Gustaf Frödings andra hem
Kultur: Välkommen till Slorudsborg!
Här är inte dungen där göken gol. Men det är här – på Slorudsborg – som Gustaf Frödings syster Mathilda bodde. Och här är det som skalden förälskade sig i Hildegard – Alice i Vackert väder.
Birgitta och Lars-Gunnar Arenös 1800-talsgård i Brunskog är inte bara vacker. Den inhyser ett unikt stycke värmländsk litteraturhistoria också.
Birgitta och Lars-Gunnar Arenös 1800-talsgård i Brunskog är inte bara vacker. Den inhyser ett unikt stycke värmländsk litteraturhistoria också.
Publicerad: 2007-10-10 06:01 | Uppdaterad: 2008-08-29 16:54
;)
Välkommen till Slorudsborg! Gården köptes 1993 av Birgitta och Lars-Gunnar Arenö som hela tiden har något nytt arbetsprojekt på igång.
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
;)
"Min syster har givit mig ett ganska fint rum", skriver Gustaf Fröding i ett kusinbrev. Här bodde han under sina vistelser hos sin syster Mathilda på Slorudsborg.
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
;)
Från fönstret i sitt rum på Slorudsborg hade Gustaf Fröding utsikt över Slorudsdalen och Brunskogs kyrka.
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
;)
Hallen och trappuppgången, med sina fina marmoreringsmålningar, är i original från 1860-talet då Slorudsborg uppfördes.
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
;)
I Stora salongen på andra våningen brukade Mathilda Fröding ställa till stora julkalas. Birgitta Arenö nöjer sig med att servera kaffe i den gustavianska möbelgruppen vid högtidliga tillfällen.
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
;)
Den klassiska Bolinder-vedspisen används alltid när det vankas större middagar hos familjen Arenö på Slorudsborg.
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
;)
Att driva handel med gamla ting är jätteroligt, tycker Birgitta Arenö. Fast nu på hösten är verksamheten inte är lika rutschig nu som på sommaren.
Foto: Marie Aakre [Förstora]
Foto: Marie Aakre [Förstora]
;)
De väggfasta skåpen i serveringsgången på Slorudsborg är välfyllda av glas och porslin av gammalt datum. Nedanför syns en del av Birgitta Arenös samling av blå-vita porslinsskärbrädor.
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
;)
Lars-Gunnar Arenös senaste antikfynd -- en portör i miniformat med reklam för margarinet Pellerin.
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
;)
Vackert som i en sagoboksidyll ligger gården Slorudsborg, just nu inbäddad av gul-röda lövverk, med en välkrattad grusgång framför entrén.
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
;)
I ett av vardagsrumsfönstren har Birgitta Arenö samlat glas med koboltsblått som gemensam nämnare. Bryter av effektfullt mot dagsljuset och de tunna vita linnegardinerna. Liknande samlingar har hon i gårdshandeln -- Matildas Bod.
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
;)
Syskonen Fröding har för alltid skrivit in sig i Slorudsborgs historia. De finns också som vykort i Matildas Bod.
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Det var 1993 som de övergav sin villa i Dottevik utanför Arvika för att bosätta sig på ”Mathildas gård”.
Men någon förälskelse vid första ögonkastet var det inte fråga om, varken från Birgitta eller Lars-Gunnars sida.
– Vi hade bestämt oss för att vi skulle flytta ut på landet och höll därför koll på tänkbara ställen som dök upp, berättar Birgitta vid köksbordet där vi sitter och fikar på kaffe och färsk wienerlängd.
Och fortsätter:
– Jag hade ofta kastat ett öga upp mot det här huset eftersom jag passerade där på väg till och från jobbet. Egentligen hade jag nog reagerat mest på att det var så tråkigt grått i färgen. Även om jag förstås kände till den här kopplingen till Fröding och så där.
– Ja, Birgitta är lite mer kulturell av sig, jag visste inte ett dugg jag, skrockar maken Lars-Gunnar.
Hur som helst, en fin gård var det ju, så när den bjöds ut till försäljning – visst ville de dit och titta.
