
Syskonkärlek
:
Att få se dessa charmiga och näpna fåglar gosa med varandra är en skön fröjd för ögat.
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Även den legendariske fågelkännaren Erik Rosenberg berättar lyriskt om de ”små långskaftande fjäderbollarna, och att man aldrig kan få se nog av deras täcka uppenbarelse”.
Men stjärtmesen är en fågel som inte är så känd även om den är ganska vanlig. Går ofta sina egna vägar och håller sällan ihop med andra mesar.
Oftast ser man dem på senhöstar och under vintern snabbt och piggt dra fram i markerna, alltid tillsammans i grupper om minst fem-sex individer. Oftast är de runt tio och de flesta är syskon. Mesarna håller familjevis ihop från födsel på våren och över vintern tills det är dags att häcka igen. Då skingras syskonskaran.
Under vissa år när arten har häckat bra och många ungar har kommit till vingarna flyttar stora skaror ner över landet mot söder. Och ibland kommer många stjärtmesar från Ryssland ner över landet. Vid Hammarö fågelstation fångas ibland flera hundra fåglar i september och oktober.
Under de långa och kalla vinternätterna sover de sida vid sida tätt tillsammans i en tät buske eller gran. Under den här vintern med sin stundtals stränga kyla, har stjärtmesarna förmodligen haft det extra tufft. Fåglarna äter nästan bara insekter men tvingas ibland uppsöka fågelmatningar där de snabbt och lite rastlöst klänger på talgbollar för att försöka få i sig lite fett och små fröer. De stannar bara några få minuter. Sedan flyger de bort en efter en. Nästa dag kan de vara tillbaka igen.
Men stränga vintrar tar hårt på de fåglar som väljer att stanna kvar.
Det finns ingen annan fågel i våra trakter som liknar stjärtmesen. Den har en mycket lång stjärt som sitter på en liten dunig kropp och kritvitt huvud. Näbben är pytteliten och ögonen är små med pigg uppsyn.
Mesarna trivs bäst i sumpiga miljöer med inslag av björk eller al. Boet byggs ofta i en björk och är mycket stort och vackert med ett ingångshål på sidan. Utsidan av boet kläs med bitar av näver och kan därför vara svårt att upptäcka. Bobalen fodras med flera tusen dun och fjädrar.















































































