De har flytt från våldtäkter och könsstympning
GRUMS
För ett halvår sedan satt Lul Ali Osoble på marknaden i Somalias huvudstad Mogadishu och sålde grönsaker. I dag sitter hon i en av Migrationsverkets lägenheter i Grums tillsammans med fem andra somaliska kvinnor som flytt landet.
Publicerad: 2008-05-10 10:48 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:34
;)
Från inbördeskrigets och svältens Somalia till Grums i Värmland. Migrationsverket avgör om Asha Ilmi Yusuf, Lul Ali Osoble, Yasmin Aweys Hassan och Abshire Ali Khalif får stanna eller bara blir tillfälliga gäster i Sverige.
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
"Det finns inga journalister som kan rapportera från Somalia."
Asha Ilmi Yusuf
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
"Könsstympning är fel."
Lul Ali Osoble
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
"En människosmugglare sa att det bästa landet att fly till var Sverige."
Yasmin Aweys Hassan
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
"Alla har sina problem och tänker på sitt eget."
Abshire Ali Khalif
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
Dagens höjdpunkt är att laga mat tillsammans, men på kvällarna sitter ofta var och en och grubblar på sitt. Abshire Ali Khalif, Lul Ali Osoble och Yasmin Aweys Hassan saknar sina familjer i Somalia.
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
Lul Ali Osoble lägger en skiva med somaliska kärlekssånger i dvd-spelaren.
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Det var inget lätt beslut att lämna barnen och fly från Somalia, men till slut blev situationen ohållbar för Lul Ali Osoble.
– Jag tillhör en minoritetsgrupp som inte är beväpnad. Vi kan inte försvara oss mot våld och övergrepp, säger hon.
Kvinnor har låg status och är särskilt utsatta.
– Vi är försvarslösa. Jag har blivit våldtagen av ett gäng kriminella framför ögonen på min man. Han kunde inte heller göra någonting.
Familjen enades om att Lul Ali Osoble skulle fly. I Mogadishu träffade hon en människosmugglare som förde henne till Europa. Nu sitter hon i en av Migrationsverkets lägenheter i Grums och fingrar på en mobiltelefon. Hon bor tillsammans med fem andra somaliska kvinnor, men känner sig ändå ensam.
– Jag är orolig för barnen. Det är inte bra att jag inte är hos dem.
Drömmen är att familjen ska återförenas i Sverige.
De mörkhyade kvinnorna med sina färggranna slöjor är ett exotiskt inslag i bruksorten Grums. Det finns 146 folkbokförda somalier i Värmland, men kvinnorna i lägenheten hör inte till dem. De är flyktingar och finns inte med i statistiken. De har bott i Grums i omkring fem månader och hunnit se vinter övergå till vår. Det är Migrationsverket som avgör om de får stanna, eller bara bli tillfälliga gäster i Värmland.
Deras historier påminner om varandra. De tillhör alla olika minoriteter och efter flera övergrepp bestämde de sig för att fly från Somalia. Med hjälp av människosmugglare kom de till Sverige. Den yngsta av dem, Yasmin Aweys Hassan, reste med bil och buss från Mogadishu till Etiopien.
– Där träffade jag en smugglare som sa att det bästa landet att fly till var Sverige eftersom där var det fred, säger hon.
Hon är 19 år och gift men vet inte var hennes man befinner sig. Resten av hennes familj har också flytt, dem har hon inte heller någon kontakt med. Bland de vuxna kvinnorna i Somalia kan 14 procent läsa och skriva. Yasmin Aweys Hassan är en av dem, men hon har inte gått i någon vanlig skola.
– En person undervisade barn i vårt bostadsområde i hemlighet.
Hon säger att som kvinna i Somalia är det säkrast att hålla sig inomhus. Enligt svenska utrikesdepartementet, UD, har våldet mot kvinnor, främst våldtäkter, ökat. Övergreppen äger ofta rum när kvinnorna passerar vägspärrar som tillhör olika grupper – inklusive myndigheterna.
– Situationen är värre än tidigare, säger Yasmin Aweys Hassan.
UD skriver i en rapport om mänskliga rättigheter att säkerhetsläget i Somalia försämrades under 2007. Politiskt våld, klanfejder och brottslighet tillhör vardagen. Avrättningar, våldtäkter, kidnappningar, inskränkningar i yttrandefriheten och våld mot civila gör att tusentals människor flyr landet. Kvinnorna i Grums är långt ifrån ensamma, i fjol sökte 3 349 somalier asyl i Sverige.
