God morgon 1 september
CHEFREDAKTÖRN
Foto: Hasse Holmberg [Förstora]
Det låter hånfullare är vad det är. Att pika motståndarna i denna vår tävling ingår i den allvarsamma leken.
Ett dunsande till hörs på gräsmattan. Det är äpplen som faller till marken.
Lätt vemodigt konstaterar vi att sommaren kom och vände innan vi hann förstå. Det blev inte så mycket boule, bad och sol som vi hade hoppats. Rönnbären är röda, trädens äpplen är plockmogna och fallfärdiga, duggande regn och kylslagen luft bidrar till att vemodet kommer rullandes in.
”Förra sommaren var bättre,” muttrar jag. ”Och förra innan den och min barndoms somrar som aldrig tog slut. Då byggde vi flottar, då sparkade vi fotboll varenda kväll, då fiskade vi, då hann vi med allt”.
”Lugn,” sade min vän. ”Snart är sommaren 2012 ett fint minne. Det är aldrig för sent att göra sommaren fin”.
Och där har han rätt. Jag glömmer lätt att det där med att spika flotte hade sina blåslagna tummande minnen. Att fotbollsplanens diken var fyllda av surrande myggor och stickande flugor, att utomhustoaletten inte var så charmig i verkligheten som på bild.
Snart kommer jag att minnas sommaren tolv med den glädje den förtjänar. Göta kanal, båttur i Stockholms skärgård, bonnauktioner, grill och goda samkväm på ny brygga. Den egna färskpotatisen blev bäst. Dofterna, smaken, från den egna kryddodlingen blev bästa teet. Grill och dill och barfotalek i gräset med nära och kära. Allt har varit här och kommer att vara där.
Det är blott mitt rastlösa sommarjag som pockar. Lär jag mig då aldrig vårda min tid? Att njuta av stunden här och nu?
Jag får sätta mig ned en liten stund, låta tid och rum hinna ikapp, sätta sig.
Men innan dess väntar mitt sista bouleklot, varpå följer kräftbjudning för oss alla glada gossar.
Vi avslutar för säkerhets skull i partytält. I en liten glipa kan man ana månens vandring genom molnen.
Där sitter vi och njuter av det som är och det som var.
Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den älskade sommaren slut
---
Jag älskar kanske mindre nu,
än vad jag gjorde förr
men mer än du någonsin får veta.
(Tove Jansson)









































































