23 januari
GOD MORGON
"En droppe mursvett kostar en riksdaler”, sade muraren och ville med det påpeka att det var något märkvärdigt han gjorde och skapade.
Givetvis värnade han om denna mytbildning. Ville han så mura igen käften på dig, då tog han till murarpråket. Vem? Förutom han ( finns det kvinnliga murare?) förstår vad som menas med:
Finska – En mindre skiva för utplaning av puts på väg och tak )
Filta – Att avjämna puts med en mindre filtbräda.
Fluatera – Att neutralisera, isolera eller täta en yta med kiselfluorhaltiga lösningar-
Kälskrap, löpare eller patenthake?
(Trekantsskrap. Tegelsten som ligger parallellt med murs långrikting.
Verktyg för uppättning av hörnkäppar).
Rappa, skrota och stuck ?
(Förse yta med puts. Ta bort ojämnheter. Blandning av kalk, gips och limvatten ).
Uttrycken visar på att inte minst murarna höll sig med ett eget yrkesspråk. Något de lär ha gjort ända sedan 1340, då sextio arbetare hade rätten kalla sig - murare. Kyrkor och kloster utvecklade tekniken. Vi talar än i våra dagar om äldre taktegel som munk och nunnetegel. Även våra tiders murare talar om så kallade munkförband.
Yrkesspråk har vi alla. Muraren, snickaren, dataexperten, pokerspelaren och skolfröken. Det har sin praktiska betydelse. Det är mycket enklare för muraren begära en kanitz, istället för att beskriva ett verktyg för putsning av hörn och vinklar.
Visst var de värda sin aktning, de gamla yrkesmännen. Med stor beundran såg jag som liten pojk murargubbarna blanda och sleva. En sommar för mycket länge sedan följde jag ett bygge på Lövnäs, Hammarön. En del av sommaren gick åt att cykla till byggarbetsplatsen och småspråka med gubbarna. Att besöka en arbetsplats var båda lärorikt och förbjudet.
Ibland fick jag gå till lanthandeln i närheten på enklare ärenden. Men pilsnern, den obligatoriska, fick gubbarna skaffa själva. Jag hade smakat och sagt: ” Aldrig, aldrig mer”, till denna beska murardricka.
”Gosse”, sade murarmästaren. ”Där har du fel, vänta bara...” Så tillade han att pilsnern var ett oslagbart om mätverktyg inom yrket.
”Den här muren tar fyra pilsner”, sade han, skrockade och halsade in pilsnern i ett svep. De tomma flaskorna försvann in i muren, där de lär ligga än i våra dagar. Till förvåning för den som en gång river byggnaden. Men huset, det gediget byggda står kvar på sin plats, det kontrollerar jag nästan varje dag. Och han hade rätt i det där med pilsner. Den smakar inte längre så illa. Tänk att åren så totalt har förändrat smaken på malt!
Murare kommer och går, men ölen den består. I Kalmar kyrka hittade man helt nyligen ett lönnfack med två ölflaskor. Det var väl dolt bakom en mur. Flaskorna, knappt hundra år gamla och hade små lappar med hälsningar från den tid som var. På lapparna stod arbetarnas namn, deras timlön och vädret. Flaskorna är återbördade i sitt fack. Maskerade – skyddade i de ytdelar som inte skall bearbetas.
Våren närmar sig. Tulpaner och semlor finns i butiken. Ett tecken gott som något.
En god helg önskar jag er alla!
