Godmorgon 27 oktober
CHEFREDAKTÖREN
;)
;)
Foto: - [Förstora]
Då, det var då, när jag var ung, någon gång på 1960-talet. Vi hade lånat fars stora amerikanare. Fairline hette det gungande vrålåket. Att åka runt, runt torget i Karlstad var inte lämpligt. Rundkörning, som det hette, kunde leda till bötesstraff.
Vi beslutade sålunda avsluta kvällen med en annan liten rundtur, mot Råtorp, mot Almar, över Klarälven och sedan hem.
Sista turen, sa färjkarlen och tyckte nog så. Klockan närmade sig sista turen för dagen, som var tio på kvällen. Men han sa ingenting, lät oss köra ombord på färjan, som förde oss över den brusande (nåja) älven. Almars gård fanns på andra sidan.
Färjan användes flitigt fram till 1984, då nya Skårebron invigdes.
Vid vägs ände slutar vägen i den stillsamt porlande Klarälven. Man anar resterna av ett färjeläge på andra sidan.
Det var då och det var nyss.
Jag besökte färjeläget ytterligare någon gång under samma årtionden. Då med en rimligare bil. Den tunga amerikanens buk skrapade hårt mot grusvägen. Någon mer överfart blev det dock inte, nyttotrafiken må ha sitt företräde tyckte jag. Färjan rymde blott sex bilar och en handfull passagerare.
Sista turen blev 22 juni 1984, samma dag om nya Skårebron invigdes. Färjan blev med det otidsenlig.
En epok tog slut, en epok med anor från 1600-talet.
I en av de sista bilarna som transporterades över älven satt präten Arne Berglund. Han hade sitt kontor på andra sidan älven, i Almars prästgård. Där fanns prästens arbetsrum och en pastorsexpedition. Där stod en dopfunt. I dessa rum har många vigts och döpts.
Det berättas att han, en flitig gäst på färjan, var noga med att knäppa upp bilbältet under den korta färden.
Vintertid, när färjan låg på land och isen bar, vågade man sig ut på en plogad överfart. Grangrenar i borrade hål visade den ruskade vägen.
Var man sen kunde man få låna en roddbåt.
Nu, idag är Almars gård inte längre någon prästernas boning. Stiftet sålde gården 1985. Boningshuset är från 1700-talet, men hemmanet Almar omnämns i skrifter redan 1287.
En stor ek lyser med sin höstglöd mot älven. Några almar ser jag inte.
Nu finns här också ett litet centrum med butiker och restaurang.
Vägen heter fortfarande Almars Färjeväg. Bommen vid färjeläget är borta, det är fritt fram att köra rakt ned i älven.
Det är stilla och tyst vid det forna färjeläge. Borta är surret och tjattret. Skårebron har tagit över all trafik.
Ett stilla plaskande vid vassruggen är allt som hörs.
Gäddorna och bävrarna har tagit över.
En god hösthelg önskar jag er alla:
