9 januari
GOD MORGON
Kung Bore härskar denna vinter. Han är mäktig och stark, Kung Nordanvind, när han håller oss i sitt grepp. Vecka efter vecka, minusgrad efter minusgrad. Som vill han tala om att det där med uppvärmning av jordskorpan – det ska vi bli två om.
”Människan spår – Gud rår”, sa farmor och trodde på det.
Fimbulvinter, sa man i Fornnorden som berättade om tre vintrar som föregick Ragnarök. De mäktiga vintrarna var slutet och början. ”Gudarnas skymning” ställde till med diverse naturkatastrofer med bara en man och kvinna som överlevande.
Så illa ställt är det nog inte denna gång, domedagsprofeter av olika kulörer till trots. Vi går faktiskt mot ljusare tider. Minut för minut. Och, så småningom, grad för grad.
Vargavinter är en annan benämning för kall och hård vinter. Varg i veum är beteckningen för laglös brottsling. Någon som var och en får slå ihjäl utan påföljd.
”Ja, jag stack i brand hans tempel;
Varg i Veum heter jag
När jag nämnes skriker barnen,
glädjen flyr ur gästfritt lag.”
(Esaias Tegnér, Frithiofs saga)
Att vargen för en kort stund sedan var fredlös i våra landskap har knappast undgått någon. Med brådska jagades och fälldes det tillåtna antalet. Under hejarop och hurra från somliga, med gråt och tandagnisslan från andra.
Vargen väcker känslor som inget annat djur. Varför är svårförklarligt. Det finns djur som utgör betydligt större hot mot människa och husdjur än ”Canis Lupus”, men vargen har blivit till en symbol. Där alla har rätt till sin subjektiva åsikt som den absoluta och objektiva sanningen. Lite är det också land mot stad och ung mot gammal som gäller.
Vi här på tidningen tycker nog att det är synd det inte går att föra en debatt med normalt tonläge om just vargen. Vi är vargkramare och varghetsare i samma artikel och argumenten är mer högljudda än nyansrika.
Men att människor i vargens närhet känner sig och sitt hotat är ovedersägligt. Hur jag själv skulle reagera nos mot nos med en ulv lär jag aldrig få veta och är heller ingenting jag längtar efter. Men mer fruktar jag nog stor och bråkig älg, mer skyr jag liten mygga, randig geting eller krypande fästing.
Kanske kan denna vår vargavinter hjälpa naturen lite. Att rena bort en och annan mygga och fästing. De som mått så bra de senaste årens solkiga vintrar. I grund och botten tror jag att alla skapelser i vår herres hage har sitt berättigande. Utom fästingen.
Sålunda föreslår jag en Lex Ixodida Veum, som gör det där otäcka vinglösa spindeldjuret fredlöst.
Jaktperiod – året runt. Detta kräver jag och mina katter.
Under tiden konstaterar vi att denna denna vargavinter är både mygg- och fästingfri.
En god helg önskar jag er alla!
