Den kvinnliga konstens försvarare
HELGINTERVJUN
Den värmländska kulturen frodas. I Stockholm. Åtminstone är det där mycket av den omskrivs – i en fyra vid Mariatorget. Där bor en feministisk journalist som inte duckar för vare sig nobelpristagare eller vargdebatt.
Publicerad: 2007-12-25 11:20 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:08
;)
Det råder en lugn och harmonisk stämning hemma hos Yvonne Ihmels på söder i Stockholm. Men innanför pärmarna på kulturtidskriften Cora råder febril, seriös akivitet.
Foto: Anna Sims [Förstora]
Foto: Anna Sims [Förstora]
;)
Tolvåriga katten Kaspar är stor och väldresserad. När matte läser sitter han gärna och smygtittar från axeln.
Foto: Anna Sims [Förstora]
Foto: Anna Sims [Förstora]
;)
Första numret av Cora hade Österrike som tema och nobelpristagaren i litteratur, Elfriede Jelinek, i fokus. [Förstora]
;)
Senast numret av Cora innehåller prinsessor och drottningar, erotik och barnslighet. [Förstora]
;)
Den värmländska kulturen är ständigt närvarande i Cora -- här med Selma Lagerlöf i centrum på temat Sverige. [Förstora]
;)
"Cora är ett kontaktförsök -- inte en kontaktannons", säger dess redaktör Yvonne Ihmels. [Förstora]
När ytterdörren går igen bakom pulsen från Stockholms innerstad växer ”bruset” av en porlande fontän och en spinnande katt sig starkare. ”Bruset” kommer också från en stark, envis kvinnas raspande penna och tankar på att det måste gå att ge kvinnliga konstnärer en plattform i kulturlivet.
– Självklart är jag feminist. Inte så att jag hatar alla män, det är befängt, utan i aspekten lika lön och villkor för alla. Att alla ska ha rätt till fri abort, barnomsorg och alla andra klassiska ”jämlikheter”.
Det säger Yvonne Ihmels, radiojournalist, fotograf, redaktör och ansvarig utgivare för kulturtidskriften Cora samt värmländska.
Hon föddes i Lysvik och när hon växte upp i lilla Ena, utanför Munkfors, på 60-talet upplevde hon att hon inte riktigt passade in. Att hon inte uppförde sig som man skulle på landsbygden. Hon flyttade redan som 16-åring till Stockholm för att bli skådespelare.
– Jag ville vara fri och tog mig andra friheter och rättigheter som ung kvinna. Jag ville synas på lika villkor som pojkarna.
Hon gick två år på Calle Flygares scenskola och jobbade några år på Stadsteatern i mindre roller. Vid sidan av började hon fotografera.
– Jag ville hitta en personlig konstnärlig utveckling. Om jag vuxit upp i en stad hade jag gärna blivit balettdansös eftersom dans och musik är min stora passion.
Men det blev radiojournalistik för Yvonne Ihmels. Efter att ha levt ett kringflackande liv i Europa med sin första man läste hon två år på Journalisthögskolan och delade sin tid mellan Tyskland och Stockholm som blev en fast punkt för henne när dottern Ada kom till världen. De goda kunskaperna i tyska och det stora intresset för österrikisk litteratur gjorde att hon fick en av få intervjuer med nobelpristagaren Elfriede Jelinek. Med ett kulturellt känslospröt hade Yvonne Ihmels strax innan bestämt att nästa tema för Cora skulle vara Österrike.
Yvonne Ihmels har gjort flera nobelprisintervjuer och översatt författare som den personliga favoriten Marlene Streeruwitz. Intervjuerna har man kunnat, och kan, höra i Kulturradion i P1 och texterna publicerar hon numer i egna tidskriften Cora, som nu i december fyller tre år.
– Cora föddes ur lusten att kommunicera. Jag tror inte Cora är så politiskt korrekt och det har jag fått smäll på hakan för. Själv vill jag att tidningen ska bli ännu vassare.
