Billigt boende i gammal stil
KIL: Från 1970-tal till 1800-tal
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
Det första man slås av efter en rundtur i Sara Wängestams lilla torp är den sammanhållande stilen. Allt verkar gammalt, in i minsta detalj. Från väggfärg till kryddburkar, från bokhyllor till gardinstängsstörar. Det som inte passar in i allmogestilen, som kylskåp och frys, tvättmaskin och tv, döljs av grovt gråbrunt linnetyg. På väggen sitter Sara Wängestams egna akvareller i egenhändigt snickrade ramar av skogens torkade grenar.
Det är vackert. Mycket smakfullt och inspirerande. Och Sara känner ingen oro för strömavbrott. Det gör det ännu mysigare.
Har bott på båtar
Förutom sitt intresse för färg och form har Sara Wängestam alltid varit intresserad av att ha få fasta utgifter för att inte behöva jobba så mycket. Det finns el och telefon i torpet men inget indraget vatten och avlopp eller andra bekvämligheter. Med en prislapp på 100 000 för torpet är boendet billigt, men långt ifrån det billigast hon haft.
– Jag började leva spartanskt när jag som 26-åring träffade en kille som bodde på en bogserbåt i Stockholm och flyttade in där. Sedan köpte jag en segelbåt som jag renoverade och isolerade och bodde sex år i den i en hamn på Djurgården. Det kostade bara 500 kronor i månaden med båtplats och el. Det var som att bo på landet fast ändå mitt i storstan, och med sjötomt. Man kan inte bo bättre i Stockholm!
Från Karlstad till Stockholm flyttade hon därför att de tre syskonen bodde där då. Två bor kvar medan mamma och systern Marja åter bor i Värmland. Att lämna huvudstaden med sitt stressiga tempo, trots lugnet i båthamnen, var ett medvetet val att komma ifrån och uppfylla ytterligare en dröm.
– Jag har alltid gillat gammal stil och började leta torp i Värmland på nätet. Jag tittade säkert på 100 olika innan jag fastnade för det här. Det hade stått obebott i 30 år och var helt igenvuxet av sly och vägen in var en leråker. Nu har jag bott här i sju år, kommunen har fixat vägen och röjt bort träd så jag har fri sikt ner mot sjön. Det är verkligen jättefint och jag trivs väldigt bra.
Planerar gästhus
Just nu är Sara arbetssökande, men går arbetsförmedlingens kurser och kommer ut i arbetslivet på så vis. Det betyder att hon har mycket tid över att ägna sig åt det hon verkligen vill; att måla och inreda sitt torp. Hon upptäckte att det låg ett båtskjul nere vid sjön, hittade ägaren och frågade om hon kunde använda det. Självklart, sa de, flyttade ut sina saker och lämnade över det till Sara.
– Det kanske till och med hör till tomten. Mäklaren visste inte. Men nu är det mitt och jag planerar att inreda ett gästhus därnere. Allt har bara fallit på plats sedan jag kom hit. Det har varit mycket jobb, som med murstocken och inredningen av vinden. Jag har fått en del bra hjälp, men mycket har jag gjort själv. Jag tycker egentligen inte om att sy och snickra, men jag har gjort det ändå.
Självförsörjande på grönsaker
Tillsammans med sin åttaåriga hund Kira och katten Skruttis bär hon ved och har hittat system för att göra det så praktiskt som möjligt att leva i det gamla torpet.
– Om jag låter slangen ligga kvar i brunnen och håller den täckt av snö fryser inte vattnet. Då kan jag gå ut varannan dag, dra in slangen och pumpa upp vatten till det jag behöver. Ska jag bada fyller jag upp badkaret med kallt vatten och värmer det med plattor underifrån. Det tar ungefär tre timmar, så det gäller att planera.
Hon har också kommit igång ordentligt med odlingarna och är i princip självförsörjande på grönsaker och örter sommartid. Hon skulle gärna ha fler djur så småningom.
– Jag har haft häst tidigare och skulle gärna ha det igen. Jag tycker mycket om djur och här finns det plats.
Ålder: 42 år
Bor: I torp utanför Kil
Familj: Hunden Kira, blandras mellan collie, schäfer och labrador och katten Mössan, kallad Skruttis, bondkatt
Intressen: Inredning, måla, foto, segla och hästar
Torpet: ”Det är svårt att spåra bakgrunden men jag vet att det finns med på en karta från 1850, troligen är det ännu äldre. 1937 flyttades torpet till den plats det står i dag. Då bodde det en smed hr med fru och sju barn.”
Källa:
