När skivbranschen krisar släpper Wille andra discar
FRUKOST MED ANNA
;)
Foto: Robin Sonesson [Förstora]
;)
;)
Foto: Robin Sonesson [Förstora]
;)
Foto: Robin Sonesson [Förstora]
;)
Foto: Robin Sonesson [Förstora]
Foto: Claes Bonde
Foto: Claes Bonde
Foto: Claes Bonde
På våren, precis innan löven spricker ut, är den bästa tiden för trubaduren Wille Crafoords absoluta favoritsport. Då packar han sin väska med driver, midrange och putter och går ut på favoritbanan vid Järvafältet i utkanten av Stockholm. Själv har han kastat sedan slutet av 1970-talet på Kärsön i Bromma, där Europas förta bana öppnade 1978. Vad vi pratar om? Frisbeegolf så klart.
– Då och då dyker det upp en sport som är både billig och miljövänlig. Att inte alla kommuner satsar hårdare på det är ytterst märkligt, Karlstad borde ha en fyra fem banor. Är man entusiast i den här sporten kan man lätt åka 40 mil för att spela på en bra bana. Jag kan sträcka mig så långt som att det är ett inslag i turistnäringen.
Efter frukosten ska han testa Karlstads bana på Skutberget. Han har hört att det finns en i Molkom också. Snön ligger decimeterdjup och det hänger slask i luften. Då är det inte fråga om att strunta i det, utan om att välja en frisbee med färg som syns mot snön.
– Varför är en sport liten? Jo för att det inte finns merchandise. Se på basket, fotboll och hockey. Man ser direkt på en tröja vilken sport det är. När frisbeegolf får merchandise kommer den att växa stort.
Det finns en väska för frisbee att fylla med discar för olika kastlängder. Och från och med april kan man fylla den med Wille Crafoord och raparen Mange Schmidts egen serie med tolv discar.
– Vi har döpt dem efter våra låtar så det finns en ”Relalalaxa”, en ”Giftig”, en ”Plast” och en ”Hur är det möjligt”. Nu har det gått så längt att vi börjar styra om låtarna till bra frisbeenamn. Manges lär väl heta ”Long distant smasher” och jag släpper en låt i vår som ska heta ”Mormors sista ord”. Det blir en riktigt hård driver, så när inget annat funkar plockar man fram ”Mormors sista ord” – stenhårt.
Miljövänlig turné
Förra helgen spelade Wille Crafoord tillsammans med kubanska violinisten Emilio Estrada två fullsatta kvällar på Café August i Karlstad. Miljötänket finns med även när han spelar musik och det visade han genom att släcka ner allt elektriskt och spela till ljuset av lanternor under lördagens ”earth hour”.
– Den värmländska publiken är med på noterna. Ni har en udda partyhumor, en varm stämning och en chosefrihet, som det tar ett tag att komma in i, men som är befriande och humorfylld.
Nu i sommar går han in på andra året av ”Sveriges mest miljövänliga turné” – Hovturnén i Skåne som, enligt värmländske vistrubaduren Göran Samuelsson, är en direkt kopia av hans Packmopedsturné, fast till häst. En turné som Göran dessutom säger släpper ut mer skit än mopparna...
– Åh, vilken typisk Göran-kommentar! Efter tre år med packmopedsturnén (mellan 2005-2007) var det förståndigt och fadersaktigt av honom att putta mig ur boet. Då tänkte jag att jag ska dra igång något eget. Så tack vare de förutsättningar Göran lagt upp, med ett antal artister på vägen under en kort period, gör jag det oefterhärmligt bra!
Under första Hovturnén sommaren 2008, då artisterna rider mellan mysiga spelställen i Skåne, medverkade bland andra Arja Saijonmaa och Tina Ahlin. Det blev succé. Och i år är det dags igen.
– Allt är klart men jag avslöjar ingenting om artisterna förrän i början av maj. Det är väldigt lätt att få folk att hänga med och jag satsar på artister som varit med ett tag och inte släpper skiva just nu, inga fixstjärnor, utan fantastiskt bra artister som tar det lugnt.... kanske är det mig själv jag pratar om (skratt).
– Jag fokuserar på att vara en mer laidback värd än Göran så inte folk tröttnar på mig. Samtidigt är det mysigt att slippa ha kravet på sig att prestera. Han har startat något bra i Värmlandsskogarna och jag tror det kommer att knattra där för alltid. Han har väl också en son som heter Sven-Bertil och tar över.
Wille Crafoord kunde varken köra moped eller rida innan han gav sig ut på turnéerna. Nu kan han både det ena och det andra och blev så biten av ridning att han medverkade i Globen Horse Show i november förra året. På bilderna från Hovturnén poserar han som en skön mix av en dressyrryttare och kortbyxklädda Angus Young i AC/DC.
– Jag är mycket nöjd med den beskrivningen, tack! Det har blivit grotesk mycket ridning och jag håller fortfarande på. Jag har hoppat hinder och ridit cirkushäst.
Musiken hittar andra vägar
När det inte längre går att tjäna pengar på skivförsäljning är det livekonserter i alla former som är framtiden, spår Wille. Och då helst i det lilla formatet. Ett annat sätt är att blåsa liv i etablerade artister, som stjärnproducenten Rick Rubin återupplivade Johnny Cash karriär med nya skivinspelningar.
– Det finns ingen hållbarhet i grandiosa skivinspelningar för de som kommer upp nu och det sker en återgång från stora mässor till lokala gudstjänster. Jag kör stenhårt med gerillaverksamhet och spelar live så svetten yr.
Men som den motsägelsefulla karaktär han är medverkar Wille Crafoord ändå i ett projekt med en grupp som kallar sig Bara Vänner där de verkligen slår på stort.
– Det är jättejättestort och jättejättedyrt och vi har en slogan som lyder: ”Kris i musikbranschen? Inte för oss!” Det är stora stråkorkestrar engagerade i USA och så mycket som ska spelas in att jag blir alldeles yr av att tänka på det.
Med det projektet ska det komma en singel i vår och ett album till hösten.
Så efter att ha samplat dansbandslåtar i hiphopversion med Just D och skrivit underfundiga, dubbeltydiga texter på svenska visar Wille Crafoord att genreöverskridanden är ett sätt att utvecklas och hålla över tid.
– Alla som sett eller tänkt att se My fair lady på Oscarsteatern i vår eller höst kan sluta undra varför Jan Malmsjö rapar så funkigt. Det har jag och Mange styrt upp.
