21 juli
GOD MORGON
Sålunda berättade jag för den goda doktorn varför min näsa understundom rinner och jag ibland nyser så att mina katter flyger mot ytterdörren. Varför mina ögon någon gång tåras och jag på morgnarna väser mer än pratar.
;)
Det gäller att förekomma, annars blir man lätt förekommen.
Sålunda berättade jag för den goda doktorn varför min näsa understundom rinner och jag ibland nyser så att mina katter flyger mot ytterdörren. Varför mina ögon någon gång tåras och jag på morgnarna väser mer än pratar.
Pollenallergi, sade jag med emfas. Mycket pollen just ute på Tye just nu och året runt.
Han såg mig in i ögonrödorna. ”Kanske skulle du skaffa dig minigris istället, de är inte så nysandeframkallande”.
”Nonsens”, svarade jag. ”Det finns ett tydligt pollenstråk just över Hammarön, där jag, Sune och Lilleman bor. Tydligt är att det är pollen just där året runt. En vintrig gäst höll på att svimma av alla pollen som yrde runt som snöflingor. Hans uppträdande som jultomte fick ställas in. Vilket för övrigt var lika bra det. Bristen på snälla barn var uppenbar för vilken tomte som helst.
För övrigt vet du själv Doc, att katterna inte var att klandra för den allergichock jag råkade ut för en annan och solig sommar någon gång på 1900-talet. Det var getingarnas stick som försatte mig i ett dynigt tillstånd.
Där hämtade jag andan för att ge Doc en rimlig chans be Sune och Lilleman om ursäkt.
Getingsticken renderade mig för övrigt ett par år av sprutor. Varje torsdag träffades vi, getingallergiker med flera, på lasarettet, för sprutstickande. Där fanns bland andra den unga mannen som aldrig firat midsommar med dans kring lövad stång. Asfalt eller öppet hav var det som gällde för honom.
Nu skall jag tåla ett getingstick eller så, men jag tänker inte testa.
Doktorn, som i botten är en förnuftig man, nickade och skakade på huvudet samtidigt. Han bestämde sig att inte ta en strid med två förlorare och meddelade att han ämnade skriva ut lite mediciner mot den allergi som inte hade med mina katter att göra, men ändå hade väldigt liknande symptom. Det blev lite spray, lite piller och lite droppar för de röda ögonen.
Med detta gick jag till ett apotek nära mig, dit recept skickats via cyberrymden. Inga läkare ringer numera in recept. De lappar som man en gång i tiden fick i handen, är borta med tiden, apotekspersonalen till fromma. De slipper tolka läkarens ibland svåra handstil.
Därefter gick jag hem och klappade katterna. Vi beklagade oss rikliga tillgången på pollen.
För övrigt så lider cirka 15 procent av Sveriges befolkning av denna pälsdjursallergi.
Det blir enmiljontvåhundrafemtiotusensju människor, ungefär.
Hur många som är pollenallergier är inte räknade.
Det är vi som lider i tysthet!
Klappa en katt under helgen manar:
