16 januari
GOD MORGON
Jag, hammarögubbe, hostade och nös. Jag ville bli bra.
Medicin, nu, på stört och med det samma! Det ville jag.
”Krya på dig”, sade en och annan medmänniska, på gott nysavstånd.
”Vadå, krya på mig”, fnös jag fram. Jag ville ingenting göra, blott få ömkande tankar, medlidande, suckar och värmande ögon.
Skall jag då hålla på att krya! Detta krävde ju något av mig. Jag som bara vill må sjukt, ligga hemma i soffan, bli värmd av snäll katt. Att krya betyder väl att jag på något vis skall vara aktiv med mig själv. Inte bara vila utan också se till att bli frisk.
Men därtill var jag alldeles för svag och sinn. Jag orkade blott vänta på att det skall gå över.
Thore Skogmans jämtgubbe, hur gjorde han? Fick han sin medicin med vändande post?
”Jag har ett bra knep”, meddelade så ett av kvinna skapt barn. ”Hjälper”, tillade hon, vars förnamn är lika med en gammal drottning och en casablancaanknuten skådespelerska.
”Jag vill dig väl,” tillade hon, för säkerhets skull innan receptet gavs.
”Man tager lite whisky” började hon, så lovande.
”Sedan,” och där föll hennes gloria lätt på sned,.. ”krossar man en vitlök och rör ned i drycken. Drick och bli frisk...”
Så sade hon och återgick till att göra något annat. Som tydligen var viktigare än min hälsa.
Vad göra? Jo göra !.
Och fy vad det smakade illa! Kroppen riste och rös. Porerna öppnade sig, svetten rann, ögonen tårades.
Så här brukade inte whisky smaka!
Jag tror att jag svimmade, jag vet att jag vaknade av ett ringande ljud.
Det var inte dörrklockan, för där, vid dörr, stod varken tomte, katt eller lieman. Det var telefonen som tjatade.
Jag svarade, kraxande. Hon whiskytanten, trodde hon kommit fel. Ty så lät normalt inte jag. Sonor, vänlig, mjuk och melodiöst brukar jag säga mitt och med mera.
Men nej, den här korpen flög inte. Den kraxade.
”Fy, vad du låter,” sade hon. ”Hjälpte brygden?”, fortsatte hon, trots att svaret med kraxet var givet. ”Kom inte i närheten av något levande” fortsatte hon, ”ty du luktar nog väldigt, väldigt illa”.
Så mycket mer blev inte sagt. Jag var alldeles för upptagen av mig själv.
Men som så ofta med vanliga ”bondförkylningar” går de över. Ni vet vad man sade förr: Att från en förkylning frisknar man till på en vecka, med lite medicinering tar det sju dagar!
Frisk blev jag omsider,om det var tack vare, eller trots vitlökswhisky låter jag vara skrivet i stjärnorna.
Men har ni, kära läsare, något bättre knep, huskur, eller medicin,
så, snälla, låt mig veta.
Jag lovar en liten belöning. Till er alla som varit förkylda och kan knepet!
Vitlökswhisky är nästan värre än en förkylning.
Prosit och en ny god helg önskar jag er alla:
Chefredaktör´n¨
(Staffan.Ander@nwt.se)
Box 28, 65102 Karlstad
