Den enes husdjur - den andres middag
VÅRA HUSDJUR: Olika kulturer i Kina
Mellan åren 960 och 1280 var katter ovanliga och hölls av aristokratin som leksaker i halsband och koppel. Under en period var det till och med förbjudet att ha katt.
;)
Foto: Ann-Mari Bengts [Förstora]
;)
Foto: Ann-Mari Bengts [Förstora]
;)
Foto: Ann-Mari Bengts [Förstora]
;)
Foto: Ann-Mari Bengts [Förstora]
;)
Foto: Ann-Mari Bengts [Förstora]
;)
Foto: Ann-Mari Bengts [Förstora]
Kina har i många århundraden gett katten en plats i astrologin. Den kinesiska kalendern löper i cykler om 60 år där åren fördelas på tolv djur och på de fem elementen eld, metall, vatten, trä och jord. Vissa år räknas som olycksbringande med krig och annat elände, medan Kattens år (ibland även kallat Kaninens år) förkunnar bättre tider. Kattens år infaller alltså var tolfte år och 2011 är seklets första. Den som är född under ett kattår sägs komma att ägna hela sitt liv åt katten.
För att under en semesterresa studera hur dagens katter har det i Kina, reste Ann-Mari Bengts, nu bosatt i Dalarna, till Peking. Hon var i många år Värmlands och hela Sveriges bästa kattombud, en pionjär och eldsjäl i räddandet av utstötta katter.
Kina är enormt stort och det råder olika kulturer i norra och södra delen av landet. I norr betraktas katter som sällskapsdjur, medan man äter dem i den södra delen. Något som sägs ge både god hälsa och ett långt liv. Men givetvis finns det älskade katter även i söder. Skinnen från vackert pälsade djur exporteras ofta och blir till varma vintermössor. Kina saknar lagstiftning om husdjurs rättigheter. Man hoppas dock på en ändring under de närmaste åren. I takt med landets snabba ekonomiska utveckling väljer allt fler att äga en katt som statussymbol. Kinesernas inställning till katten är fortfarande kluven. Här finns allt mellan hat och gränslös kärlek.
I Peking bor i dag cirka 20 miljoner människor. Organisationen Lucky Cat bildades år 2000 och driver ett katthem som ligger vid en hemlig adress för att undvika att folk lämnar katter vid dörren i en stad där 90 procent av katterna är hemlösa. Genom kontakter fick Ann-Mari Bengts tillträde till hemmet som har plats för 30–35 katter. Vid ett tillfälle stoppades en lastbil med 700 katter på väg till södra Kina för att säljas på matmarknaderna. Då löstes problemet med att ge katterna ett tillfällligt hem med hjälp av volontärgrupper som är knutna till katthemmet.
I april stoppade djurrättsaktivister även en transport med 500 hundar på väg till slakterier, då hundkött blivit allt vanligare på Kinas restauranger. Händelsen var den första i sitt slag och fick ett stort genomslag i Kinas medier. Djurvänner lyckades samla ihop pengar och köpte alla hundarna fria.
Till katthemmet Lucky Cat finns cirka 100 volontärer knutna. De svarar för olika uppgifter som socialisering av djuren, tvätt och städning eller är adoptionsansvariga. Det pågår även utbildningskampanjer för att lära kineserna hur de skall ta hand om katterna för att ge dem en bättre levnadsstandard.
TNR-programmet (trap-neuter-release) är en ny effektiv väg att minska kattpopulationen genom att fånga in hemlösa katter, kastrera dem och släppa dem i deras invanda miljö.
I entrén till djurhemmet i Peking finns en hall som fungerar som sluss och där besökana får ta på sig skoskydd innan de träffar katterna. Två inglasade rum är avsedda som karantän och sjukrum. Den övriga delen består av tre stora rum i olika nivåer där katterna kan röra sig fritt. De har även möjligheter att gå ut på en smal balkong med nät och solskyddande vassgardin. Det finns många väl rengjorda toaletter, stora fat med torrfoder, skålar med friskt vatten, klös- och klätterträd samt mjuka kuddar och dynor.
Det finns personal från tidig morgon till sen kväll, oftast minst fyra-fem personer som lägger ner stor tid på socialisering av djuren. Katterna är orädda och trevliga. Utseendemässigt är de mycket lika de katter man ser på svenska djurhem, men med ett mycket stort långhårsinslag. Det finns också ovanligt många helvita katter som inte tycks vara nämnvärt populära. Andra är rödvita, vilket förklaras med att genen för rött sägs ha införts via Sidenvägen från Mellanöstern långt tillbaka i tiden.
I Peking finns det ett 20-tal större veterinärkliniker. Djurhemmet har förhandlat sig till betydligt lägre kostnader än i Sverige. Någon form av identifiering med öronmärkning förekommer än så länge inte.
Djurhemmet lever främst på donationer från kattmatsindustrin. Hemmet driver även en välbesökt webbshop med massor av olika roliga kattattribut. Intäkterna går till verksamheten. Cirka 80 procent av katterna omplaceras till nya hem inom sex månader. Bara under mars i år fick 30 katter nya hem. De som utplaceras via alla volontärerna ute på stan är inte inräknade i siffran.
Det kostar ingenting att adoptera en eller fler katter, men nya ägare förbinder sig genom kontrakt att ansvara för djuren i framtiden.
Ann-Mari ger djurhemmet ett högt betyg. Lokaler och skötsel är helt i nivå med många svenska djurhem och personalen har ett mycket positivt engagemang. Här avlivas inga sjuka djur som genom vård kan bli friska. Inte heller störda, nervösa och rädda katter som man istället lägger ner massor av tid på att socialisera – till skillnad från flera djurhem i Sverige.
Nästa år planerar Ann-Mari Bengts att resa till södra Kina där förhållandena förhoppningsvis då förändrats till det bättre.
Så till sist ett tänkvärt kinesiskt gammalt ordspråk: Den som tycker illa om katter, har varit en råtta i ett tidigare liv.
