27 februari
GOD MORGON
;)
Är nostalgi ett tecken på att man börjar bli till åren kommen?
Vet ej, vill ej veta.
Men börjar man föra saker som ”raketost”, första tv:n, jojo eller hockeyspel in i diskussionen ser man små ljus tändas i ögonen på äldre gentlemän och vackra damer i rätt ålder.
Rätt ålder är lika med min ålder som betyder födda på 1940-talet.
Vi är många, vi är starka och, enligt egen utsago, väldigt vackra.
Men vad var det som var så märkvärdigt med 50-talet? frågar sig måhända den okunnige.
Vi, unga då, blir inte svaret skyldig.
LP-skivan in, gamla stenkakan ut. Jag vet att L(ong) P(lay)skivan har kommit åter. Att det ordnas skivmässor med bara vinyl och att de gamla 78-varvskivorna har sitt samlarvärde förvånar mig inte.
Gösta ”Snoddas” Nordgren hade en jänta i varje hamn, Tetrapak lanserade sin trekantiga förpackning och cocacolan blev tillåten i Sverige. Den var faktiskt förbjuden och hälsovådlig, men släpptes fri strax efter vinter-OS i Oslo 1952. Min lärare var mycket tveksam till drycken och berättade att den kunde fräta sönder en tand på en natt. Det hade han sett, i ett glas. Min fråga om varför ha tänderna i en frätande dryck en hel natt besvarades inte.
Kalles Kaviar kom och stannade. Ernest Hemingway fick Nobelpriset och solen försvann bakom månen en sommardag 1954.
Vi hade kört hela vägen till Mellerud för att se på underverket. Det blev solförmörkelse, en tupp gol, sedan for vi hem. Matsäcken bestod av smörgåsar med prickig korv, noga inlindade i smörgåspapper. Jag minns den goda, spännande smaken än i dag.
Än mer spännande var nog raketosten. ”Alla” minns hur man tryckte upp osten ur röret och med snöret drog av en skiva. Smaken? Den har jag glömt. Kavlis förpackning försvann in i nostalgins rosa skimmer någon gång på 1970-talet.
Däremellan, 1955, rockade vi runt klockan med Bill Haley och byggde spännande landskap med Märklin modelljärnväg. Bara katalogen var en resa ut i drömmarnas rike. Det fanns Fleischmantåg också, men det tyckte vi märklinägare vara lite sämre. Ungefär, men ändå inte riktigt, som att jämföra Elvis med Tommy Steele. Det gjorde man som allra mest 1957–58.
Kula spelade man på skolrasterna, ishockeyspel på lördagar. Söndag var det matiné, jag vill minnas att en krona räckte till både film och godis.
Var det cowboyfilm man såg, var man laddad när man gick hem. Knallpulverpistolen fanns i fickan, redo för lite Hopalong Cassidy.
Tv:n kom lite på riktigt i slutet av 1950-talet. 10 000-kronorsfrågan kallades ett populärt program, som hette Kvitt eller dubbelt, där vinnaren kunde vinna just så mycket pengar. Miljonär, det blev ingen.
Detta och så mycket mer hade mitt 50-tal. Det tog slut på sitt vis med en knockout, en sommardag 1959. Det var då Ingemar Johansson blev världsmästare i tungviktsboxning.
Det finns mer, jag har inte berört filmisarna, inte att Sputnik sköts upp i rymden, ingenting om skolsparbössorna. Inte att Paul Anka fick en världssuccé 1957 med sin sång ”Diana”.
Han var ung och förståndig då.
Vad är nostalgi för dig?
En god 2010 helg önskar jag er alla