– Lars-Gunnar tyckte först att den var för stor, men jag föll för huset så snart jag kom in i hallen och trappuppgången, berättar Birgitta. Det såg ut precis som i min mammas föräldrahem Norstuga i Helgeboda ovanför Charlottenberg, där jag älskade att vara som barn.
Målade om
De lade bud, utan att ha några större förhoppningar.
– Gården var ju utannonserad i DN till och med, minns de. Men de andra intressenterna tycktes ha svårt att bestämma sig och så gick den till oss.
Sedan dess är det mycket som har hänt.
– Det första vi gjorde var att måla om huset i vitt, berättar Birgitta.
Så vidtog nästa projekt. Att hitta möbler med den rätta tidsandan och känslan att fylla det historiska huset med.
– Vi började springa på auktioner!
Och det gör de fortfarande. Trots att huset numera är möblerat – precis så ljust och fint som det kan tänkas ha varit på 1880-talet. Just de där somrarna som den unge Gustaf – under sin studietid i Uppsala – tillbringade hos sin handlingskraftiga och för sin tid synnerligen självständiga syster Mathilda på Slorudsborg. Kortklippt och – som Gustaf Fröding har beskrivit henne – ”klädd i förskinn och storstövlar”.
”Kändes nästan kusligt”
”Mot kungens slott jag byter ej mitt glada Sloreborg...”, skaldar han i Fröken på Sloreborg.
– I början kändes det nästan lite småkusligt att vara i rummet som var hans när han vistades här på Slorudsborg. Jag tyckte det knakade och lät både här och där, skrattar Birgitta när vi går husesyn i de vackra rummen, där dagsljuset riktigt flödar in från olika väderstreck.
I dag är väggarna i ”Gustafs rum” målade i en härligt citrongul nyans. Luftigt möblerat är det i tidstrogen stil och på en hylla med svarvade konsoller tronar en uppsättning av Frödings diktsamlingar inbundna i skinn.
– Stora salongen var det enda som var i ordning när vi flyttade hit, förklarar Birgitta. Den var nytapetserad och har ett parkettgolv som också är från senare tid.
Tiljorna som Gustaf satte klackarna i när han som ende kavaljer dansade på ”käringkalasen” som Mathilda ställde till med på annandag jul, ligger gissningsvis kvar därunder.
– I dag blir det mest att vi avslutar med kaffet häruppe när vi har julmiddag och andra familjesammankomster när våra döttrar – Cathrine och Lotta – är hemma med sina familjer.
Två barnbarn har Birgitta och Lars-Gunnar som älskar att tumla runt i det stora huset.
Sittgruppen i gustaviansk stil som salongen är möblerad med är inropad på auktion och egenhändigt renoverad – ommålad och omklädd – av Lars-Gunnar.
– Jag tycker det är roligt att hålla på med praktiska göromål. Det har väl kanske varit en välbehövlig motvikt till mitt yrkesarbete där jag mestadels varit stillasittande, säger Lars-Gunnar, som även tillverkat fina tittskåp av gamla fönster som han fyllt med gamla leksaksbilar och andra samlargrejor.
Samlingar av olika slag finns det på flera ställen i den smakfullt och personligt inredda bostaden. Birgitta samlar på Arvikakeramik, glas, skärbrädan av blå-vitt porslin och mycket annat.
Hallen intakt
Från Frödings tid är det inte så mycket i huset som är helt intakt, konstaterar makarna Arenö.
– Huset fick en genomgripande renovering på 50-talet, men trappuppgången och hallen är kvar i sitt ursprungsskick från 1860-talet och det är vi väldigt glada för.
Sedan fyra-fem år driver paret Arenö en liten antik- och kuriosahandel i anslutning till hemmet. Matildas Bod, som den heter, består i själva verket av två gamla bodar som ligger på slänten nedanför mangårdsbyggnaden. Alldeles intill Slorudsälven, där Gustaf Fröding klev i sin eka och rodde ut i Värmeln och över till Berga gård där Hildegard Alstermark, som han förälskat sig i, och hennes systrar bodde.
– Det blev ju så himla kul det här med auktioner! Och eftersom vi inte kunde sluta fick vi för mycket saker och så började vi flytta en del till bodarna och ja, på den vägen är det...