– Jag vill att Cora ska fungera som ett eget rum att gå in i som kvinna. Doris Lessing formulerade det väldigt träffande i sitt Nobeltal då journalisterna frågade om hon skrev på maskin eller på papper och glömde den viktigaste frågan om hon hade ett ”eget rum” att skriva i.
Eftersom Yvonne Ihmels har en eget stort intresse för foto, porträtteras minst en kvinnlig fotograf i varje nummer.
– Manliga fotografer får så mycket utrymme på gallerier och i tidningar medan till exempel Kerstin Bernhards bilder, en av vår tids största fotografer, länge legat nedpackade i kartonger på Nordiska Museet. Det är skamligt, tycker jag.
Förutom de österrikiska författarinnorna har Selma Lagerlöf fått ett eget nummer och där finns Kerstin Högstrand och kvinnliga filmare från Värmland.
Bland alla kvinnor Yvonne Ihmels porträtterat och lyft fram finns några män. En av dem är vargspåraren Per Larsson från Sysslebäck. Även Yvonne har rört vid den oerhört laddade frågan om vargen, ett projekt som ledde fram till en radiodokumentär.
– Personligen tycker jag det är djurplågeri. Jag hävdar att vi har förlorat en del av vår intuition och att det genomsyrar hela samhället. Vi lider av en mänsklig backlash, där vi bryr oss mer om att hitta rätt elbolag än hur grannen mår.
Yvonne Ihmels diskuterar gärna vad som händer med oss på ett ”mellanmänskligt” plan.
– Om vi lägger all vår tid på arbetet och förväntas prestera, vad händer med oss då? Jag vill i Cora visa fram det goda exemplet, visa att man kan leva lugnare. Därför vill jag göra fler samhällsreportage om de grupper som sällan, eller aldrig, kommer till tals. Ibland känns arbetet övermäktigt, när jag inte har några pengar och är trött, då vill jag ge upp. Men det kommer alltid ny kraft och nya pengar, säger Yvonne Ihmels.
Ett ställe att hämta kraft ur är Värmland där hon har sin mamma och sina systrar kvar. Där finns också goda vänner, som konstnären Kerstin Högstrand och gott samarbete med konstnären Lars Lerin.
– Jag är glad att jag har vuxit upp på landet. Det känns som jag har landskapet och kulturen inom mig, det ger ytterligare en dimension av världen.
– Kerstin är en sann vän av mig och Cora. Det är få som är riktigt genuint förankrade i det de gör, men det är hon. Jag skulle vilja göra en film om henne. Lars är ett år äldre än jag och vi gick i samma skola i Munkfors och spelade lite teater ihop. Han är spännande eftersom han är lite Garboaktig av sig.
I slutet av januari kommer nästa nummer av Cora med temat Motstånd.
– Men det är inte ett våldsamt motstånd. Jag vill erbjuda andra möjligheter än att kasta sten. Cora är ett kontaktförsök, men ingen kontaktannons.
Vad önskar du dig nu i juletid?
– Att vi ska öppna upp oss lite mer, konsumera mindre och bjuda in grannen. Julen behöver inte vara en så sluten familjehögtid, så riv alla murar!
– Självklart är jag feminist. Inte så att jag hatar alla män, det är befängt, utan i aspekten lika lön och villkor för alla. Att alla ska ha rätt till fri abort, barnomsorg och alla andra klassiska ”jämlikheter”.
Det säger Yvonne Ihmels, radiojournalist, fotograf, redaktör och ansvarig utgivare för kulturtidskriften Cora samt värmländska.
Hon föddes i Lysvik och när hon växte upp i lilla Ena, utanför Munkfors, på 60-talet upplevde hon att hon inte riktigt passade in. Att hon inte uppförde sig som man skulle på landsbygden. Hon flyttade redan som 16-åring till Stockholm för att bli skådespelare.
– Jag ville vara fri och tog mig andra friheter och rättigheter som ung kvinna. Jag ville synas på lika villkor som pojkarna.
Hon gick två år på Calle Flygares scenskola och jobbade några år på Stadsteatern i mindre roller. Vid sidan av började hon fotografera.
– Jag ville hitta en personlig konstnärlig utveckling. Om jag vuxit upp i en stad hade jag gärna blivit balettdansös eftersom dans och musik är min stora passion.
Men det blev radiojournalistik för Yvonne Ihmels. Efter att ha levt ett kringflackande liv i Europa med sin första man läste hon två år på Journalisthögskolan och delade sin tid mellan Tyskland och Stockholm som blev en fast punkt för henne när dottern Ada kom till världen. De goda kunskaperna i tyska och det stora intresset för österrikisk litteratur gjorde att hon fick en av få intervjuer med nobelpristagaren Elfriede Jelinek. Med ett kulturellt känslospröt hade Yvonne Ihmels strax innan bestämt att nästa tema för Cora skulle vara Österrike.
Yvonne Ihmels har gjort flera nobelprisintervjuer och översatt författare som den personliga favoriten Marlene Streeruwitz. Intervjuerna har man kunnat, och kan, höra i Kulturradion i P1 och texterna publicerar hon numer i egna tidskriften Cora, som nu i december fyller tre år.
– Cora föddes ur lusten att kommunicera. Jag tror inte Cora är så politiskt korrekt och det har jag fått smäll på hakan för. Själv vill jag att tidningen ska bli ännu vassare.
– Jag vill att Cora ska fungera som ett eget rum att gå in i som kvinna. Doris Lessing formulerade det väldigt träffande i sitt Nobeltal då journalisterna frågade om hon skrev på maskin eller på papper och glömde den viktigaste frågan om hon hade ett ”eget rum” att skriva i.
Eftersom Yvonne Ihmels har en eget stort intresse för foto, porträtteras minst en kvinnlig fotograf i varje nummer.
– Manliga fotografer får så mycket utrymme på gallerier och i tidningar medan till exempel Kerstin Bernhards bilder, en av vår tids största fotografer, länge legat nedpackade i kartonger på Nordiska Museet. Det är skamligt, tycker jag.
Förutom de österrikiska författarinnorna har Selma Lagerlöf fått ett eget nummer och där finns Kerstin Högstrand och kvinnliga filmare från Värmland.
Bland alla kvinnor Yvonne Ihmels porträtterat och lyft fram finns några män. En av dem är vargspåraren Per Larsson från Sysslebäck. Även Yvonne har rört vid den oerhört laddade frågan om vargen, ett projekt som ledde fram till en radiodokumentär.
– Personligen tycker jag det är djurplågeri. Jag hävdar att vi har förlorat en del av vår intuition och att det genomsyrar hela samhället. Vi lider av en mänsklig backlash, där vi bryr oss mer om att hitta rätt elbolag än hur grannen mår.
Yvonne Ihmels diskuterar gärna vad som händer med oss på ett ”mellanmänskligt” plan.
– Om vi lägger all vår tid på arbetet och förväntas prestera, vad händer med oss då? Jag vill i Cora visa fram det goda exemplet, visa att man kan leva lugnare. Därför vill jag göra fler samhällsreportage om de grupper som sällan, eller aldrig, kommer till tals. Ibland känns arbetet övermäktigt, när jag inte har några pengar och är trött, då vill jag ge upp. Men det kommer alltid ny kraft och nya pengar, säger Yvonne Ihmels.
Ett ställe att hämta kraft ur är Värmland där hon har sin mamma och sina systrar kvar. Där finns också goda vänner, som konstnären Kerstin Högstrand och gott samarbete med konstnären Lars Lerin.
– Jag är glad att jag har vuxit upp på landet. Det känns som jag har landskapet och kulturen inom mig, det ger ytterligare en dimension av världen.
– Kerstin är en sann vän av mig och Cora. Det är få som är riktigt genuint förankrade i det de gör, men det är hon. Jag skulle vilja göra en film om henne. Lars är ett år äldre än jag och vi gick i samma skola i Munkfors och spelade lite teater ihop. Han är spännande eftersom han är lite Garboaktig av sig.
I slutet av januari kommer nästa nummer av Cora med temat Motstånd.
– Men det är inte ett våldsamt motstånd. Jag vill erbjuda andra möjligheter än att kasta sten. Cora är ett kontaktförsök, men ingen kontaktannons.
Vad önskar du dig nu i juletid?