På Lul Ali Osobles identitetskort från Migrationsverket står att hon inte kan läsa och skriva, men hon säger att det är fel – före inbördeskriget gick hon åtta år i grundskola. Som liten ville hon läsa på universitet och bli gynekolog.
– Jag ville hjälpa kvinnor vid förlossningen.
Nästan alla somaliska flickor utsätts för könsstympning. Lul Ali Osoble var sju år när hennes mamma tog henne med till en man som påstods vara läkare och som skar bort delar av hennes könsorgan.
– Könsstympning är fel. Det är inte bra för oss kvinnor. Jag har stora problem med menstruationen, säger hon.
Hon har själv två döttrar. De ska inte könsstympas, har hon bestämt. Frågan är känslig och enligt Lul Ali Osoble är det få som vågar prata om den.
– Här i Sverige kan vi diskutera det, men i Somalia är det en del av kulturen som man inte kan ifrågasätta.
Yasmin Aweys Hassan säger att de yngre kvinnorna vill prata om det.
– Men de äldre vill inte lyssna. Orsaken till att ingreppen fortsätter är att kvinnor saknar utbildning.
Hon har inte själv könsstympats.
– Det bestämde min pappa.
För ett halvår sedan klev Lul Ali Osoble upp klockan fem på morgnarna för att gå till marknaden i Mogadishu och sälja grönsaker. När arbetsdagen var slut 13 timmar senare gick hon hem och tog hand om sina barn. I dag lever hon i Grums och lär sig svenska. Hon är orolig för vilket beslut Migrationsverket kommer att fatta. Hon hoppas att få stanna i Sverige.
– När man bor i Mogadishu vet man inte om man kommer att leva nästa dag. Vi hoppas att omvärlden ska uppmärksamma det som händer i Somalia.
Asha Ilmi Yusuf säger att alla har hört talas om Rwanda, men ingen pratar om vad som händer i Somalia.
– Det finns inga journalister som kan rapportera därifrån. Myndigheterna mördar och kriminella gäng rånar och plundrar. Människor slaktas till och med i moskéer!
Själv hör hon dåligt efter att ha blivit misshandlad med en gevärskolv.
Enligt UD utförs övergrepp mot civila av bland annat privata miliser, polis, etiopiska trupper och den islamiska oppositionen. Som om inte våldet vore nog har FN nyligen varnat för en ny svår hungersnöd på grund av den värsta torkan på flera år.
Det märks att kvinnorna tycker att det är jobbigt att prata om svårigheterna. Stämningen är tryckt i det lilla vardagsrummet på Järpegatan. De närgångna frågorna väcker otäcka minnen och obehagliga känslor. När mörkret faller om kvällarna finns det mycket tid att grubbla.
– Då pratar vi inte så mycket. Alla har sina problem och tänker på sitt eget, säger Abshire Ali Khalif.
– Våra kroppar är i Sverige, men själarna finns i Somalia.
Lättnaden är påtaglig när de får en fråga om vad de brukar laga för mat. Lul Ali Osoble skrattar till och de andra ler.
– Vi brukar samla ihop pengar och handla och laga mat tillsammans, säger hon.
Det blir mycket lamm, nötkött och kyckling eftersom de är muslimer. De kokar ofta pasta, ris och couscous och steker olika sorters pannkakor.
– Vi brukar göra en köttgryta med spenat som man fräser tillsammans med lök och körsbärstomater. Den äter vi med bruna bönor och ris som kokat i samma gryta.
– Dagens höjdpunkt är när vi sitter och äter tillsammans.
De har även vågat prova några svenska matklassiker och har hittat en favorit:
– Köttbullar med brun sås, säger Lul Ali Osoble på stapplande svenska och skrattar.
Hon har även provsmakat inlagd sill och tycker att det var gott.
Under en utflykt till Karlstad besökte kvinnorna Värmlands museum och Domkyrkan, men utöver det har de inte sett så mycket mer av Värmland än Grums.
– Det kostar mycket pengar att åka buss, säger Abshire Ali Khalif.
Stämningen blir ännu muntrare i tvårummaren när Lul Ali Osoble sätter på en skiva med populära somaliska kärlekssånger.
– Den här sången heter ”Kan inte leva utan mamma,” säger hon och tar några danssteg på vardagsrumsgolvet.
– Jag tillhör en minoritetsgrupp som inte är beväpnad. Vi kan inte försvara oss mot våld och övergrepp, säger hon.
Kvinnor har låg status och är särskilt utsatta.
– Vi är försvarslösa. Jag har blivit våldtagen av ett gäng kriminella framför ögonen på min man. Han kunde inte heller göra någonting.
Familjen enades om att Lul Ali Osoble skulle fly. I Mogadishu träffade hon en människosmugglare som förde henne till Europa. Nu sitter hon i en av Migrationsverkets lägenheter i Grums och fingrar på en mobiltelefon. Hon bor tillsammans med fem andra somaliska kvinnor, men känner sig ändå ensam.
– Jag är orolig för barnen. Det är inte bra att jag inte är hos dem.
Drömmen är att familjen ska återförenas i Sverige.
De mörkhyade kvinnorna med sina färggranna slöjor är ett exotiskt inslag i bruksorten Grums. Det finns 146 folkbokförda somalier i Värmland, men kvinnorna i lägenheten hör inte till dem. De är flyktingar och finns inte med i statistiken. De har bott i Grums i omkring fem månader och hunnit se vinter övergå till vår. Det är Migrationsverket som avgör om de får stanna, eller bara bli tillfälliga gäster i Värmland.
Deras historier påminner om varandra. De tillhör alla olika minoriteter och efter flera övergrepp bestämde de sig för att fly från Somalia. Med hjälp av människosmugglare kom de till Sverige. Den yngsta av dem, Yasmin Aweys Hassan, reste med bil och buss från Mogadishu till Etiopien.
– Där träffade jag en smugglare som sa att det bästa landet att fly till var Sverige eftersom där var det fred, säger hon.
Hon är 19 år och gift men vet inte var hennes man befinner sig. Resten av hennes familj har också flytt, dem har hon inte heller någon kontakt med. Bland de vuxna kvinnorna i Somalia kan 14 procent läsa och skriva. Yasmin Aweys Hassan är en av dem, men hon har inte gått i någon vanlig skola.
– En person undervisade barn i vårt bostadsområde i hemlighet.
Hon säger att som kvinna i Somalia är det säkrast att hålla sig inomhus. Enligt svenska utrikesdepartementet, UD, har våldet mot kvinnor, främst våldtäkter, ökat. Övergreppen äger ofta rum när kvinnorna passerar vägspärrar som tillhör olika grupper – inklusive myndigheterna.
– Situationen är värre än tidigare, säger Yasmin Aweys Hassan.
UD skriver i en rapport om mänskliga rättigheter att säkerhetsläget i Somalia försämrades under 2007. Politiskt våld, klanfejder och brottslighet tillhör vardagen. Avrättningar, våldtäkter, kidnappningar, inskränkningar i yttrandefriheten och våld mot civila gör att tusentals människor flyr landet. Kvinnorna i Grums är långt ifrån ensamma, i fjol sökte 3 349 somalier asyl i Sverige.
På Lul Ali Osobles identitetskort från Migrationsverket står att hon inte kan läsa och skriva, men hon säger att det är fel – före inbördeskriget gick hon åtta år i grundskola. Som liten ville hon läsa på universitet och bli gynekolog.
– Jag ville hjälpa kvinnor vid förlossningen.
Nästan alla somaliska flickor utsätts för könsstympning. Lul Ali Osoble var sju år när hennes mamma tog henne med till en man som påstods vara läkare och som skar bort delar av hennes könsorgan.
– Könsstympning är fel. Det är inte bra för oss kvinnor. Jag har stora problem med menstruationen, säger hon.
Hon har själv två döttrar. De ska inte könsstympas, har hon bestämt. Frågan är känslig och enligt Lul Ali Osoble är det få som vågar prata om den.
– Här i Sverige kan vi diskutera det, men i Somalia är det en del av kulturen som man inte kan ifrågasätta.
Yasmin Aweys Hassan säger att de yngre kvinnorna vill prata om det.
– Men de äldre vill inte lyssna. Orsaken till att ingreppen fortsätter är att kvinnor saknar utbildning.
Hon har inte själv könsstympats.
– Det bestämde min pappa.
För ett halvår sedan klev Lul Ali Osoble upp klockan fem på morgnarna för att gå till marknaden i Mogadishu och sälja grönsaker. När arbetsdagen var slut 13 timmar senare gick hon hem och tog hand om sina barn. I dag lever hon i Grums och lär sig svenska. Hon är orolig för vilket beslut Migrationsverket kommer att fatta. Hon hoppas att få stanna i Sverige.
– När man bor i Mogadishu vet man inte om man kommer att leva nästa dag. Vi hoppas att omvärlden ska uppmärksamma det som händer i Somalia.
Asha Ilmi Yusuf säger att alla har hört talas om Rwanda, men ingen pratar om vad som händer i Somalia.
