Långpromenad med hunden är tv-doktorns bästa medicin
SUNT & SÅNT
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
– Jag hade många kompisar som läste till läkare och jag tänkte att kan dom så kan jag. Jag kom in på läkarlinjen i Uppsala först när jag var 25 år: Då hade jag gått lite andra utbildningar och jobbat med olika saker innan. Som allmänläkare är det en fördel med livserfarenhet.
I dag säger Gunilla att läkaryrket känns självklart och efter att ha svarat på tittarnas frågor i tv-rutan sedan 2003 är hon nu hela Sveriges tv-doktor.
Hur trivs du framför kamerorna?
– Nu trivs jag väldigt bra med dem. Det är lite speciellt att se sig själv på tv, särskilt när det är andra människor runt omkring. När min man säger att ”det är måndag, ska vi inte sätta på tv:n”. Då brukar jag säga att han får se Fråga doktorn på SVT Play för jag vill inte se mig själv i köket. Men jag tittar på programmen. Vi får ofta höra att ” vi är trevligt sällskap” och det är det som vi vill vara också.
Du och programledaren Suzanne Axell ser ut att ha kul i studion.
– Ja det har vi också. Sedan får man ju tygla sig när kameran är på - annars är vi mer lössläppta. (stort skratt)
Kommer folk fram till dig på stan och ber om en diagnos?
– Det är få som gör det. Jag tror att det finns en respekt där. Men det är många som kommer fram och tackar för ett trevligt program. I synnerhet när man inte är i Karlstad. Här är ju folk vana att se mig, men är jag i Stockholm kan det komma fram folk eller titta igenkännande. Men det är absolut inte besvärande, det är bara trevligt om någon nickar igenkännande.
Fråga doktorn spelades från början in i Karlstad. Sedan flyttades programmet till Norrköping och numera görs det i Umeå. Det blir alltså en del resor för Gunilla Hasselgren, men inte så ofta som man skulle kunna tro. Inspelningstempot är nämligen högt.
– Jag är bara i Umeå sex gånger per säsong. Vi gör tre program på två dagar. Men det kräver att vi är förberedda och vi gör inga avbrott utan vi kör ett program som om det vore direktsändning. Åtta av 35 program per år är det direktsändning på riktigt kring ett tema.
Suzanne Axell är noga med att innehållet ska följa årstiderna, så vid allhelgona var ämnet tröst.
Och några tunga resväskor behöver Gunilla inte släpa på
– Jag har en garderob där som hänger bredvid Sverker Olofssons. Jag har fått hjälp av en stylist för att hitta formen men nu köper jag mina kläder själv. Man försöker att sätta på sig det som ser bra ut i rutan men ändå finns det ju folk som bryr sig. Och så sminkas man ju alltid där.
Gunilla Hasselgren ser det som en plikt att som doktor berätta om hälsa och hur man kan leva sunt.
Hon väljer själv ut frågorna som ska tas upp i program.
– Vi har ungefär tio frågor i varje program och det ska vara en bra blandning av ämnen - för både äldre och yngre tittare. Det kommer 1 000–1 500 mejl och brev per månad. När jag är i Umeå tar jag med mig alla brev som skickas till redaktionen och mejlen läser hemifrån. Vi svarar inte direkt på brev eller mejl, det har bara hänt ett par gånger när vi kände att det var viktigt att de sökte hjälp direkt.
Har frågorna förändrats?
– Det blir mer och mer förtroendefrågor. Från början var det tänkt som ett program för medelålders och uppåt. Fast jag märker att det finns ett ökat intresse hos yngre. Nu kommer det frågor från tjejer om p-sprutor eller om det är normalt att blöda när man har haft samlag och varför ska inte de få svar?
Hur tänker du när du ska ge råd i tv?
– Alla ska lära sig något. De som inte vet ska få veta och de som redan kan ska lära sig något. Jag undviker svåra ord eftersom alla ska kunna hänga med. Om någon skriver till oss och klagar på den behandling man fått försöker jag medla - jag kan aldrig säga att någon gjort fel eftersom jag inte vet vad som försiggått i mötet mellan doktorn och patienten.
