Kramgo sällskapshund måste jobba
VÅRA HUSDJUR: Söt – men inte bara
Men pumin är inte bara en kramgo en sällskapshund.
Den måste få jobba för att må bra.
Lina Pettersson har två pumier: sexåriga Zing som hon tävlar med och elvaåriga Offa som är glad pensionär.
En och en halv timmas promenad varje dag.
Och så minst lika mycket träning – lydnad, agility, elitsök, freestyle – varannan dag.
Så ser aktivitetsdosen ut för hennes hundar.
– Dessutom blir det en del kurser och tävlingar på helgerna.
Tävla behöver du förstås inte göra för att du har en pumi. Men aktiviteterna är en nödvändighet.
Tydliga regler och bestämda rutiner är också något en pumi mår bra av.
– Annars får du en odräglig hund, säger Lina.
Pumin är känd för att vara skällig och ha viss skärpa mot främlingar. De egenskaperna, tror Lina, blir mer framträdande hos en uttråkad pumi.
Men med tidigt social träning och mycket aktiviteter kan man räkna med en trevlig och arbetsvillig hund som gillar precis allt!
Lina fann rasen av en ren slump.
– Det var mamma som ville ha en någorlunda vuxen omplaceringshund.
Det var så pumin Lovin kom in i familjen. Och han fick jobba hårt!
– Mamma körde lydnad och bruks med honom. Jag tränade agility och konster.
Lovin var en riktig arbetsnarkoman så upplägget passade honom utmärkt.
När han parades med en annan arbetsmyra till pumi visste Lina att valparna kunde bli något riktigt extra. Hon tingade en valp – lilla Zing - och förstod snart att hon fått precis en sån hund hon ville ha.
Pumin är fortfarande en liten ras i Sverige – men fler och fler upptäcker den på grund av dess mångsidighet.
Och visst kan man välja pumin som förstahund.
– Bara man är medveten om vad man får, säger Lina.