Mesta ruljangsen i bodarna är på sommaren, vintertid öppethåller de efter överenskommelse. Butiken finns dessutom på nätet, www.matildasbod.se.
Birgitta, som arbetar deltid som lärare, drömmer om att utöka verksamheten med ett sommarcafé. Och Lars-Gunnar, som snart kommer att pensionera sig från sitt jobb som budgetkamrer vid Arvika kommun, ser fram emot att få ägna både gården och antikrörelsen all sin kraft.
– Det är en väldigt trevlig bygd det här! Och visst känns det lite extra roligt att få ta hand om en gård med ett sånt här kulturhistoriskt värde, tycker de.
Men någon förälskelse vid första ögonkastet var det inte fråga om, varken från Birgitta eller Lars-Gunnars sida.
– Vi hade bestämt oss för att vi skulle flytta ut på landet och höll därför koll på tänkbara ställen som dök upp, berättar Birgitta vid köksbordet där vi sitter och fikar på kaffe och färsk wienerlängd.
Och fortsätter:
– Jag hade ofta kastat ett öga upp mot det här huset eftersom jag passerade där på väg till och från jobbet. Egentligen hade jag nog reagerat mest på att det var så tråkigt grått i färgen. Även om jag förstås kände till den här kopplingen till Fröding och så där.
– Ja, Birgitta är lite mer kulturell av sig, jag visste inte ett dugg jag, skrockar maken Lars-Gunnar.
Hur som helst, en fin gård var det ju, så när den bjöds ut till försäljning – visst ville de dit och titta.
– Lars-Gunnar tyckte först att den var för stor, men jag föll för huset så snart jag kom in i hallen och trappuppgången, berättar Birgitta. Det såg ut precis som i min mammas föräldrahem Norstuga i Helgeboda ovanför Charlottenberg, där jag älskade att vara som barn.
Målade om
De lade bud, utan att ha några större förhoppningar.– Gården var ju utannonserad i DN till och med, minns de. Men de andra intressenterna tycktes ha svårt att bestämma sig och så gick den till oss.
Sedan dess är det mycket som har hänt.
– Det första vi gjorde var att måla om huset i vitt, berättar Birgitta.
Så vidtog nästa projekt. Att hitta möbler med den rätta tidsandan och känslan att fylla det historiska huset med.
– Vi började springa på auktioner!
Och det gör de fortfarande. Trots att huset numera är möblerat – precis så ljust och fint som det kan tänkas ha varit på 1880-talet. Just de där somrarna som den unge Gustaf – under sin studietid i Uppsala – tillbringade hos sin handlingskraftiga och för sin tid synnerligen självständiga syster Mathilda på Slorudsborg. Kortklippt och – som Gustaf Fröding har beskrivit henne – ”klädd i förskinn och storstövlar”.
”Kändes nästan kusligt”
”Mot kungens slott jag byter ej mitt glada Sloreborg...”, skaldar han i Fröken på Sloreborg.– I början kändes det nästan lite småkusligt att vara i rummet som var hans när han vistades här på Slorudsborg. Jag tyckte det knakade och lät både här och där, skrattar Birgitta när vi går husesyn i de vackra rummen, där dagsljuset riktigt flödar in från olika väderstreck.
I dag är väggarna i ”Gustafs rum” målade i en härligt citrongul nyans. Luftigt möblerat är det i tidstrogen stil och på en hylla med svarvade konsoller tronar en uppsättning av Frödings diktsamlingar inbundna i skinn.
– Stora salongen var det enda som var i ordning när vi flyttade hit, förklarar Birgitta. Den var nytapetserad och har ett parkettgolv som också är från senare tid.
Tiljorna som Gustaf satte klackarna i när han som ende kavaljer dansade på ”käringkalasen” som Mathilda ställde till med på annandag jul, ligger gissningsvis kvar därunder.
– I dag blir det mest att vi avslutar med kaffet häruppe när vi har julmiddag och andra familjesammankomster när våra döttrar – Cathrine och Lotta – är hemma med sina familjer.
Två barnbarn har Birgitta och Lars-Gunnar som älskar att tumla runt i det stora huset.
