

Till skillnad från välstädade Sverige, låter man maten få tala istället för en perfekt interiör. Och som den talar!

Ångande fat med pinfärska blåmusslor kommer in och därefter spaghetti vongole; pastan med de små kammusslorna.

Allt är fiskat längs med kusten i Olbia, blåmusslorna har till och med en djup blå färg inuti skalen som visar att de kommer härifrån. Det smakar hav, salt, rent och massor med vitlök.

Inte helt långt ifrån vermentino som är som skapat för den här typen av mat. Eller är det tvärtom?

Gratis stränder

Mätta, belåtna och framför allt varma efter en lång och stekande dag, beger vi oss norrut. Ett svalkande bad vore skönt.

Temperaturen ligger på 35 grader och har nog inga planer på att sjunka än på några månader. Längs med kusten ligger flera fina stränder, många av vilka är helt gratis. Ett vanligt inslag i Italien är annars betalstränder, där man lägger ut ett antal euro för solstol och en välordnad strand. Här finns flera naturstränder med kristallklart vatten och mjuk, inbjudande sandbotten.

Golfo Arancio är vackert, eller varför inte åka hela vägen norrut till den fina lilla staden Santa Teresa Gallura. Här finns flera mysiga restauranger och det bästa av allt; den slående utsikten.

Den franska ön Korsika ligger inte långt borta och den sardinska ön La Maddalena sägs vara ett måste att besöka. Vi vill koncentrera oss på fastlandet trots allt, och styr den lilla italienska bilen mot staden Palau som ligger nära vårt hotell.

Palau är litet, charmigt och inbjudande. Av en slump (?) hittar vi en intagande vinbar nere vid hamnen; Rosso & Bianco Wine Bar.

Här serveras allt från den perfekta, starka espresson till en bra flaska vin. På menyn finns flertalet inhemska viner på glas. Hittar du en ny favorit, är det bara att inhandla flaskan eller någon annan god sardisk produkt inne i butiken.

Sugna på rött

Vi är nyfikna på något rött vin efter dagens vita provning. På Sardinens södra del, ligger flera stora och kända vingårdar. Argiolas är en av dem, som dessutom finns på den svenska marknaden.

Cantina Santadi är också stora, men har än så länge ingen svensk importör. De gör riktigt bra viner på cannonau och framför allt den stora stjärnan i syd; carignano. Det italienska namnet för carignan. En bortglömd blå druva som allt för ofta används i enklare tappningar och som en blanddruva. I Sardinien har den fått ett nytt värdigt liv.

Ett stort och rikt liv ska det visa sig. Vi provar ett glas av vinet Rocca Rubia från Santadi.

100 procent carignano och vi förförs till 100 procent.

Det är elegant och svalt, samtidigt som det är packat med mörk frukt, körsbär, örter, läder och lakrits.

Prislapp: cirka 13 euro, men det är värt så mycket mer.

Nyfikna och begeistrade provar vi även ett av firmans toppviner; Terre Bruno. 95 procent carignano och 5 procent av lokala bovaleddu.

Ett vin med extra allt.

Lite snyggare, mer polerad med varma, kryddiga toner och syrliga frukter. Prislapp: cirka 34 euro och värt vartenda öre. Vinbaren bjuder på gott tilltugg till vinerna; vildsvinssalami, den sardiska hårdosten pecorino och den typiska tunna, knapriga sardinska brödet.

Salt och gott i den ljumma eftermiddagsolen.

Nästa vingård

Det är med blodad tand och entusiasm vi besöker vingården Capichera dagen efter. De har också viner på carignan, bland de bästa på ön. De ligger nära lilla staden Arzachena. Vi åker genom ett grönt och bergigt landskap. Öppnar man fönstret kommer dofter av rosmarin och solvarmt gräs in.

Capichera var först med att göra en fatlagrad Vermentino, VT, ett fylligt och nötigt vin med smak av vanilj och rostade fat.

Gården är en familjefirma som gör 250 000 flaskor. Detta för att hålla en jämn och mycket hög kvalité, årgång efter årgång.

Vi börjar med firmans rena vermentino, utan fat.

Den är fullmatad med mineral, citrus, stenfrukter och frisk syra. Capicheras två röda toppviner, Assajé och Mantenghja består av carignano som kommer från gårdar i södra Sardinien. De är båda fullmatade och täta viner med härlig frukt som blåbär, jordgubbar och körsbär.

Här finns massor med mineraler, syra och kryddiga inslag. Genuint och finstämt, precis som Sardinien i sig.

Det är det genuina som genomsyrar hela denna exotiska och lite ruffiga ö. Det vilar en inbjudande och fin stämning överallt. Människorna är varma och hjälpsamma. Maten är lagad med extra mycket hjärta och smak. Solen verkar lysa lite extra här, så väldigt att man fortfarande har några timmars siesta mitt på dagen.

Att så mycket historia och atmosfär kan få plats på en och samma plats. Det gör det. På Sardinien. Framför allt, finns här plats för magiska viner som smakar terroir.

Det smakar Sardinien.