Endast i champagne tillverkas den äkta varan – allt annat är fusk
HELG
Kall, torr och gratis. Så sade den gode statsmannen Winston Churchill.
Han lär också ha sagt: ”Kom ihåg, vi strider inte bara för Frankrike,
vi strider också för champagnen...”
;)
Foto: Staffan Ander [Förstora]
;)
Foto: Staffan Ander [Förstora]
;)
Foto: Staffan Ander [Förstora]
;)
Foto: Staffan Ander [Förstora]
;)
Foto: Staffan Ander [Förstora]
;)
Foto: Staffan Ander [Förstora]
Det senare kan synas väl cyniskt. Men Churchill överlevde och deltog i två världskrig:
Men han är borta ändå. Champagnen, den består.
Han drack Pol Roger.
Champagnedrottningen Madame Bollinger sade:
”Jag dricker champagne när jag är lycklig, och när jag är ledsen.
Ibland dricker jag när jag är ensam.
Har jag sällskap anser jag att champagne är självklart.
Jag smuttar gärna på ett glas när jag inte är särskilt hungrig,
och jag dricker alltid champagne när jag vill ha något att äta.
Annars dricker jag aldrig champagne ...
utom när jag är törstig...”
Vår egen, alldeles underbara, Zarah Leander tyckte champagne
smakade illa ur en sko. Andra tycker den pärlande drycker är vedervärdig ur
en toffel.
Någon firar, någon sörjer, andra följer blott glasets små stjärnors flykt.
Nej, det går inte lika bra med mousserande kava, sekt, pomac eller samarin.
Det har inte samma lyster och magi.
Det är endast Champagne som produceras i Champagne må kalla sig champagne. Så må det bubblas friskt i var och varannan flaska i alla övriga delar av världen. Champagne har sin plats i sin, östra, del av Frankrike och är där helig.
Hur många olika champagnehus det finns vet jag inte. Med alla små lokala entusiaster närmar sig siffran 300. Över 5 000 odlare bidar till verksamheten. Så värst många fler får inte plats på det begränsade område som är just Champagne. 340 kvadratkilometer har man att husera på. Mitt Hammarö har 54.
Man gör nu försök annektera grannområden, för att utöka det heliga
och dyrbara varumärket. Historien med gamla gränser och jordmån används som
argument av lokala grannodlare. Som minsann producerar lika fin och pärlande
dryck.
Vårt kära systembolag säljer några och fyrtio.
I dessa dagar, som är lite sämre, dricker vi gärna vårt bubbel. Vad annars på nyårsaftonen, till bröllopsfesten eller femtioårskalaset. Men vi dricker lite billigare kvalitéer.
Men bättre tider väntar, berättar våra dryckesvänner från Champagne. Det säger champagnebarrometern. Mer och mer champagne exporteras till Sverige. Vi har blivit en allt större kundkrets för vinexportörerna. Och vi här hemma vågar mera vin. Det är numera inte synonymt med parkbänk och vino blasco att ha ett vinintresse.
Men även Champagne har haft sina upp och nedgångar. Tsarväldets fall, för knappa hundra år sedan, nämns som en hemsk händelse. Så följde förbudstiden i USA mellan 1920 och 1933, som svåra år. Det blev inte bättre av börskrachen 1929 med efterföljande depression som varade ungefär lika länge som Amerikas spritförbud.
Tsaren och hans hov var en stor förbrukare av Champagne. De hade med
det rätt ställa sina speciella krav på produkten.
Flaskan, bestämde tsaren, skulle vara flatbottnad, utan sin traditionella upphöjningen i botten. Ty, i botten, i upphöjningen, kunde gömmas vapen eller gift. Tsaren var, med viss rätt skulle visa sig, tämligen så misstänksam mot sin omgivning. Därtill kulle flaskan vara tillverkad i vackraste kristall.
Är man Tsar, så är man. Men flaskans upphöjning, dess ”Kinnekulle”, har sin speciella funktion. Den fördelar flaskans tryck, så att den inte så lätt självexploderas. Men tsarsagt var en order och hans speciella flaska är än idag flatbottnad. Med med kraftigt förstärkt botten. Och den är inte i kristall, men kostar. Cirka 1 500 på vårt kära systembolag.
Tsarens andra direktiv var att man skulle kunna skåda flaskans innehåll utan problem.
Klart glas omger nu, som då, tsarens vin. Ett vin som kräver skyddspapper mot UV-strålar.
Landskapet Champagne böljar och buktar sig i grönklädda kullar. Likt en orm slingrar det sig fram i sin natur. Druvan får sina maximala soltimmar. Jordmånen, genomsnittstemperaturen, luftfuktigheten påverkar utan att människan är inblandad.
Enligt skolboken krävs 1 500 soltimmar för att odla vin, Reims, Champagnens huvudstad, har 1 630.
Vindskörden sker under några hektiska sensommarveckor. Druvklasarna plockas hela och klipp så högt upp på stjälken om möjligt. De flätade korgarna håller skörden stilla och förhindrar att druvorna krossas.
Pressning, jäsning, buteljering följer. Degorgeur heter den person som snurrar flaskorna tills dess att fällning hamnar i flaskhalsen. De väntande flaskorna placeras i ställ med halsen vilande nedåt. Degorgering innebär att nedisad proppen med jästfällning och vin avlägsnas, varefter socker, eller kanske en droppe cognac tillsättes. Plus lite av fjolårens blandning.
Det blir många flaskor att snurra varje dag. Dryga 50 000 klarar den duktiga av.
Varför inte maskiner, frågar sig en vän av värkande armbågar. Inte lika bra, blir svaret. Maskinen kan inte göra det där lilla extra.
Traditionens makt är stor i champagnevärlden, där de flesta
gårdarna gått i arv. Flaska, efter flaska, generation efter generation.
Därefter får vinet vila i väntan på glupande strupar. En flaska lär utveckla fyrtiosju miljoner bubblor. Jag skriver LÄR ty vem räknar och vem bryr sig efter den första miljonen.
Flaskorna förvaras i lätt mögliga och till synes oändliga tunnlar. Miljoner och åter miljoner flaskor väntar. Struparna finns, varannan, sekund poppas det upp en flaska champagne i denna vår värld.
Lite tätare i jul och runt nyår, kan man förmoda.
A` vôtre sante´, mesdames et messieurs.
