Hitlers Örnnäste
Här vilar frid och skönhet – men ondskan ruvar i varje skrymsle
Solen gassar över bergen. Himlen är molnfri och utsikten tar fullständigt andan ur mig.
Mozarts sköna Salzburg anas i fjärran.
Byggnaden häckar dramatiskt på ett klipputsprång, 1 834 meter över havet.
Friden härskar över det hisnande alplandskapet.
Men samtidigt ruvar ondskan i varje skrymsle.
Här planerades några av de värsta illdåden i mänsklighetens historia.
Vi har besökt Hitlers beryktade Örnnäste, i gränslandet mellan de tyska och österrikiska alperna.
;)
Foto: Örjan Söderlund [Förstora]
;)
Foto: Örjan Söderlund [Förstora]
;)
Foto: Örjan Söderlund [Förstora]
;)
Foto: Örjan Söderlund [Förstora]
;)
Foto: Örjan Söderlund [Förstora]
;)
Foto: Örjan Söderlund [Förstora]
;)
Foto: Scanpix arkiv [Förstora]
;)
Foto: Örjan Söderlund [Förstora]
;)
Foto: Marie Aakre [Förstora]
;)
Foto: Örjan Söderlund [Förstora]
;)
Foto: Örjan Söderlund [Förstora]
;)
Foto: Örjan Söderlund [Förstora]
Hitlers storhetsvansinne känns fysiskt i maggropen under sex svindlande kilometer uppför den tvärbranta bergvägen.
Vägen är stängd för allmän trafik. Specialbussar transporterar besökarna från stationen Hintereck fram till den långa tunnel som är ändhållplats.
Sen väntar en 124 meter lång hisstur genom berget och upp till Örnnästet, eller Kehlsteinhaus som byggnaden egentligen heter. Om man inte är så vältränad att den natursköna promenadvägen, kantad av skyddade växter, lockar.
Det var här som brittiske premiärministern Neville Chamberlain svindlades av Hitler att skriva under Münchenavtalet, som tvingade Tjeckoslovakien att avstå Sudetområdet till Tyskland. Chamberlain reste hem med den fromma förhoppningen om ”fred i vår tid”.
Det var här Hitler höll hov och gömde sin – för tyska folket okända –
älskarinna Eva Braun.
Det var här, och i Berghof 1000 meter längre ned efter sluttningen, han hade
sitt andra regeringssäte.
Bormanns idé
Berget Kehlstein ovanför Berchtesgaden var redan före Tredje riket ett omtyckt mål för bergsbestigare och naturvänner.
Vändpunkten kom med Hitler. Efter sitt första besök 1923 beslöt den blivande diktatorn att bosätta sig vid bergets fot.
Han utformade Obersalzberg till sin privata bostad efter maktövertagandet 1933. Hantlangaren Martin Bormann fick i uppdrag att tvångsinlösa mark från bönder och andra bofasta i området. Staten och partiet lade beslag på 670 hektar.
Här uppfördes Hitlers Berghof – som ofta förväxlas med Örnnästet – och även bostäder till andra höga potentater i nazistpartiet. Det var på Berghof Hitler tillbringade den mesta tiden under besöken i Obersalzberg.
Idén om en byggnad på berget Kehlsteins topp var helt och hållet den ständigt
fjäskande Bormanns.
Han blev besatt av tanken att överlämna ett byggnadstekniskt underverk lagom
till Führerns 50-årsdag i april 1939.
Uppdraget gavs i slutet av 1937 till generaldirektören för det tyska vägverket, sedemera rustningsministern Fritz Todt. Han fick oerhört kort tid på sig.
Uppmätningsarbeten och tekniska undersökningar genomfördes under sämsta tänkbara förhållanden; drivsnö, lösa stenar, lavinfara och stark kyla.
Todt engagerade över 3 000 man för det omöjliga väguppdraget. De skulle
övervinna 800 höjdmeter.
Arbetet pågick dygnet runt. Enkla logier med provisoriska kök och sängar
inrättades under skyddande klipputsprång.
Byggarna sprängde fem tunnlar genom kalkstenen på vägen upp. Eftersom kalksten
är porös tvingades man mura in tunnlarna. En stor vändplats höggs ut ur
klippan på 1 700 meters höjd. Därifrån byggdes en tre meter hög och 127
meter lång, marmorklädd tunnel vågrätt in i klippan.