Var hittar ni inspirationen?
– Det är bara en projektledare, en reporter, en redaktör, Suzanne och jag som gör programmet. Jag ser mycket på tv och så läser jag många tidningar för att få idéer. Vi hittar alla gäster själva och bjuder in dem för att tala om saker som de varit med om.
Fråga doktorn har en miljon tittare. Varför är ni så populära?
– Vi är kompisar i studion och behandlar tittarna schysst. Många är intresserade av sin hälsa, det är tittarnas program.
Saknar du inte tillvaron som en anonym allmänläkare?
– Nej, men jag känner att jag kan avgränsa mig. Jag får många förfrågningar om att komma ut och prata men jag brukar tacka nej. Jag tycker inte att det är så himla lockande, men om jag får en bra grej som jag vill prata om så skulle jag nog göra det framöver, när barnen har blivit större och mer självgående. Just nu känner jag att familjen och jobbet räcker till - men det är kul att få frågan.
Och det vanliga jobbet på Kils vårdcentral har du kvar?
– På sommaren och vintern, när det inte är Fråga-doktorn-säsong, jobbar jag kanske 60-70 procent, men annars är jag där en dag i veckan. Barnen är fortfarande ganska små och då är det en lyx att få jobba deltid på det här sättet och kunna styra över sin egen tid. Förr jobbade jag mycket mer och nu undrar jag varför jag gjorde det, man har så bråttom. Men å andra sidan - hade jag inte gjort det så hade jag inte suttit här idag.
Du har även hunnit med att ge ut två böcker.
– Redaktionen ville att vi skulle sammanfatta programmet i en samlingsbok om hälsa ”Fråga Doktorn 55+” som gavs ut 2005. Sedan var jag redaktör för ”Läkarboken för hela familjen” som kom 2007. Boken är från början skriven av dansken Jerk W Langen men jag har översatt och bearbetat den för en svensk publik. Nu har SVT frågat om inte Suzanne och jag vill göra en ny bok, så vi får väl se.
Tack vare internet har patienterna blivit mer pålästa. Är det ett problem att vissa kanske är mer insatta i sin sjukdom än vad du är?
– Nej, det är mycket bättre än när någon inte vet någonting. Är patienten påläst kan vi mötas på ett bättre sätt, sedan kanske vi inte alls har samma uppfattning och då får vi gå igenom olika argument och kolla vad som stämmer.
Vad skulle du göra om du inte blivit läkare?
– Då skulle jag vara skådespelare, arkeolog eller regissör. Jag gick en teaterutbildning på Kulturama men sedan kände jag att det inte riktigt var min grej.
Vad är ditt bästa hälsoråd?
– Försök att hitta en balans och strunta i många måsten - ta en sak i taget. Förr stressade jag men sedan upptäcker man att man mår bättre om man tar det lugnt. Välj tystnaden! Om man väljer bort vissa saker får man kraft att njuta mer av det man väljer att göra – och mår bättre.
Vad gör du själv för att må bra?
– Jag går en långpromenad med min hund i skogen - fort när jag vill ha puls och långsamt när jag vill tänka. Det blir alltid minst en timmes promenad per dag. Vi tänker bäst när vi rör oss. Vår Golden Retriever Leya är livet. Hon får oss att komma ihåg närheten. Och att stanna upp.
Ålder: 47 år
Familj: Maken Mikael, barnen Fredrik 15 år och Björn 12 år, hunden Leya 4 år
Yrke: Distriktsläkare på vårdcentralen i Kil och tv-doktor
Bor: I Karlstad
Fritidsintressen: Musik, teater, tv (”Jag älskar tv och tittar mycket på olika program, men gärna filmer”)
Spelar: Piano
Skulle gärna: Börja sjunga i kör igen. (”Körer i behov av en andra alt får gärna höra av sig.”)
Tv - radio
Sommar - vinter
Stad - land
Grey´s anatomy - Skärgårdsdoktorn
Fotbollsläktare - teatersalong













































































