”Jag brukar kalla det självbiografisk fantasy”
HELGINTERVJUN
Tecknaren Malin Biller har en burlesk humor och rör sig gärna under bältet i sina serier. Men i nya serieromanen ”Om någon vrålar i skogen”, om uppväxten på Hammarö, står ångest och ensamhet i centrum.
– Jag använder skogen för att beskriva en känsla. Mycket av min uppväxt kändes som dimma, råkyla och barrskog.
– Jag använder skogen för att beskriva en känsla. Mycket av min uppväxt kändes som dimma, råkyla och barrskog.
Publicerad: 2009-01-17 08:00
LÄS OCKSÅ:
;)
I lägenheten i Oxelösund har Malin Biller sin tecknarlya. "Jag lyssnar på mycket musik, och ljudböcker, när jag tecknar", säger hon.
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
"Jag vill inte skoja bort ämnet, men jag använder humorn för att kunna ta upp de riktigt tunga bitarna", säger Malin Biller om nya serieromanen om uppväxten på Hammarö.
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
"Om jag hade varit kille och gjort det jag gör, då hade ingen reagerat på att det är grovt eller plumpt", säger Malin Biller.
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
"Jag hoppas att jag kan hjälpa någon med den här berättelsen, hjälpa de tysta och snälla tjejerna", säger Malin Biller.
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
Ur Malin Billers "Om någon vrålar i skogen" [Förstora]
;)
Seriestripparna Biller har publicerats i dagstidningar, magasin och nätsajter. "Jag gör ungefär 40 stycken i månaden", säger Malin Biller. [Förstora]
Malin Biller, snart 30 år, försörjer sig på serietecknandet. 2004 gick hon ut serieskolan i Malmö, och sedan dess har hon bland annat varit publicerad i Galago, Sydsvenskan, City och Elvis, och gett ut ett par album. Nyligen blev det klart med publicering av hennes seriestrippar i Södermanlands Nyheter och norska Knasen.
Hon kallar sin stil ”tänkvärt under bältet”, och har inga problem med om serierna uppfattas som ekivoka eller snuskiga.
– Jag har fått många positiva reaktioner, framför allt från andra tjejer. Tjejerna gillar min grova humor, ni skulle bara veta hur det låter om oss när vi träffas, haha... Jag har fått många igenkännande kommentarer, ”vad skönt att någon äntligen berättar om framstjärten”... Fast jag tror att om jag hade varit kille och gjort det jag gör, då hade ingen reagerat på att det är grovt eller plumpt.
Även om Malin Biller ägnar sig åt humor och trivs med tillvaron i dag, har livet inte alltid varit lätt att leva. När hon var sju år flyttade hon med sina föräldrar från Skåne till Hammarö och där började problemen.
– Uppväxten var tung på många sätt. Jag blev utstött, jag fick höra från både barn och vuxna att jag var konstig och tjock. Och jag fick ätstörningar i perioder, säger hon.
Detaljerna om vad det var som hände sparar hon till ”Om någon vrålar i skogen”, som troligen släpps i slutet av mars.
– Temat är överlevnad. Och de tunga hemligheter man kan bära på som barn, och hur det tar sig uttryck.
Malin Biller tvekade länge innan hon bestämde sig för att satsa på boken.
– Det har tagit tre år från att jag skrev manus till att jag nu håller på att göra färdigt boken. Den har legat i en låda i perioder. Men jag hoppas att jag kan hjälpa någon med den här berättelsen, hjälpa de tysta och snälla tjejerna som inte gör väsen av sig. Om jag hade fått läsa en sådan bok som barn hade jag kanske kunnat känna hopp någonstans. Boken slutar lyckligt, kan jag säga.
Och även om det är mycket ångest i historien finns det humoristiska inslag.
– Jag vill inte skoja bort ämnet, men jag använder humorn för att kunna ta upp de riktigt tunga bitarna. Och jag har positiva minnen från Hammarö också. Jag träffade min äldsta och bästa vän där och jag har tillägnat honom boken.
Efter gymnasiet flyttade Malin Biller till England, för att jobba som au pair, innan det bar av till Skåne. Där läste hon på en folkhögskola och jobbade i vården innan hon kom in på serieskolan.
Numera bor hon i en lägenhet i Oxelösund, där hon har blivit sambo med en präst. På väggarna i rummet där hon jobbar med serierna hänger porträtt av medlemmarna i Beatles, och ett klubbkort från Beatles fan club som har tillhört Malins mamma.
– Beatlarna är husgudar här. Jag lyssnar på mycket musik, och ljudböcker, när jag tecknar. Neil Young är en stor favorit. Min pappa var förresten i Sundstaaulan när Beatles spelade där. Jag har ett foto därifrån, på Paul McCartney, det är min finaste ägodel, säger Malin Biller.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Jag jobbar egentligen jämt, säger min sambo. Jag går upp och gör ett schema över dagen, med listor på allt jag ska göra. Det är många moment i jobbet, att komma på bra idéer och skissa på dem, samtidigt som man ska ragga nya uppdrag. Listor och en bra filofax är en nödvändighet. Sedan går jag en daglig promenad i Oxelösund, så jobbar jag lite till, och när jag ska ta en paus kollar jag på dokumentärer på Youtube.
