Jens Linder är en av mina absoluta favoriter bland de svenska matskribenterna.
Det måste ha varit för så där tio år sedan som han började dyka upp i Dagens
Nyheter, i På stan-delen, med enstaka och ovanligt trevliga recept, som jag
för det mesta klippte ut och satte in i min väldiga, systematiskt ordnade
receptklippsamling. Ibland funderade jag över vem den där helt okände Jens
Linder var, som skrev så trevligt. En osedvanligt matintresserad, vanlig
journalist kanske?
Men jag behövde inte fundera så länge. Ganska snart hade Jens Linder etablerat
sig som en av våra mest kända, uppskattade och omskrivna matskribenter och
matboksförfattare.
På bild ser Jens Linder glad och avslappnad ut och definitivt som en man som
hellre sitter kvar en timme eller två vid matbordet med familj och vänner än
beger sig till gymmet. Med mina mått mätt är han ganska ung, född 1964, men
har hunnit med att arbeta i drygt 15 år som kock och köksmästare på allt
från stadshotell till stjärnkrogar, från Tranås till London. Och ta en fil
kand i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, kanske en förklaring
till att han själv skriver så bra.
Som frilansande matskribent medverkar han framför allt i DN:s söndagsbilaga
och Gourmet, tidigare också i Vi och emellanåt i mitt absoluta
favoritmatprogram, Meny i P1. Han är också en flitig författare och har
utkommit med en matbok vartannat år sedan 2003, först med Bara bär, sedan
med Det glömda köket 2005 och Långkok 2007, alla tre på Bonniers förlag.
Dessutom har han medverkat i flera andra kokböcker som till exempel Christer
Lingströms Den goda sommaren och Bonniers stora kokbok.
Rejält prisbelönad har han också hunnit bli! För sin bok Det glömda köket fick
han 2005 utmärkelsen ”Årets matkulturhistoriska gärning” i tävlingen Årets
svenska måltidslitteratur. 2003 fick han Gastronomiska akademiens Guldpenna
och 2006 Svenska kockars förenings hederspris Tore Wretman-medaljen.
Till Tore Wretmans kokbok Svensk husmanskost återvänder han gärna och det var
för övrigt ur den boken han hämtade receptet första gången han lagade sin
favoriträtt: dillkött. När Tore Wretman skrev boken på 60-talet var
husmanskosten på väg att försvinna. Nu är den svenska husmanskosten åter på
väg tillbaka efter att ibland ha varit inne och ibland ute under ett antal
år.
– Ungefär vart fjärde år poppar det upp en ”våg” med husmanskost, förklarar
Jens Linder. Den här gången är det inte bara en trend, det ligger ett
djupare intresse bakom. Så ser det ut i hela västvärlden, i USA och England
återvänder man just nu till sina rötter.
Till de svenska matrötterna återvände Jens Linder verkligen i Det glömda
köket, en bok om gamla metoder att bevara eller bereda mat som torkning,
gravning, rimning, rökning, korvstoppning, marinering, syrning och lutning,
skorp- och knäckebrödsbak – om oxstek som blir mör i filmjölk, om laxfiléer
som gravas fasta över natten, om humrar som transformeras i aromatisk rök
och om brännvin som får smak av kryddor och bär.
Det gör han också i senaste boken Långkok, en bok som vill uppmuntra till mer
långdragen och långsam matlagning. Långkok är bra i vår tid, menar han. Inte
bara för att rätter som kalops, dillkött och boeuf bourguignon är så mustiga
och goda – långkokningen ger djupa och spännande smaker som man inte kan få
fram på något annat vis – utan också för att de kräver så lite tid. Medan
maten puttrar på spisen eller i ugnen kan man ägna sig åt något annat, läsa
en god bok kanske, slöa eller umgås.
– Men fuska med ingredienserna får man inte. Husmanskosten blir sällan bra när
den görs som halv- eller helfabrikat, så om man själv börjar laga den blir
det ett stort lyft.
Rationellt är det också. När man sätter igång ett långkok kan man lika gärna
laga många portioner. Det som blir kvar kan frysas in eller ätas dagen
efter, eller dagen efter den.
– Men fullärd blir man aldrig. Den svenska husmanskosten är så rik på rätter
att det alltid finns mycket kvar att prova. Sillinläggningar, långkok,
korvar....