Sittgruppen i gustaviansk stil som salongen är möblerad med är inropad på auktion och egenhändigt renoverad – ommålad och omklädd – av Lars-Gunnar.
– Jag tycker det är roligt att hålla på med praktiska göromål. Det har väl kanske varit en välbehövlig motvikt till mitt yrkesarbete där jag mestadels varit stillasittande, säger Lars-Gunnar, som även tillverkat fina tittskåp av gamla fönster som han fyllt med gamla leksaksbilar och andra samlargrejor.
Samlingar av olika slag finns det på flera ställen i den smakfullt och personligt inredda bostaden. Birgitta samlar på Arvikakeramik, glas, skärbrädan av blå-vitt porslin och mycket annat.
Hallen intakt
Från Frödings tid är det inte så mycket i huset som är helt intakt, konstaterar makarna Arenö.– Huset fick en genomgripande renovering på 50-talet, men trappuppgången och hallen är kvar i sitt ursprungsskick från 1860-talet och det är vi väldigt glada för.
Sedan fyra-fem år driver paret Arenö en liten antik- och kuriosahandel i anslutning till hemmet. Matildas Bod, som den heter, består i själva verket av två gamla bodar som ligger på slänten nedanför mangårdsbyggnaden. Alldeles intill Slorudsälven, där Gustaf Fröding klev i sin eka och rodde ut i Värmeln och över till Berga gård där Hildegard Alstermark, som han förälskat sig i, och hennes systrar bodde.
– Det blev ju så himla kul det här med auktioner! Och eftersom vi inte kunde sluta fick vi för mycket saker och så började vi flytta en del till bodarna och ja, på den vägen är det...
Mesta ruljangsen i bodarna är på sommaren, vintertid öppethåller de efter överenskommelse. Butiken finns dessutom på nätet, www.matildasbod.se.
Birgitta, som arbetar deltid som lärare, drömmer om att utöka verksamheten med ett sommarcafé. Och Lars-Gunnar, som snart kommer att pensionera sig från sitt jobb som budgetkamrer vid Arvika kommun, ser fram emot att få ägna både gården och antikrörelsen all sin kraft.
– Det är en väldigt trevlig bygd det här! Och visst känns det lite extra roligt att få ta hand om en gård med ett sånt här kulturhistoriskt värde, tycker de.
Fakta
Slorudsborg i Brunskog
Gården ligger i Brunskog och byggdes åren 1860-67.
Mathilda Fröding köpte Slorudsborg 1881 av Anders Persson. Gustaf Fröding vistades här på somrarna 1881-86 och hela år 1884. Mathilda Fröding drev gården ett tiotal år med hjälp av sin rättare Anders Jansson (Annersch Jansa i Gustaf Frödings Räggler å Paschaser). Av hälsoskäl flyttade Mathilda Fröding sedan till Lillehammer i Norge.
Mer att läsa om Gustaf Frödings vistelser på Slorudsborg finns på slorudsborg.com.
Under 1900-talets första ägdes gården av kyrkan och fungerade i olika perioder som komministerbostad, folkskollärar- och kantorsbostad och pastorsexpedition.
1954 övergick Slorudsborg åter i privat ägo.
1993 köpte Birgitta och Lars-Gunnar Arenö gården av familjen Rydstedt.
Mathilda Fröding köpte Slorudsborg 1881 av Anders Persson. Gustaf Fröding vistades här på somrarna 1881-86 och hela år 1884. Mathilda Fröding drev gården ett tiotal år med hjälp av sin rättare Anders Jansson (Annersch Jansa i Gustaf Frödings Räggler å Paschaser). Av hälsoskäl flyttade Mathilda Fröding sedan till Lillehammer i Norge.
Mer att läsa om Gustaf Frödings vistelser på Slorudsborg finns på slorudsborg.com.
Under 1900-talets första ägdes gården av kyrkan och fungerade i olika perioder som komministerbostad, folkskollärar- och kantorsbostad och pastorsexpedition.
1954 övergick Slorudsborg åter i privat ägo.
1993 köpte Birgitta och Lars-Gunnar Arenö gården av familjen Rydstedt.
Nöjen & evenemang
