Med passion för distansritt
HÄSTLIV
En sport, som enligt dem, kräver en hel del av både häst och ryttare.
– Någon har jämfört sporten med skidskytte – även om man leder så kan man ju skjuta bort sig. Detsamma gäller distansritt, berättar Enar Jonasson.
;)
;)
;)
;)
Det är på Bergs Gård utanför Karlstad som Värmlands distansryttarhopp Ewa Mårgård, med familj, håller till. Och trots att Ewas pappa Enar Jonasson har en egen gård sköta, tittar han in titt som tätt för att hålla ställningarna och för att stötta sin dotter i det gemensamma intresse de båda brinner för - distansritt.
Hästar har funnits med länge i både Enar och Ewas liv. Redan 1962 började Enar som kavallerist.
– Hela vår släkt består av gamla hästkarlar, konstaterar Enar.
Efter tiden som kavallerist slutade han att rida. Det var annat som kom emellan. Ända tills Ewa, som liten, ville skaffa ponny.
– Min första hustru köpte en ponny till Ewa. Hon visste inte vad hon gav sig in på så det slutade med att även jag köpte en häst, så att jag och Ewa kunde rida tillsammans.
Och på den vägen är det. Enar som har flera SM-medaljer i distansritt i bagaget har numer lagt tävlingsridningen på hyllan. Nu utgörs hans egna tävlingsvistelser av att finnas till hand för att stötta och assistera Ewa.
Men vad är det då som är så speciellt med denna gåtfulla hästsport som främst associeras med rika shejker?
– Det värsta är de som tror att distansritt bara är full fart fram i skogen att de då slipper träna dressyr. Det stämmer ju inte. Man måste ha en allsidig och lydig häst, berättar Ewa Mårgård, som menar att det finns en hel del fördomar om sporten.
Under vintern är det lågsäsong vad gäller tävlingar och då gäller det att ladda upp inför sommarhalvåret. Ewa gör det genom att träna mycket mjukgörande markarbete. Och även en hel del skrittarbete ute i skogen.
– Jag brukar träna western för Pär Larsson. Det funkar bra för mig. Då får de gå i en lite lägre form samtidigt som de måste bära sig rätt, förklarar hon.
För även en distanshäst måste vara välskolad i dressyr. Att den lyssnar och är lyhörd är oerhört viktigt, menar Ewa.
Lika viktigt är det att ryttaren sitter i balans och inte stör hästen.
– Jag måste vara väldigt balanserad i bålen och byta sittben med jämna mellanrum. Sen måste man kunna rida öppnor och slutor under tävling, ifall hästen känns lite stel någonstans. Det optimala är ju att man stör hästen så lite som möjligt. Målet under tävling är att åka häst, men för att komma dit så måste man ju träna som en tok, säger Ewa.
Sina egna hästar styr hon endast med hjälp av sina höfter. För samspelet mellan häst och ryttare är ytterst viktigt. Men farten, den menar hon att hennes hästar bestämmer.
– På de längre sträckorna går starten tidigt på morgonen, redan klockan fem. Då förbereder man sig tidigt. Det är en sådan spänning i luften. Sen går starten och då är hästarnas frustningar och hovarna som går i backen det enda man hör. Tio timmar senare går man i mål. Det är en sådan känsla, berättar Ewa, som älskar tävlingslivet.
Både Enar och Ewa påpekar att alla hästar kan tävla i distans.
– Jo det är klart de kan. Men man måste rida för den fart man har tränat för. Är hästen i väldigt bra form så är det klart att man kan rida fort, förklarar Ewa.
Hon tänker efter en stund, och drar sedan på smilgroparna:
– Jag menar, även en islandshäst kan tävlas i distansritt. Men det kanske tar två dagar för den att komma runt banan.
I de mer avancerade och längre klasserna kan medeltempot ligga på uppåt 30 kilometer i timmen. Då gäller att både häst och ryttare är i bra form.
– Jag mockar 15 boxar om dagen och rider varje dag. Utöver det så springer jag fyra kilometer tre gånger i veckan för att orka med sommaren tävlingar, förklarar Ewa.
Även om de båda påpekar att alla hästar kan tävlas i distans så finns det överlag en dominans av araber på tävlingsbanorna. Något som inte är en slump. Enligt både Ewa och Enar är de enastående vid långa sträckor. Bland annat med anledning av deras enorma lungkapacitet och ytliga blodkärl. Men även varmblod har visat sig ha en otrolig fallenhet för distansritt.
– Egentligen så hänger mycket på hästens mentalitet. Har den vilja och rätt inställning så kan den komma långt i sporten, menar Ewa.
Vid en målgång i distansritt är det inte säkert att hästen som kommer in först vinner. När den kommit in i målfållan måste den gå igenom en slutbesiktning och mycket kan ha hänt under vägen in i mål.
Besiktningar görs även under tävlingens delsträckor. Vid besiktning tas bland annat hästens puls som inte får vara för hög, det kollas så hästen inte är halt och det lyssnas på hästens tarmar så att magen fungerar korrekt.
– Någon har jämfört sporten med skidskytte - även om man leder så kan man ju skjuta bort sig. Detsamma gäller distansritt, säger Enar.
Ewa och hennes mest framgångsrika tävlingshäst, Ghadir, har rutin på hur de ska göra när de närmar sig målgång.
– När det är en kilometer kvar till mål hoppar jag av i farten, släpper på sadeljorden, även det i farten, och springer sista biten in i mål. Då vet han (Ghadir) vad som gäller och slappnar av så att hans puls går ner, förklarar Ewa.
Närmsta stora satsningen för Ewa Mårgård är hemma på Bergs Gård i form av ett stort ridhus.
– Man måste våga satsa fullt ut. Och det tänker jag göra, säger Ewa.
Distansen började 1954 i Amerika. Där red de 16 mil på 24 timmar. 60 procent av ryttarna klarade ritten och bland dem var i princip alla hästar araber.
1975 kom distansritten till Sverige. I Sverige hålls nu ett 30-tal tävlingar varje år.
Häst, ponny, vuxna och unga tävlar på samma villkor. Det finns lokala, regionala och nationella tävlingar där sträckan avgör svårighetsgraden. Kortaste ritterna är 20 kilometer, de kallas prova på-klass. 160 kilometer är den längsta sträckan som får ridas under en dag.
Precis som bland andra hästgrenar måste du ha grönt kort, en vaccinerad häst samt tävlingslicens för att tävla.
Störst är distansritt i Arabländerna. Där tävlas det om enorma prissummor.
Distans i Värmland genomför med jämna mellanrum träningsritter där alla är välkomna att delta. Vill du testa på distansritt eller veta mer gå in på: www.distansivarmland.se.
Källa:
