;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
Det låg gömt i en djungel av växtlighet och nocken var knäckt av ett kullfallet träd.
– Vi visste inte att det fanns här. Vi köpte gården Stora Årsås för några år sedan och hade inte kollat vad det var för hus därinne i buskaget, berättar Elly Johansson.
Åsen där huset ligger är full med fornlämningar av olika slag.
– Man blir smått nervös, säger Elly Johansson.
Hon kallade in expertis från Värmlands museum för att få bättre koll på vad som fanns på gården innan de började röja. Arkeologerna upptäckte ett antal gravhögar och tog sig också en titt på det halv nerfallna huset. De förstod snart att de stött på något som var värt att titta närmare på.
Det som fanns därinne i vegetationen med jord en bra bit upp på väggen var ett parhus efter kronans typritning uppfört 1792 och, till skillnad från de allra flesta andra av den typen, inte renoverat i nån större uträckning.
– Jag känner till ett likadant hus i Östra Fågelvik men annars är det väldigt sällan de är så här orörda, berättar Mikaela Humble som varit ansvarig snickare under renoveringen.
Hon gissar att det kanske finns ett tiotal i hela landet.
Diplom av Värmlands museum
Elly och Jan Johansson bestämde sig för att försöka rädda det gamla huset. För det har de fått diplom av Värmlands museum i höst.
– Jag hade inte hjärta till att vi skulle bli den generation som lät huset förfalla, säger Elly.
Nu har arbetet med att rädda huset pågått i två somrar och utsidan är klar. Mikaela Humble är snickare med inriktning på byggnadsvård och har stått för hantverket och berättar ingående om gamla tekniker och material.
Eftersom Stora Årsås var ett kronohemman, alltså ägdes av staten, finns alla fakta kring byggande och underhåll noga angivet i krigsarkivet. Här finns en orderlista på det som beställdes till bygget - stockar, sten, kalk - allt intill minsta spik redovisades. Då var det ett ståtligt herremanshus med två skorstenar högst upp på en kulle. Här bodde mönsterskrivaren vid Närke-Värmlands regemente. Och här i kammaren har säkert en och annan soldat mönstrats in.
Golv av stora kalksten
I kammaren som ligger mitt i huset innanför farstun finns en av husets ovanligheter – ett golv av stora kalkstensblock.
– Kanske från Kinnekulle, gissar Elly Johansson eftersom någon kalksten inte finns i Värmland.
Här står också en stor trälår som ser ut att vara hur gammal som helst.
– Jag brukar tänka att det är rotekistan där vapnen förvarades men vet inte alls om det faktiskt är så, säger Mikaela Humble.
Huset inbjuder till fantasier om vad en gång försiggått här. Ett mysterium är kullerstensgolvet i den ena kammaren.
– Det här är helt unikt vad vi vet, säger Mikaela Humble.
I dokumenten från krigsarkivet finns inget nämnt om ett kullerstensgolv.
– Där står om ett plankgolv. Så antingen har det tillkommit senare eller så är det rester från ett ännu äldre hus, säger Mikaela Humble.
Stort bykkar
I den delen av huset finns den stora köksspisen med bakugnen och här har också funnits ett stort bykkar.
– Det kanske var ett gemensamt utrymme för det låg bland annat två trumslagarbostäder här intill också, spekulerar Elly Johansson.
I mitten av 1800-talet byggdes det som sen dess varit boningshuset på gården och som säkert är förklaring till att parhuset fått stå orört.
Nu står taket och väggarna pall många år till och här tänker Elly och Jan Johansson ta en paus i renoverandet. Trots att länsstyrelsen bidrar med knappt hälften av kostnaden så har det kostat dem flera hundra tusen kronor.
– Vi har inget annat mål med renoveringen än att bevara huset så nu väntar vi och ser. För insidan för man inget bidrag och nu blir det i alla fall inte förstört, säger Elly Johansson.
– 
