I Svanskog bor kungen av béarnaisesås
HELG
Han har varit polis och limfabrikant. Han är bildkonstnär. Han har också en bakgrund som tjurfäktare och framgångsrik rallyförare.
Dessutom har han arbetat som kock i Spanien.
Och det är erfarenheterna av att laga god mat som gjort att Emil von Schultz befinner sig i Svanskog.
Där driver han ortens värdshus och gör det med den framgång, som nås med hjälp av äkta varor och originalrecept.
Hans specialitet är béarnaisesås.
;)
Foto: Rolf Matthies [Förstora]
;)
Foto: Rolf Matthies [Förstora]
;)
Foto: Rolf Matthies [Förstora]
;)
Foto: Rolf Matthies [Förstora]
;)
Foto: Rolf Matthies [Förstora]
;)
Foto: Rolf Matthies [Förstora]
;)
Foto: Rolf Matthies [Förstora]
;)
Foto: Rolf Matthies [Förstora]
Det är bara två personer som driver verksamheten i Svanskogs Värdshus.
En av dem är ägaren Emil von Schultz, som en gång var kvarterspolis i Lidingö och tävlade i Monte Carlo-rallyt.
Den andre är Jan-Erik Johansson. Han var förr i tiden fackordförande vid Svanskogs största och viktigaste industri.
När fabriken brann ner och ganska omgående började byggas upp fick Jan-Erik Johansson uppdraget att ordna med mat och husrum åt byggjobbarna.
Och detta just i det hus där han numera arbetar som kock.
Ödet har onekligen överraskningar i beredskap.
Att Emil von Schultz befinner sig i Svanskog har med kärlek att göra.
Han träffade en gång sin Anna Lena, bosatt i Säffle, och efter en längre tid av flirtande började han att pendla Stockholm - Säffle.
En dag fick han höra talas om att den fastighet, som i dag är värdshus, var till salu. Han köpte fastigheten och startade hotell - och restaurangrörelse.
– Idag har vi ofta fullsatt i restaurangen, berättar Emil von Schultz, och vi kan ibland inte ta emot så många gäster som verkligen vill komma.
En av orsakerna är platsbrist. Matsalen är inte jättestor.
Men den viktigaste orsaken är att de båda herrarna i värdshuset inte tummar på den grundläggande regeln: All mat ska lagas efter originalrecept, all mat ska vara äkta och noga tillagad utan den sortens kemiska tillsatser som förekommer alltför ofta.
Denna regel gäller inte minst värdshusets uppsättning av såser.
Värdshuset i Svanskog har blivit känt för just sina såser, komponerade av ägaren, den förre kvarterspolisen och tjurfäktaren, och tillagade av en före detta fackordförande.
I dag reser matgäster långa sträckor för att få äta i Svanskog.
Många reser dit nästan enbart för att få smaka béarnaisesåsen, försiktigt framvispad i ett välutrustat kök, som avskärmas från matsalen med glasrutor och därmed bjuder gästerna på full insyn.
Gästerna kan alltså se när Jan-Erik Johansson och hans chef tillagar maträtterna.
Kanske är detta ett nöje i sig. Det är i varje fall aptitretande...
Så en dag tar vi bilen och kör från Karlstad till Svanskog för att möta Emil och Jan-Erik.
Emil von Schultz tar emot oss, tre herrar med matlust, kamera och anteckningsblock, och vi sätter oss och väntar på det stekta köttet, salladen och...béarnaisesåsen.
Under tiden som det börjar spridas härliga dofter från köket berättar Emil om sitt liv.
Vissa personer framlever sitt liv i makligt tempo, i lugn och ro och utan äventyr, dramatik och tvära kast.
Emil von Schultz tillhör inte den sortens människor.
Född och uppvuxen i Stockholm gick han på Östra Reals läroverk, samma lärosäte som huserade den unge och blivande stats - och utrikesministern Carl Bildt.
– Det märktes redan då att han var en självsäker person, minns Emil, och ett av hans uttryck var: ”Så här är det..!”
Emil von Schultz har även gått på Solbacka läroverk, ett internat som blev (ö)-känt genom Jan Guillous självbiografiska ”Ondskan”.
Emil hade dock inga problem på Solbacka.
Eftersom hans familj drev ett företag i klister – och limbranschen var det där han hamnade.
– Att ha en bakgrund som kemist – det har jag – är inte så dumt om man vill syssla med matlagning, säger han.
Han talar förstås om kemistens krav om exakthet vad gäller ingrediensers mängd.
Lim och klister i all ära. Emil von Schultz ville gå vidare och skaffade sig polisutbildning.
I fem år arbetade han som ordningens upprätthållare. Han berättar gärna om den tiden. Om den bullrige Hans Holmér, den blivande polischefen som bidrog till Palmeutredningens haveri.
Han berättar mindre gärna om all mänsklig olycka han stötte på. Misshandlade kvinnor, gråtande barn, döda...
Emil är däremot mer glad över att få berätta om sin tid som rallyförare, i Sverige och i Monte Carlo. En gång i Monte Carlo hade han den legendariska Ursula Wirth som kartläsare. Det gick undan..!
Mest intresserad är han av skildringar från åren i Spanien.
Det var i Spanien som han blev kock och lärde sig att laga den bästa maten.
I Spanien var det också han en dag träffade en berömd toreador. Mästertjurfäktaren tyckte att svensken skulle lära sig strida mot ilskna tjurar. Och så blev det.
Det finns faktiskt affischer om tjurfäktning med Emil von Schultz som dragarnamn. Han kallades för El Vikingo...
Nu börjar dofterna från Jan-Erik Jophanssons matlagning i värdshuset att ta rent konkret form.
Tallrikar ställs fram, såsen är tillagad, köttet stekt och det är bara att hugga in.
Men Emil fortsätter att berätta. Tjurfäktandet upphörde, men han konsulteras av olika myndigheter i Sverige som vill att han ska lära lantbrukare att rätt hantera attackerande tjurar.
Hans undervisning har gjort nytt. Antalet skadorna av ilskna djur i jordbruket har minskat.
Nu börjar måltiden och vi, trion från Karlstad, äter, smackar och smakar och berömmer.
Detta är verkligen gott!
Och godast av allt är såsen. Jan-Erik Johansson ler brett och tacksamt när vi utan tvekan säger det.
Sedan blir det dessert, en delikat Svanskogsversion av äkta chokladmousse.
Men här slutar inte besöket i Svanskog. Emil von Schultz vill gärna visa hotellrörelsen, liten och av brandskyddsregler begränsad till ett fåtal rum.
Dock finns det en svit, Nick Borgen-sviten, så kallad efter underhållaren som är ofta sedd gäst.
Här och var på väggarna i rum och korridorer hänger Emils egna målningar. Han har haft utställningar och han har fått beröm för sitt måleri.
Men måleriet är bara en del av allt han gör och har gjort.
Hans livshistoria är märklig och fascinerande.
Så brukar det vara om någon går från limtillverkning i Stockholm till ett värdshus i Svanskog och tar vägen över en tjurfäktningsarena i Spanien.