Hissen till Örnnästet
Tunneln mynnar ut i en stor rundhall och i anslutning till den finns ett 124 meter högt hiss-schackt genom berget.
Hisskabinen smyckades med prålig mässing och gröna lädersäten. Den för besökaren direkt in i Örnnästet.
Todt kunde inte börja bygga Hitlers storhetsvansinniga födelsedagspresent på bergets topp förrän vägen stod klar.
Men efter bara 13 månader var hela bygget klart och överlämnades på diktatorns 50-årsdag den 20 april 1939.
Kostnaden för presenten var lika svindlande som utsikten: 30 miljoner riksmark.
Alplandskapets skönhet i kombination med historiens mörka vingslag gör ett besök i Örnnästet till en surrealistisk upplevelse. Enastående och samtidigt kuslig, där man sitter på en av de många uteserveringarna och låter sig väl smaka av wienerschnitzel och skummande öl.
Här är balustraden där Eva Braun poserade framför smalfilmskameran.
Hon som beskrev sin tillvaro i Fehlsteinhaus som ”en fånge i en gyllene bur”.
Hitlers älskarinna förvisades långa perioder till Örnnästet och Berghof. Hon fick inte förekomma i officiella sammanhang och Hitler såg ogärna att hon uppehöll sig i Berlin.
Det halvcirkelformade konferensrummet, ”Zirbenstube”, med fönster åt tre väderstreck, är sig obehagligt lik från dokumentärfilmerna. Enda skillnaden är att vräkiga fåtöljer och divaner bytts ut mot cafébord och en souvenirshop.
Den stora, öppna spisen i carraramarmor är en 50-årspresent från en annan despot, Mussolini. Japanske kejsaren Hirohito uppvaktade med en åtta centimeter tjock matta till rummet.
Till höger om spisen leder en bred trappa upp till den imponerande matsalen. Den ser exakt likadan ut i dag som på Hitlers tid.
I en annan del av Örnnästet beskrivs historien i bilder, men Hitler själv är i
stort sett utplånad. Han finns bara med på ett enda fotografi.
Eisenhower på besök
Alla lösa, värdefulla dekorationer och föremål blev till souvenirer när Örnnästet intogs av soldater ur legendomspunna amerikanska 101st Airborne.
Några dagar efter övertagandet inspekterade överbefälhavare Eisenhower det beryktade krigsbytet. De amerikanska soldaterna vilade ut, provsmakade Hitlers viner och lät sig glatt fotograferas i nazielitens vräkiga fåtöljer.
Den 5 maj överlämnades orten Berchtesgaden officiellt till amerikanarna och inlemmades i den amerikanska krigszonen.
Frågan om Örnnästet har allt sedan dess varit en het politisk potatis. Berghof och nazipamparnas andra lyxställen vid bergets fot sprängdes i luften direkt. Planen var densamma för byggnaden på alptoppen. De allierade fruktade att Örnnästet skulle förvandlas till en framtida kultplats för nynazister.
Men till slut insåg myndigheterna det meningslösa i att förstöra en av Tysklands vackraste utsiktsplatser. Insåg också att det vore fel att låta Hitler stå i vägen för att låta området användas för turism och rekreation.
Under många år var Örnnästet med omnejd förbjuden mark för alla utom de amerikanska soldaterna. Först när bajerska statsregeringen 1952 beslöt att arrendera ut Örnnästet till tyska alpföreningen överlämnades området av de allierade.
I dag besöks den famösa byggnaden av runt 3 000 turister varje dag sommartid. På vintern är vägen avspärrad av säkerhetsskäl. Debatten om Örnnästet tog ny fart för två år sedan när ett femstjärnigt lyxhotell öppnade i området.
Turisterna lär av historien
De många turister som besöker området erbjuds numera otaliga möjligheter att lära sig den mörka historien. Bland annat på ett dokumentationscentrum, där nazismens illdåd och Obersalzbergs roll i Tredje Riket historia, beskrivs ingående.
Historikerna har insett att turister ändå alltid kommer att söka sig hit. Då är det bästa att de får veta vad som verkligen hände under den mörka epoken för drygt 60 år sedan. För att sedan njuta av den fantastiska naturen.
