Katternas mars - åtrå och hat
KATTSNACK
;)
Ordet marskatt har att göra med könsdriften som inleds vid litet varierande ålder och årstid, där ljuset är en viktig faktor. När ljuset kommer åter och börjar dominera över mörkret i mars kulminerar kattens könsdrift. En könsmogen hane blir orolig, jamar, skriker och urinen får en otäck frän doft, allt detta för att ingen annan katt skall inkräkta på reviret. Då är det hög tid att kastrera honom, om man inte tänker använda den i avel. Många hyser en moralisk motvilja mot ett sådant ingrepp på en familjemedlem, men vill man att katten skall trivas i vår gemensamma vardag, måste en sådan handling utföras. Men att även kastrater så här års kan hysa känslor och idka kuttrasju med villiga honor, utan några följder, kanske inte alla känner till?
En honkatt blir könsmognad senare än hanen, men då kan man inte ta
miste på de avgrundsvrål hon presterar. En kastrering förhindrar henne att
bli dräktig och minskar de hormonella drifterna – löpningen försvinner.
Raskattägare kan till största delen styra om de vill ha en kull ungar; ge p-piller, alternativt kastrera, för att inte få några ungar alls. Med långvarigt bruk av p-piller ökar risken för tumörer i bröstkörtlarna och det är dessutom dyrt i jämförelse med en kastrering.
Huskatter är vanligast och det är från dessa avkomman oftast blir till sommarkatter, som många sedan tröttnar på och överger.
Varje kattägare måste ta sitt ansvar. Kastrerade djur håller sig hemma, blir alltid mer harmoniska som sällskapskatter och mår betydligt bättre utan att våndas i sin otillfredsställda könsdrift. Varje år ställer landets djurkliniker upp med subventionerade kastreringskampanjer och i år är det honkatternas tur.
Vi skulle aldrig behöva tjata om detta, om vi inte ständigt får ta del
av så många överhopade djurhems rop på hjälp när sommaren är slut. Många
kattägare har inte tänkt på följderna – förutom kanske ägaren i nedan
oskyldiga historia, tillskriven veterinären och författaren James Herriot,
Yorkshire, England, pseudonym för Alf Wight:
En granne ringde en dag till Herriot och bad denne komma över för att undersöka hennes katt som verkade må dåligt. Det är inget tvivel om att hon snart skall ha ungar, sa Herriot. Det är alldeles omöjligt, svarade grannen, jag har inte släppt henne ur sikte en enda gång då vi varit ute. Just då kryper en katt fram under sängen. Men den där då? sa Herriot och pekade på katten. Då skrattade grannen och sa: Var inte fånig, det är ju bara hennes bror!