Hemma hos mig kommer Jens Linders rotsakssoppa att bli en livrätt. Så
praktiskt att bara sätta in den i ugnen, gå tillbaka till datorn och
skrivmaskinen och sedan efter ytterst liten arbetsinsats och dryga tre
timmar kunna ta ut den lagom till lunch eller middag. Dillkött ska det också
bli lite då och då. Och en hel del av övriga rätter ur Långkok som förresten
inte bara innehåller svensk husmanskost utan också soppor, grytor, stekar
och annat från hela världen.
LENA SEWALL
RECEPT:
Sävlig rotsakssoppa med kryddost
Ett enkelt sätt att laga en mustig och nästan fettfri soppa. Den
kumminsmakande kryddosten ger en extra spets på det hela. Man kan också
använda sig av vanliga hårdostar, exempelvis svecia eller västerbotten.
8–12 portioner
4 morötter
2 palsternackor
1 rotselleri
2 purjolökar
1 liten kålrot
2 msk rapsolja eller annan matolja
2 ½ liter buljong (vegetarisk eller kalvbuljong)
salt
vitpeppar ur kvarn
Tillbehör
200 g riven kryddost eller annan hårdost
någon hackad örtkrydda
Så här gör man: Sätt ugnen på 125 grader. Skala
grönsakerna och skär dem i bitar om 2–3 centimeter. Var noga med att skölja
purjolöken. Lägg grönsakerna i en rymlig gryta med handtag som tål
ugnsvärme. Häll på 2 msk rapsolja eller annan matolja.
Placera hela grytan utan lock längst ner i ugnen. Låt stå 1 timme så att
grönsakerna blir lätt ugnsbakade och får en sötaktig smak. Häll i buljongen
och sätt tillbaka grytan i ugnen, med lock på. Låt stå ytterligare 2–2 ¼
timmar. Mixa soppan med en stavmixer (eller i omgångar i en mixer). Smaka av
med salt och peppar. Servera i varma skålar med grovriven kryddost – och om
man så vill – någon finhackad örtkrydda, till exempel bladpersilja eller
gräslök.
Dillkött
Dillkött är en av den svenska husmanskostens främsta rätter, anser Jens
Linder, och en av hans favoriter. Han gör sin version ganska mild och inte
så väldigt sötsur som en del. Jens variant är också benfri till skillnad
från de flesta versioner av dillkött som görs på kött med ben. Han brukar
också lägga till lite dillfrö för att fördjupa smaken, men det gör man inte
i traditionella recept. Laga en stor sats när ni ändå håller på, råder Jens
Linder.
8 portioner
1,5 kg benfri kalvbog (eller annat grovtrådigt kött) eller lammkött utan
ben
1,5 liter vatten + 1,5 tsk salt eller 1,5 liter kalvbuljong
1 morot
den vita halvan av en purjolök
10 vitpepparkorn
ev. 0,5 tsk dillfrön
stjälkarna från en knippa dill
salt efter smak
Sås:
2 msk smör
2 msk vetemjöl
5–6 dl av kokspadet
1–2 tsk ättiksprit (12 procent)
1–2 tsk strösocker
Vitpeppar ur kvarn
1–2 dl vispgrädde och 1 äggula
Cirka 1 dl finhackad dill
Salt efter smak
Så här gör man: Skär köttet i 3–4 centimeter tjocka
bitar. Lägg bitarna i en kastrull. Koka upp vatten och salt eller buljong i
en annan kastrull. Häll det kokande vattnet över köttbitarna och låt koka
upp igen (på så vis minimerar man de partiklar som lossnar från köttet).
Skumma noga bort det grums som stiger till ytan. Lägg i moroten,
purjolökshalvan, kryddor och salt. Låt sjuda försiktigt under lock i 1 timme
och 15–30 minuter, eller tills köttet är riktigt mört. Lägg över köttet i en
kastrull.
Gör sedan i ordning såsen: Fräs smör och mjöl och häll på 5–6
deciliter av kokspadet under vispning och sjud tills såsen tjocknar. Lägg i
köttet och låt sjuda i 5 minuter. Tillsätt ättika, socker, vitpeppar och
dill. Om man vill kan man röra ut en äggula i 1–2 deciliter vispgrädde och
röra ner i grytan. Efter det får grytan inte koka, bara sjuda.
Smaka av med lite salt. Servera med kokt potatis.




















































– 













