– Att vi ska öppna upp oss lite mer, konsumera mindre och bjuda in grannen. Julen behöver inte vara en så sluten familjehögtid, så riv alla murar!
Fakta
Yvonne Ihmels
Namn: Yvonne Ihmels
Ålder. 52
Bor: Fyra vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm
Familj: Dottern Ada, 23 år konst-student i Berlin, sambon Richard Singer och katten Kaspar
Gör: kulturjournalist, tidskriftsredaktör
Önskeintervju: ”Patti Smith. Hon är intressant eftersom hon befann sig i en popvärld med tunga droger och blev småbarnsmamma. Hennes debutalbum Horses är egentligen en lång episk dikt som är helt fantastisk. Den ska man spela på högsta volym en sommarnatt ute i skogen.”
Motto: ”Ge aldrig upp hoppet för man vet aldrig vad morgondagen ger” och ”Värna om de små”
Ålder. 52
Bor: Fyra vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm
Familj: Dottern Ada, 23 år konst-student i Berlin, sambon Richard Singer och katten Kaspar
Gör: kulturjournalist, tidskriftsredaktör
Önskeintervju: ”Patti Smith. Hon är intressant eftersom hon befann sig i en popvärld med tunga droger och blev småbarnsmamma. Hennes debutalbum Horses är egentligen en lång episk dikt som är helt fantastisk. Den ska man spela på högsta volym en sommarnatt ute i skogen.”
Motto: ”Ge aldrig upp hoppet för man vet aldrig vad morgondagen ger” och ”Värna om de små”
Fakta
Cora
* Utkommer med fyra nummer per år och har en upplaga på 3 000-4 000 exemplar.
* Tidskriften finansieras av privata medel och med hjälp av bidrag från bland annat Kulturrådet.
* Bland prenumeranterna finns fyra värmländska bibliotek (alldeles för få tycker Yvonne Ihmels) och bland många privatpersoner en anonym dansk man som för varje nummer skickar med en donation, högre för varje gång.
* Förebilder till tidningen är bland andra amerikanska SOL.
* Förlaget Cora har gett ut Kerstin Högstrand och Lars Lerins bok ”Tröstpriser och sidovinster – brev och bilder 2000-2003” och har en annorlunda kokbok på gång.
* Den 23-24 februari håller Cora Kvinnofestival på ABF i Stockholm med författare, konstnärer och internationella gäster på temat ”Hur vi ska förhålla oss till världen”.
– Det blir både politiskt och lustfyllt, du vet, lite socker på gröten.
* Mer information finns på www.cora.se
* Tidskriften finansieras av privata medel och med hjälp av bidrag från bland annat Kulturrådet.
* Bland prenumeranterna finns fyra värmländska bibliotek (alldeles för få tycker Yvonne Ihmels) och bland många privatpersoner en anonym dansk man som för varje nummer skickar med en donation, högre för varje gång.
* Förebilder till tidningen är bland andra amerikanska SOL.
* Förlaget Cora har gett ut Kerstin Högstrand och Lars Lerins bok ”Tröstpriser och sidovinster – brev och bilder 2000-2003” och har en annorlunda kokbok på gång.
* Den 23-24 februari håller Cora Kvinnofestival på ABF i Stockholm med författare, konstnärer och internationella gäster på temat ”Hur vi ska förhålla oss till världen”.
– Det blir både politiskt och lustfyllt, du vet, lite socker på gröten.
* Mer information finns på www.cora.se
Fakta
Snabbvalet
Munkfors (X) – Stockholm (X)
Doris Lessing (X) – Elfriede Jelinek
Melodifestivalen – Operan (X)
Bil – cykel (X)
middag (X) – lunch
bio (X) – teater (X)
Doris Lessing (X) – Elfriede Jelinek
Melodifestivalen – Operan (X)
Bil – cykel (X)
middag (X) – lunch
bio (X) – teater (X)
Nöjen & evenemang
Dals Långed: Stenebyskolan
Arvika: Såguddens Friluftsmuseum
Karlstad: Kulturkoftorna och Värmlands Museum
Sunne: Kolsnäs