– Det finns inga journalister som kan rapportera därifrån. Myndigheterna mördar och kriminella gäng rånar och plundrar. Människor slaktas till och med i moskéer!
Själv hör hon dåligt efter att ha blivit misshandlad med en gevärskolv.
Enligt UD utförs övergrepp mot civila av bland annat privata miliser, polis, etiopiska trupper och den islamiska oppositionen. Som om inte våldet vore nog har FN nyligen varnat för en ny svår hungersnöd på grund av den värsta torkan på flera år.
Det märks att kvinnorna tycker att det är jobbigt att prata om svårigheterna. Stämningen är tryckt i det lilla vardagsrummet på Järpegatan. De närgångna frågorna väcker otäcka minnen och obehagliga känslor. När mörkret faller om kvällarna finns det mycket tid att grubbla.
– Då pratar vi inte så mycket. Alla har sina problem och tänker på sitt eget, säger Abshire Ali Khalif.
– Våra kroppar är i Sverige, men själarna finns i Somalia.
Lättnaden är påtaglig när de får en fråga om vad de brukar laga för mat. Lul Ali Osoble skrattar till och de andra ler.
– Vi brukar samla ihop pengar och handla och laga mat tillsammans, säger hon.
Det blir mycket lamm, nötkött och kyckling eftersom de är muslimer. De kokar ofta pasta, ris och couscous och steker olika sorters pannkakor.
– Vi brukar göra en köttgryta med spenat som man fräser tillsammans med lök och körsbärstomater. Den äter vi med bruna bönor och ris som kokat i samma gryta.
– Dagens höjdpunkt är när vi sitter och äter tillsammans.
De har även vågat prova några svenska matklassiker och har hittat en favorit:
– Köttbullar med brun sås, säger Lul Ali Osoble på stapplande svenska och skrattar.
Hon har även provsmakat inlagd sill och tycker att det var gott.
Under en utflykt till Karlstad besökte kvinnorna Värmlands museum och Domkyrkan, men utöver det har de inte sett så mycket mer av Värmland än Grums.
– Det kostar mycket pengar att åka buss, säger Abshire Ali Khalif.
Stämningen blir ännu muntrare i tvårummaren när Lul Ali Osoble sätter på en skiva med populära somaliska kärlekssånger.
– Den här sången heter ”Kan inte leva utan mamma,” säger hon och tar några danssteg på vardagsrumsgolvet.
Fakta
Yasmin
Namn: Yasmin Aweys Hassan
Född: 18 november 1989
Bor: Grums
Intressen: Matlagning, att läsa.
Bästa med Värmland: Det ligger i ett fritt land.
Barndomsdröm: Att utbilda mig till läkare.
Född: 18 november 1989
Bor: Grums
Intressen: Matlagning, att läsa.
Bästa med Värmland: Det ligger i ett fritt land.
Barndomsdröm: Att utbilda mig till läkare.
Fakta
Lul
Namn: Lul Ali Osoble
Född: 23 augusti 1972
Bor: Grums
Intressen: Lära mig svenska, titta på tv.
Bästa med Värmland: Vi har tak över huvudet och trivs här.
Barndomsdröm: Min dröm var att få läsa på universitetet och bli gynekolog.
Född: 23 augusti 1972
Bor: Grums
Intressen: Lära mig svenska, titta på tv.
Bästa med Värmland: Vi har tak över huvudet och trivs här.
Barndomsdröm: Min dröm var att få läsa på universitetet och bli gynekolog.
Fakta
Abshire
Namn: Abshire Ali Khalif
Född: 30 december 1975
Bor: Grums
Intressen: Jag har inga intressen. Som mamma har jag inte tid med mig själv
Bästa med Värmland: Jag har blivit bra mottagen.
Barndomsdröm: Jag kommer från en fattig familj och hade ingen annan dröm än att utvecklas och hitta något att göra.
Född: 30 december 1975
Bor: Grums
Intressen: Jag har inga intressen. Som mamma har jag inte tid med mig själv
Bästa med Värmland: Jag har blivit bra mottagen.
Barndomsdröm: Jag kommer från en fattig familj och hade ingen annan dröm än att utvecklas och hitta något att göra.
Slottsbron: Fd Folkets Hus
Värmlands Nysäter: Hasslerudsparken
Blomsterhult: Blomsterhult Logen Mitt i Skogen
Forshaga: Auktionshallen Geijersgatan 2
Karlstad: Auktionsverket i
Arvika: Johans Diversehandel Mosseberg maskingränd 2