Hur får du inspiration?
– Mycket från film, tv, musik och folk runtomkring. Jag hittar en hel del stoff i gamla dokumentärer. Och i tv-serier, som Father Ted, en underbar komediserie om tre irländska präster på en liten ruffig ö. Jag gillar Little Britain också, och filmen Forrest Gump har en berättarglädje som jag kan inspireras av.
Skulle du vilja göra animerad film i framtiden?
– Nej, inte animerad film. Men jag har en liten fånig dröm. Tänk om Ulf Malmros skulle göra film av min bok, haha... Han skulle göra det så bra, jag ser framför mig hur fint det skulle bli. Annars tycker jag att film verkar ta så lång tid, med så mycket folk involverade i produktionen.. Det verkar för stort och spretigt för mig.
Har du gjort någon serie som har väckt mycket reaktioner?
– Ja, en som heter ”Mongot i koboltblått”. Den har jag fått många positiva kommentarer om. Den handlar om hur man kan ta miste när man har druckit lite. En karl kan verka charmig och normal, men efteråt är han inte fullt så normal längre.
Är det en självupplevd historia?
– Ja, det är det som är så hemskt. Stackars lilla mamma, hon tycker att det är fruktansvärt att jag lämnar ut sådana personliga detaljer.
Använder du dig ofta av självupplevda händelser?
– Ja, jag brukar kalla det självbiografisk fantasy. Jag ljuger en hel del, men man förstår oftast när jag gör det.
Hur tror du att Hammaröboken kommer att tas emot?
– Det är klart att jag hoppas att folk ska tycka att den är bra, och att unga tjejer får upp ögonen för den. Men jag vill inte såra någon, det är ingen hämndbok, därför har jag ändrat personers namn och utseende. Jag hoppas också att jag kan åka runt och prata om boken med skolpersonal, barnpsykologer och kanske föräldrar också. Budskapet är att man inte ska ge upp hoppet om en ung tjej som mår dåligt.
Snabbvalet
Vänern Östersjön
Kalle Anka Asterix
Blyerts Tusch
Biosalong Fotbollsläktare
Kaffe Te
Hon kallar sin stil ”tänkvärt under bältet”, och har inga problem med om serierna uppfattas som ekivoka eller snuskiga.
– Jag har fått många positiva reaktioner, framför allt från andra tjejer. Tjejerna gillar min grova humor, ni skulle bara veta hur det låter om oss när vi träffas, haha... Jag har fått många igenkännande kommentarer, ”vad skönt att någon äntligen berättar om framstjärten”... Fast jag tror att om jag hade varit kille och gjort det jag gör, då hade ingen reagerat på att det är grovt eller plumpt.
Även om Malin Biller ägnar sig åt humor och trivs med tillvaron i dag, har livet inte alltid varit lätt att leva. När hon var sju år flyttade hon med sina föräldrar från Skåne till Hammarö och där började problemen.
– Uppväxten var tung på många sätt. Jag blev utstött, jag fick höra från både barn och vuxna att jag var konstig och tjock. Och jag fick ätstörningar i perioder, säger hon.
Detaljerna om vad det var som hände sparar hon till ”Om någon vrålar i skogen”, som troligen släpps i slutet av mars.
– Temat är överlevnad. Och de tunga hemligheter man kan bära på som barn, och hur det tar sig uttryck.
Malin Biller tvekade länge innan hon bestämde sig för att satsa på boken.
– Det har tagit tre år från att jag skrev manus till att jag nu håller på att göra färdigt boken. Den har legat i en låda i perioder. Men jag hoppas att jag kan hjälpa någon med den här berättelsen, hjälpa de tysta och snälla tjejerna som inte gör väsen av sig. Om jag hade fått läsa en sådan bok som barn hade jag kanske kunnat känna hopp någonstans. Boken slutar lyckligt, kan jag säga.
Och även om det är mycket ångest i historien finns det humoristiska inslag.
– Jag vill inte skoja bort ämnet, men jag använder humorn för att kunna ta upp de riktigt tunga bitarna. Och jag har positiva minnen från Hammarö också. Jag träffade min äldsta och bästa vän där och jag har tillägnat honom boken.
Efter gymnasiet flyttade Malin Biller till England, för att jobba som au pair, innan det bar av till Skåne. Där läste hon på en folkhögskola och jobbade i vården innan hon kom in på serieskolan.
Numera bor hon i en lägenhet i Oxelösund, där hon har blivit sambo med en präst. På väggarna i rummet där hon jobbar med serierna hänger porträtt av medlemmarna i Beatles, och ett klubbkort från Beatles fan club som har tillhört Malins mamma.
– Beatlarna är husgudar här. Jag lyssnar på mycket musik, och ljudböcker, när jag tecknar. Neil Young är en stor favorit. Min pappa var förresten i Sundstaaulan när Beatles spelade där. Jag har ett foto därifrån, på Paul McCartney, det är min finaste ägodel, säger Malin Biller.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Jag jobbar egentligen jämt, säger min sambo. Jag går upp och gör ett schema över dagen, med listor på allt jag ska göra. Det är många moment i jobbet, att komma på bra idéer och skissa på dem, samtidigt som man ska ragga nya uppdrag. Listor och en bra filofax är en nödvändighet. Sedan går jag en daglig promenad i Oxelösund, så jobbar jag lite till, och när jag ska ta en paus kollar jag på dokumentärer på Youtube.
Hur får du inspiration?
– Mycket från film, tv, musik och folk runtomkring. Jag hittar en hel del stoff i gamla dokumentärer. Och i tv-serier, som Father Ted, en underbar komediserie om tre irländska präster på en liten ruffig ö. Jag gillar Little Britain också, och filmen Forrest Gump har en berättarglädje som jag kan inspireras av.
Skulle du vilja göra animerad film i framtiden?
– Nej, inte animerad film. Men jag har en liten fånig dröm. Tänk om Ulf Malmros skulle göra film av min bok, haha... Han skulle göra det så bra, jag ser framför mig hur fint det skulle bli. Annars tycker jag att film verkar ta så lång tid, med så mycket folk involverade i produktionen.. Det verkar för stort och spretigt för mig.
Har du gjort någon serie som har väckt mycket reaktioner?
– Ja, en som heter ”Mongot i koboltblått”. Den har jag fått många positiva kommentarer om. Den handlar om hur man kan ta miste när man har druckit lite. En karl kan verka charmig och normal, men efteråt är han inte fullt så normal längre.
Är det en självupplevd historia?
– Ja, det är det som är så hemskt. Stackars lilla mamma, hon tycker att det är fruktansvärt att jag lämnar ut sådana personliga detaljer.
Använder du dig ofta av självupplevda händelser?
– Ja, jag brukar kalla det självbiografisk fantasy. Jag ljuger en hel del, men man förstår oftast när jag gör det.
Hur tror du att Hammaröboken kommer att tas emot?
– Det är klart att jag hoppas att folk ska tycka att den är bra, och att unga tjejer får upp ögonen för den. Men jag vill inte såra någon, det är ingen hämndbok, därför har jag ändrat personers namn och utseende. Jag hoppas också att jag kan åka runt och prata om boken med skolpersonal, barnpsykologer och kanske föräldrar också. Budskapet är att man inte ska ge upp hoppet om en ung tjej som mår dåligt.
Snabbvalet
Vänern Östersjön
Kalle Anka Asterix
Blyerts Tusch
Biosalong Fotbollsläktare
Kaffe Te
Fakta
Malin Biller
Namn: Eva Malin Johanna Biller
Född: 3 mars 1979 i Helsingborg
Bor: Oxelösund, öster om Norrköping
Familj: Sambo, mamma och två halvsystrar (Malins pappa dog när Malin var ung)
Yrke: Serietecknare
Aktuell: Har en egen utställning på Seriegalleriet i Stockholm 21 februari till 25 mars, släpper serieromanen ”Om någon vrålar i skogen” i slutet av mars
Utgivna album: ”Billerboken”, ”Välkommen till Hammarö” (pixibok för vuxna) och ”Du vet att du vill”
Publicerad i: Serieparaden, Galago, Elvis, City, Helsingsborgs Dagblad, Sydsvenskan, garv.se, med mera
Priser: Etta i Seriefrämjandets stora barnserietävling 2003, tvåa i Nordisk serietävling i finska Kemi 2006, finalist i Metros och Punkt SE:s strippserietävlingar 2006 och 2007
Favorittecknare: Per Åhlin
Bästa med Hammarö: Naturen
Sämsta med Hammarö: Lukten
Född: 3 mars 1979 i Helsingborg
Bor: Oxelösund, öster om Norrköping
Familj: Sambo, mamma och två halvsystrar (Malins pappa dog när Malin var ung)
Yrke: Serietecknare
Aktuell: Har en egen utställning på Seriegalleriet i Stockholm 21 februari till 25 mars, släpper serieromanen ”Om någon vrålar i skogen” i slutet av mars
Utgivna album: ”Billerboken”, ”Välkommen till Hammarö” (pixibok för vuxna) och ”Du vet att du vill”
Publicerad i: Serieparaden, Galago, Elvis, City, Helsingsborgs Dagblad, Sydsvenskan, garv.se, med mera
Priser: Etta i Seriefrämjandets stora barnserietävling 2003, tvåa i Nordisk serietävling i finska Kemi 2006, finalist i Metros och Punkt SE:s strippserietävlingar 2006 och 2007
Favorittecknare: Per Åhlin
Bästa med Hammarö: Naturen
Sämsta med Hammarö: Lukten
Nöjen & evenemang
