12 december
GOD MORGON
Den stora bildskärmen i sovrumstaket klarnar sakta.
Jag hade satt in den på snozemode, som betyder att morgonen kommer sakta och klart.
Det är sol och klart, det är det alltid på min skärm. En gång prövade jag regn och dis och höst.
Men det blev bara - tröstlöst.
Hur vädret var ovan där, ovan bildskärmen, kvittade mig lika.
Idag skulle jag inte dit, ovan, vid sidan, av eller ut.
Jag hade mitt program klart. Något väder eller oväder skulle inte styra det.
Ett vänligt ansikte visade sig på skärmen. Molly, det var måndag, sade sitt godmorgon, med mjuk röst.
Tisdagens Tilda brukade vara lite rakare, lördagen Lena var förväntansfull, medan söndagens Sally mest viskade.
I köket doftade det av nybryggt kaffe och nybakat bröd.
”Buenos Dias” svarade brödet, ”Guten Morgen” sade brödrosten. ”Good Morning” brummade kylskåpet.
Det är ett internationellt kök jag har.
Min katt sade ingenting. Nu, när han tack vare det intelligenta och talande hemmet kan få sin röst hörd, så säger han ingenting.
Han, Mr McIntosh, får sin mat ändå. Båda han och maten tiger sig genom frukost, lunch och middag.
Ibland, när jag funderar, så får jag för mig att katten är det smartaste mitt intelligenta hem har.
Mer filmjölk, säger jag så till kylskåpet. Mest för att testa rösten. Jawohl meine gnädiger Frau, svarar kylskåpet. Som måste omprogrammeras. Det fungerar bäst på den gamla drottningens tid.
Kylskåpet föreslår så middag och jag accepterar. En gång sade jag emot men då hotade mikrougnen med strejk. En sådan föda ville El Micro inte värma , det vore förnedrande.
Maten är perfekt avvägd, gentemot mina toalettbehov. Och vem vill diskutera mot sin egen rumpa, om man så för uttrycka saken.
Jag sätter på ett schackparti, jag spelar med en granne. Hans maskin är några miljoner bites starkare än min, så han leder. Men min fick lite nya chips under helgen, så jag räknar med att mitt bondeoffer skall löna sig.
Ibland undrar jag vad min granne heter. Strängt taget vet jag mer om hans schackmaskin än om honom.
Kanske lika bra så , nu slipper jag bli besviken.
Men så, äntligen, till dagens program.
Vördnadsfullt, andäktigt, tar jag fram de kultförklarade klenoderna.
Min dator, Hulda, har provat de små diskarna och lovat mig bild och ljud.
Hon sväljer de runda, lätt klumpiga skivorna och ett surrande ljud hörs.
Bollibompa, låter det så i någon av de 767 mikrohögtalarna. Bollibompa, ett ljud från ett fjärran begynnande 2000-tal.
Häftigt!
I morgon funderar jag på att gå ut, utanför den skyddande väggarna.
Om vädret tillåter. Sommaren 2025 var inte så god, tror jag.
Så visar bilden på något skräckinjagande. En gudrunliknande varelse tornar upp, närmar sig mitt ansikte och viker ut en lång ormtunga.
Nej, nej, skriker jag och reser mig upp - ur sängen.
En förvånad katt tittar på mig och säger sitt var-är-maten-slashas-mjau.
Kan du mjaua, säger jag till honom, som inte heter Mr McIntosch utan Mr Sune.
Han tittar på mig med samma föraktfulla min han brukar ge gammal mat.
Jag masar mig upp, ger honom en rejäl portion.
Ute är det måndag, regn, blåst och mörkt och 2009.
Tänk, vad härligt.
Njut av dagen, manar:
